• Anonym (TS)

    Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?

    Hej!

    Finns det flera som jag? Som känner sig hemma och avslappnad med sin partner men som då hans barn är med känner sig, inte spänd, men i alla fall inte sig själv och att det att sådan enorm energi att ha dem nära. Den bästa beskrivningen är när man har bjudit hem goda vänner för att bo hos sig en vecka exempelvis. Man är trevlig och visar upp den bästa sidan av sig själv och sedan när de åker hem är man glad och kan pusta ut, slappna av och vara sig själv. Även fast man tycker det är trevligt så är man alltid lite spänd och konstlad.

    Är jag ovanlig att känna så här? Min partner har barnen så gott som jämt så det är inte fråga om att ha det så här varannan helg eller varannan vecka, snarare så ska barnen vara med alltid då vi ses vilket gör att jag hellre inte ses och är hemma hos mig, gör saker på egen hand, reser på egen hand fastän jag saknar hans sällskap. Jag orkar bara inte gå omkring med dessa känslor hela dagarna för som sagt det tar sådan energi och nu när jag är ledig vill jag koppla av. Skillnaden mot vänner som bor hos en och sedan åker hem - är att hans barn aldrig åker hem. De är där hela tiden.

    Hur har ni andra löst detta? Har ni tränat upp er och börjat kunna vara er själv helt och hållet, slappna av i barnens närvaro? Barnen är i skolåldern men har inget eget liv utan är hela tiden hemma och vill vara med sin pappa. Alltid. Jag tror också det påverkar att jag som person behöver mycket tid för mig själv och att jag trivs bäst ensam och med min partner (på egen hand). Jag vill inte ha mycket folk runt mig och är ganska introvert.

  • Svar på tråden Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?
  • Anonym (Vater)
    Anonym (TS) skrev 2016-07-06 08:13:24 följande:
    Min fråga är varför någon skulle vilja ha ett förhållande med en man som säger hans partner är hans prio två?

    Givetvis är barnen viktiga men för mig är en familj en konstellation där alla är lika viktiga och allas behov tas i beaktande. Men nu sällskapar inte du och jag så det är inget problem, men jag tycker det är märkligt att rangordna sina nära och kära så. Jag tror att människor som har den synen oftast skiljer sig eftersom de glömmer bort sin partner och att vårda parförhållandet - för barnen är ju prio ett och tar all energi.
    Nu kanske du missförstår mig.
    Om man lever med barnens mor så har man oftast samma åsikt gällande barnen dvs man älskar dem ovillkorligt.
    Klart det kan vara svårt att vårda parförhållandet under småbarnstiden men det är inte ovanligt. Det är dock bådas barn.
    Däremot när det kommer in en ny kvinna/man efter en skilsmässa som inte har egna barn så kan förståelsen vara sämre.

    Är skild och haft ett förhållande med en kvinna utan barn och hon blev väldigt svartsjuk på barnen. Och då var de ändå äldre och självgående.
    Min nuvarande sambo hade ett eget barn med i "bagaget" så vi kunde båda relatera till situationen.

    Nu menar jag inte att du är svartsjuk men t ex att din introverta personlighet gör det svårare för dig.

    Jobbigt men för din egen skull så sök vidare efter en man som passar dig bättre.
    Han finns någonstans.
  • Anonym (???)

    En fråga ts, räcker det för mannen att du är hemma hos honom och "hänger", kanske läser en bok eller surfar på datorn? Eller vill han att du ska aktivt sysselsätta barnen alternativt ta hälften av hushållsarbetet?

    Det jag undrar över är om han söker en partner eller om han söker en ny "mamma" till familjen?

  • smulpaj01
    Anonym (???) skrev 2016-07-06 15:33:51 följande:

    En fråga ts, räcker det för mannen att du är hemma hos honom och "hänger", kanske läser en bok eller surfar på datorn? Eller vill han att du ska aktivt sysselsätta barnen alternativt ta hälften av hushållsarbetet?

    Det jag undrar över är om han söker en partner eller om han söker en ny "mamma" till familjen?


    Av vilken anledning ska hon hänga där och läsa en bok?

    Vore ju jättemärkligt eftersom dom inte umgås alls då!
  • Anonym (skum)
    sextiotalist skrev 2016-07-06 13:17:22 följande:

    Fast det är en sak att inte kunna vara ifrån barnen mot att tydligt visa att ens partner är nummer två. Man har ett föräldraansvar, det kan man inte ta bort. men i min värld innebär det inte att barnen är på första plats och en partner på andra.


    Har aldrig skrivit något om nr 1 eller 2 i mitt inlägg, läs ordentligt innan du kommenterar.
  • Anonym (???)
    smulpaj01 skrev 2016-07-06 15:38:17 följande:
    Av vilken anledning ska hon hänga där och läsa en bok?

    Vore ju jättemärkligt eftersom dom inte umgås alls då!
    Hon är väl där för att träffa mannen, inte för att roa hans barn eller för att sköta matlagning och disk?

    Mannen har barn som behöver roas och tas om hand. Mannen har barn som behöver mat, disk, tvätt, etc. Han borde ju klara det galant på egen hand eftersom han redan lever ensam med barnen. Jag hoppas verkligen att han umgås med ts för att han uppskattar hennes sällskap och inte för att få gratis hjälp med barn och hushåll.
  • smulpaj01
    Anonym (???) skrev 2016-07-06 20:15:25 följande:

    Hon är väl där för att träffa mannen, inte för att roa hans barn eller för att sköta matlagning och disk?

    Mannen har barn som behöver roas och tas om hand. Mannen har barn som behöver mat, disk, tvätt, etc. Han borde ju klara det galant på egen hand eftersom han redan lever ensam med barnen. Jag hoppas verkligen att han umgås med ts för att han uppskattar hennes sällskap och inte för att få gratis hjälp med barn och hushåll.


    Jag tolkar det som att han vill umgås med Ts OCH barnen. Men hon vill inte vara med barnen och eftersom dom hänger på pappan varje sekund sin vakna tid så finns det ingen anledning för henne att åla dit mer!
  • Fånga dagen

    "Han är besviken då jag ser hans barn som en belastning. Han skulle vilja göra mera saker alla tillsammans men jag orkar inte eller har någon lust att umgås så mycket då han har barnen med. Vi träffas mest då någon ser till dem ibland men för övrigt vill jag helst inte umgås"

    Det här förhållandet är nog ganska dödsdömt. Att ha en partner som endast vill umgås när barnen som bor så gott som permanent inte är där, fungerar nog inte i längden.

  • Anonym (TS)
    Fånga dagen skrev 2016-07-06 20:52:22 följande:

    "Han är besviken då jag ser hans barn som en belastning. Han skulle vilja göra mera saker alla tillsammans men jag orkar inte eller har någon lust att umgås så mycket då han har barnen med. Vi träffas mest då någon ser till dem ibland men för övrigt vill jag helst inte umgås"

    Det här förhållandet är nog ganska dödsdömt. Att ha en partner som endast vill umgås när barnen som bor så gott som permanent inte är där, fungerar nog inte i längden.


    Jo så är det nog. Jag förstår honom och jag skulle så gärna önska jag skulle trivas mer med andra människor än vad jag gör. Det är inte bara hans barn jag känner så för utan för de flesta människor. Jag umgås gärna någon timme men vill inte andra människor nära mig en hel dag eller fler.
  • Loka90

    Jag tycker du ska berätta och kräva av din kille att han ser till att barnen kommer i säng på kvällen så att ni får lite egentid. Man vill ju främst umgås med sin partner och inte med hans barn hela tiden. Att få någon timme på kvällen tycker jag är det minsta man kan begära.

    Tråden är lite gammal,jag skulle gärna vilja höra hur det har gått för er?

  • Froken Lokens

    Jag kan inte riktigt se vad någon av er får ut av förhållandet? Ni ses knappt och när ni ses har han oftast barnen med sig eller i åtanke, barnen han älskar men som du inte tycker om att umgås med. Hur kan han vilja vara tillsammans med någon som har den inställningen till hans barn och hur kan du vilja vara tillsammans med någon som är så långt ifrån din ideala partner som det går att komma?

Svar på tråden Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?