• Anonym (TS)

    Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?

    Hej!

    Finns det flera som jag? Som känner sig hemma och avslappnad med sin partner men som då hans barn är med känner sig, inte spänd, men i alla fall inte sig själv och att det att sådan enorm energi att ha dem nära. Den bästa beskrivningen är när man har bjudit hem goda vänner för att bo hos sig en vecka exempelvis. Man är trevlig och visar upp den bästa sidan av sig själv och sedan när de åker hem är man glad och kan pusta ut, slappna av och vara sig själv. Även fast man tycker det är trevligt så är man alltid lite spänd och konstlad.

    Är jag ovanlig att känna så här? Min partner har barnen så gott som jämt så det är inte fråga om att ha det så här varannan helg eller varannan vecka, snarare så ska barnen vara med alltid då vi ses vilket gör att jag hellre inte ses och är hemma hos mig, gör saker på egen hand, reser på egen hand fastän jag saknar hans sällskap. Jag orkar bara inte gå omkring med dessa känslor hela dagarna för som sagt det tar sådan energi och nu när jag är ledig vill jag koppla av. Skillnaden mot vänner som bor hos en och sedan åker hem - är att hans barn aldrig åker hem. De är där hela tiden.

    Hur har ni andra löst detta? Har ni tränat upp er och börjat kunna vara er själv helt och hållet, slappna av i barnens närvaro? Barnen är i skolåldern men har inget eget liv utan är hela tiden hemma och vill vara med sin pappa. Alltid. Jag tror också det påverkar att jag som person behöver mycket tid för mig själv och att jag trivs bäst ensam och med min partner (på egen hand). Jag vill inte ha mycket folk runt mig och är ganska introvert.

  • Svar på tråden Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?
  • Anonym (Lise)

    Du har helt enkelt valt fel partner. Gå vidare!

  • sextiotalist

    Det brukar lösa sig. Jag tyckte (och den känslan har aldrig försvunnit) att sambons barn var gäster, välkomna, absolut.
    Tack och lov har jag en sambo som förstod och lät mig ha dessa känslor utan att skuldbelägga mig.

    Jag gillar dom, de är fantastiska personer, vi klickade, hade den biten inte funnits så hade det inte fungerat.

    För att få ett förhållande fungera, speciellt  när det andras barn, så är det väldigt viktigt att man få vara ärlig med sina känslor och att barnens förälder accepterar känslorna.

    Mitt tips är att ni förbli särbos, eftersom det verkar som han inte har förståelse för hur du känner det.

  • Anonym (TS)
    sextiotalist skrev 2016-07-05 09:14:34 följande:

    Det brukar lösa sig. Jag tyckte (och den känslan har aldrig försvunnit) att sambons barn var gäster, välkomna, absolut.
    Tack och lov har jag en sambo som förstod och lät mig ha dessa känslor utan att skuldbelägga mig.

    Jag gillar dom, de är fantastiska personer, vi klickade, hade den biten inte funnits så hade det inte fungerat.

    För att få ett förhållande fungera, speciellt  när det andras barn, så är det väldigt viktigt att man få vara ärlig med sina känslor och att barnens förälder accepterar känslorna.

    Mitt tips är att ni förbli särbos, eftersom det verkar som han inte har förståelse för hur du känner det.


    Han är besviken då jag ser hans barn som en belastning. Han skulle vilja göra mera saker alla tillsammans men jag orkar inte eller har någon lust att umgås så mycket då han har barnen med. Vi träffas mest då någon ser till dem ibland men för övrigt vill jag helst inte umgås. Han vill resa tillsammans i sommar men jag vet att för mig blir det bara jobbigt. Reser hellre ensam och kommer att göra det. Ju mer tiden går desto mer drar jag mig för att ses allihopa. Kanske någon timme någon gång men sen vill jag de far hem till sig. Ibland känns det hopplöst.
  • Anonym (inte jag)

    jag har aldrig känt så kring mina bonusbarn, inte ens medan vi var särbo. Nu är vi sambos och jag känner över huvud taget inget alls sånt om barnen (har även egna barn). 
    Hur länge har ni känt varann? Hur gammal är du? Hur van är du med barn sedan innan?

    Det kan vara så att man är olika i sin personlighet. Du kanske aldrig riktigt kommer släppa den känslan även om det säker blir bättre med tiden. Kan också vara så att när man inte bor tillsammans får man ju bara "bitar av" familjelivet och ev släpper det om ni bor ihop och du är med hela tiden, men det kan också gå åt pipan. Det har an förstått av många trådar på forumet. 

    Det kan vara så att du inte är riktigt redo för familjeliv med flera barn. 

  • Anonym (Fattar inte)
    Anonym (TS) skrev 2016-07-05 09:27:52 följande:
    Han är besviken då jag ser hans barn som en belastning. Han skulle vilja göra mera saker alla tillsammans men jag orkar inte eller har någon lust att umgås så mycket då han har barnen med. Vi träffas mest då någon ser till dem ibland men för övrigt vill jag helst inte umgås. Han vill resa tillsammans i sommar men jag vet att för mig blir det bara jobbigt. Reser hellre ensam och kommer att göra det. Ju mer tiden går desto mer drar jag mig för att ses allihopa. Kanske någon timme någon gång men sen vill jag de far hem till sig. Ibland känns det hopplöst.
    Varför fortsätter du att träffa honom när du känner så här?
    Du vet att det kommer att fortsätta vara så här ett antal år till, så vad är poängen? Ett förhållande ska få dig att må bättre, inte sämre!
  • Anonym (TS)
    Anonym (Fattar inte) skrev 2016-07-05 09:31:07 följande:
    Varför fortsätter du att träffa honom när du känner så här?
    Du vet att det kommer att fortsätta vara så här ett antal år till, så vad är poängen? Ett förhållande ska få dig att må bättre, inte sämre!
    Kanske för att han för övrigt är min dröm man. Allt det jag drömt om förutom att han har barn. Ett stort minus för mig men tyvärr så är det ett faktum. Vill ha det bästa möjliga och det är att ta de stunder som finns. De är inte många. Stunderna då vi är alla tillsammans är mest en plåga för mig och jag känner att jag hellre avstår de.
  • Anonym (inte jag)
    Anonym (TS) skrev 2016-07-05 09:34:00 följande:
    Kanske för att han för övrigt är min dröm man. Allt det jag drömt om förutom att han har barn. Ett stort minus för mig men tyvärr så är det ett faktum. Vill ha det bästa möjliga och det är att ta de stunder som finns. De är inte många. Stunderna då vi är alla tillsammans är mest en plåga för mig och jag känner att jag hellre avstår de.
    men då säger jag nog också att du har mött fel partner, faktiskt. Han kan vara din drömman hur mkt som helst men om det inte fungerar i praktiken, så gör det inte det, tyvärr
  • Anonym (Fattar inte)
    Anonym (TS) skrev 2016-07-05 09:34:00 följande:
    Kanske för att han för övrigt är min dröm man. Allt det jag drömt om förutom att han har barn. Ett stort minus för mig men tyvärr så är det ett faktum. Vill ha det bästa möjliga och det är att ta de stunder som finns. De är inte många. Stunderna då vi är alla tillsammans är mest en plåga för mig och jag känner att jag hellre avstår de.
    Att ha barn är en jävligt stor del av en person och ingenting som "går över".
    Även om det kommer att vara ett antal år när barnen inte är så närvarande så kommer de alltid finnas där. Och sen kommer barnbarnen...
    Ledsen men han ÄR inte din drömman. Punkt.
  • Anonym (S)
    Anonym (TS) skrev 2016-07-05 09:34:00 följande:

    Kanske för att han för övrigt är min dröm man. Allt det jag drömt om förutom att han har barn. Ett stort minus för mig men tyvärr så är det ett faktum. Vill ha det bästa möjliga och det är att ta de stunder som finns. De är inte många. Stunderna då vi är alla tillsammans är mest en plåga för mig och jag känner att jag hellre avstår de.


    Men gå vidare. Låt mannen få träffa en tjej som kan hantera att han har barn sedan tidigare.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Fattar inte) skrev 2016-07-05 09:45:24 följande:
    Att ha barn är en jävligt stor del av en person och ingenting som "går över".
    Även om det kommer att vara ett antal år när barnen inte är så närvarande så kommer de alltid finnas där. Och sen kommer barnbarnen...
    Ledsen men han ÄR inte din drömman. Punkt.
    Tror att de flesta har barn i alla fall av de män jag eventuellt skulle dejta och få ett förhållande med. Jag tror det skulle vara lättare att hantera om man slapp dem varje dag, dvs att man kunde umgås med sin partner i fred. Att de skulle komma på besök och sedan åka hem som vuxna barn gör.
Svar på tråden Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?