Kanske för att han för övrigt är min dröm man. Allt det jag drömt om förutom att han har barn. Ett stort minus för mig men tyvärr så är det ett faktum. Vill ha det bästa möjliga och det är att ta de stunder som finns. De är inte många. Stunderna då vi är alla tillsammans är mest en plåga för mig och jag känner att jag hellre avstår de.
Precis så är det, några timmars besök räcker.
De var tonåringar när vi träffades och jag kände alltid som det var gäster som stannade för länge när det var umgänge. Iom dom var så stora så var det inte så länge jag behövde stå ut innan umgänget upphörde och dom började hälsa på istället.
Min fråga är varför någon skulle vilja ha ett förhållande med en man som säger hans partner är hans prio två?
Givetvis är barnen viktiga men för mig är en familj en konstellation där alla är lika viktiga och allas behov tas i beaktande. Men nu sällskapar inte du och jag så det är inget problem, men jag tycker det är märkligt att rangordna sina nära och kära så. Jag tror att människor som har den synen oftast skiljer sig eftersom de glömmer bort sin partner och att vårda parförhållandet - för barnen är ju prio ett och tar all energi.