Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?

jag tänker på mannen i fråga. TS, man måste inte alltid umgås allihop men om du nästan aldrig vill vara med när barnen är med så är det klart att mannen blir besviken. Jag tror snarare att han kommer dumpa dig, om du inte gör det själv. Har man barn så har man, han kan inte trolla bort dem. Han älskar dem och han har ansvar för dem, vad ska han göra? Han kan inte leva det livet som du egentligen vill, nämligen att ni två ska ha mycket mera tid på tu man hand. M.a.o = inte din drömman. Du måste nog tänka om faktiskt. 

är du 14 år eller? Vadå som vuxna barn gör. De ÄR ju inte vuxna! Nu är det faktiskt du som är "dum", TS. Eller så får du hitta en man som är så gammal så att hans barn faktiskt är vuxna. 

Var har jag skrivit att de är vuxna, det är ju just det de inte är och att det ju det som är mitt problem. Att de jämt är där.

Och det är därför vi försöker förklara för dig att det innebär att han inte kan vara drömmannen.

Han är totalt fel man för dig!!

Du får bara acceptera att barnen finns där. Jag hade mina barn på heltid eftersom deras pappa flyttade till Australien när vi skildes. Var skulle jag ha gjort av mina barn om jag träffat en partner som tyckte att dom var hemma jämt. Nu hängde ju barnen inte i mina kjolar hela tiden utan var med vänner och sov hos dem eller hos mormor ibland. Men ansvaret har man ju dygnet runt som förälder. Acceptera eller bryt upp med din man.

Ja alltså visst kändes det obekvämt och stelt i början när jag började träffa hans barn.. Men det går ju över och visst var det skönare och roligare när barnen inte var med men jag har aldrig känt att jag inte tyckt om dom bara att jag inte riktigt vetat hur jag ska förhålla mig till dom..

Du kan ju aldrig vänja dig om du aldrig träffar dom heller det säger sig ju självt... Men vill du inte träffa dom så måste du göra slut och inse att han faktiskt inte är din drömmars man.

För det är inte helt lätt att bo med bonusbarn även när man gillar dom... Och gör man inte det jag då tycker jag inte att man ens ska försöka faktiskt.. Hade vi inte kommit överens med våra resp barn eller barnen inte gillat varandra hade vi avslutat förhållandet....

Precis så är det, några timmars besök räcker. 
De var tonåringar när vi träffades och jag kände alltid som det var gäster som stannade för länge när det var umgänge. Iom dom var så stora så var det inte så länge jag behövde stå ut innan umgänget upphörde och dom började hälsa på istället.

Hur mycket har han barnen?
Är det vh, så kan man bita ihop och stå ut om det inte gäller alltför många år.
Är det vv eller heltid, gå vidare för det kommer inte att bli bra.

Måste varit fruktansvärt för dig. Stackare. Troligen märkte inte barnen alls att de inte var helt välkomna till sin pappa. De har säkerligen inte känt sig ovälkomna i sitt eget hem. Det ställe som man som barn har rätt att känna sig som tryggast i.

Hejja dig!!