• Anonym (TS)

    Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?

    Hej!

    Finns det flera som jag? Som känner sig hemma och avslappnad med sin partner men som då hans barn är med känner sig, inte spänd, men i alla fall inte sig själv och att det att sådan enorm energi att ha dem nära. Den bästa beskrivningen är när man har bjudit hem goda vänner för att bo hos sig en vecka exempelvis. Man är trevlig och visar upp den bästa sidan av sig själv och sedan när de åker hem är man glad och kan pusta ut, slappna av och vara sig själv. Även fast man tycker det är trevligt så är man alltid lite spänd och konstlad.

    Är jag ovanlig att känna så här? Min partner har barnen så gott som jämt så det är inte fråga om att ha det så här varannan helg eller varannan vecka, snarare så ska barnen vara med alltid då vi ses vilket gör att jag hellre inte ses och är hemma hos mig, gör saker på egen hand, reser på egen hand fastän jag saknar hans sällskap. Jag orkar bara inte gå omkring med dessa känslor hela dagarna för som sagt det tar sådan energi och nu när jag är ledig vill jag koppla av. Skillnaden mot vänner som bor hos en och sedan åker hem - är att hans barn aldrig åker hem. De är där hela tiden.

    Hur har ni andra löst detta? Har ni tränat upp er och börjat kunna vara er själv helt och hållet, slappna av i barnens närvaro? Barnen är i skolåldern men har inget eget liv utan är hela tiden hemma och vill vara med sin pappa. Alltid. Jag tror också det påverkar att jag som person behöver mycket tid för mig själv och att jag trivs bäst ensam och med min partner (på egen hand). Jag vill inte ha mycket folk runt mig och är ganska introvert.

  • Svar på tråden Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?
  • Anonym (TS)
    Ess skrev 2016-07-05 16:44:58 följande:
    Hur mycket har han barnen?
    Är det vh, så kan man bita ihop och stå ut om det inte gäller alltför många år.
    Är det vv eller heltid, gå vidare för det kommer inte att bli bra.
    Man kan säga han har dem på heltid. Det är ytterst sällan de är hos sin mamma, och lika ytterst sällan som någon har dem över natten händer kanske fyra gånger per år totalt. Vi brukar ses när någon ser till dem någon timme i gången och det händer ju ibland en gång per vecka som vi kan dela utan barnen.

    Vi har setts tidigare allihopa också men jag har inte trivts då, det tar sådan energi även fastän jag kan gilla barnen och de gillar mig. Men likväl känns det väldigt energikrävande för mig. Svårt att förklara men det är bara tungt.
  • Anonym (Vater)

    Funderar på varför man vill ha ett förhållande med någon man bara kan träffa några timmar i veckan?
    Han måste väl veta hur du känner eftersom du aldrig vill ses med barnen.
    Jag skulle göra slut direkt om min flickvän hade den attityden.
    Mina barn är och kommer alltid vara prio ett.

  • Anonym (???)
    Anonym (TS) skrev 2016-07-05 16:49:00 följande:
    Man kan säga han har dem på heltid. Det är ytterst sällan de är hos sin mamma, och lika ytterst sällan som någon har dem över natten händer kanske fyra gånger per år totalt. Vi brukar ses när någon ser till dem någon timme i gången och det händer ju ibland en gång per vecka som vi kan dela utan barnen.

    Vi har setts tidigare allihopa också men jag har inte trivts då, det tar sådan energi även fastän jag kan gilla barnen och de gillar mig. Men likväl känns det väldigt energikrävande för mig. Svårt att förklara men det är bara tungt.
    Hur kan du vilja vara ihop med en man som du bara träffar en timme i veckan? Det är som att du vore hans älskarinna och levde för de små stunder han kan smita från frun.

    Jag tror att du behöver jobba mer på din självkänsla. För du är värd en man som har tid för dig. Du är värd att få leva med en man som får dig att känna dig viktig för honom.
  • Anonym (TS)
    Anonym (???) skrev 2016-07-06 06:57:36 följande:
    Hur kan du vilja vara ihop med en man som du bara träffar en timme i veckan? Det är som att du vore hans älskarinna och levde för de små stunder han kan smita från frun.

    Jag tror att du behöver jobba mer på din självkänsla. För du är värd en man som har tid för dig. Du är värd att få leva med en man som får dig att känna dig viktig för honom.
    Jag är givetvis välkommen dit men då är det att umgås alla som gäller, leka, spela spel, laga mat (som ingen äter) och det är konstant gå på från tidig morgon till sena kväll. Jag är helt slut. Barnen är dessutom uppe så länge så vi måste gå och sova direkt efter för att orka med nästa dag. Så vår tid tillsammans på tumanhand är ännu mindre då jag varit där än någon timme per vecka som vi får nu när han kan ses utan barn. Därför känns det för mig omotiverat att vara där eftersom jag då får noll ensam tid med honom.

    Tack! Jag har börjat fundera om den mannen finns.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Vater) skrev 2016-07-05 23:53:36 följande:

    Funderar på varför man vill ha ett förhållande med någon man bara kan träffa några timmar i veckan?
    Han måste väl veta hur du känner eftersom du aldrig vill ses med barnen.
    Jag skulle göra slut direkt om min flickvän hade den attityden.
    Mina barn är och kommer alltid vara prio ett.


    Min fråga är varför någon skulle vilja ha ett förhållande med en man som säger hans partner är hans prio två?

    Givetvis är barnen viktiga men för mig är en familj en konstellation där alla är lika viktiga och allas behov tas i beaktande. Men nu sällskapar inte du och jag så det är inget problem, men jag tycker det är märkligt att rangordna sina nära och kära så. Jag tror att människor som har den synen oftast skiljer sig eftersom de glömmer bort sin partner och att vårda parförhållandet - för barnen är ju prio ett och tar all energi.
  • Fånga dagen

    Jag tycker också att familjen är en konstellation där alla är lika viktiga. Men nu tillhör ju inte du mannens familj, och verkar inte vilja göra det heller.  Ni träffas ytterst sällan eftersom du inte känner dig bekväm med att barnen som suger ut all din energi finns där.

    Hur menar du då att mannen ska prioritera dig lika mycket som sina barn? Vart ska de ta vägen varje gång du vill bli prioriterad?

    Den beskrivning du givit av hur din personlighet är passar nog dåligt in i en barnfamilj.

  • Anonym (skum)
    Anonym (TS) skrev 2016-07-06 08:13:24 följande:
    Min fråga är varför någon skulle vilja ha ett förhållande med en man som säger hans partner är hans prio två?

    Givetvis är barnen viktiga men för mig är en familj en konstellation där alla är lika viktiga och allas behov tas i beaktande. Men nu sällskapar inte du och jag så det är inget problem, men jag tycker det är märkligt att rangordna sina nära och kära så. Jag tror att människor som har den synen oftast skiljer sig eftersom de glömmer bort sin partner och att vårda parförhållandet - för barnen är ju prio ett och tar all energi.

    Tycker du resonerar väldigt konstigt med tanke på att du träffar en man som redan har barn, och dessutom mer eller mindre på heltid. Då kan man inte frigöra en massa timmar för att umgås på tu man hand. 


    Jag har två barn och när jag har dem har jag INGEN barnvakt tillgänglig närmare än 15 mil, så det blir rätt sällan som du förstår som jag utnyttjar det. Min kille visste förutsättningarna och det tar tid att ha  barn, min behöver mycket hjälp då båda är under 8 år. Det ska fixas mat, göras läxor., bada, leka, städa osv osv osv. Man kan inte välja bort barn pga nån ny i ett sånt läge - man får försöka bli en familj där alla är lika viktiga. Sen lägger jag mina barn i vettig tid, så man får iaf nån timme eller två själva på kvällen. 

  • sextiotalist
    Anonym (skum) skrev 2016-07-06 13:10:22 följande:

    Tycker du resonerar väldigt konstigt med tanke på att du träffar en man som redan har barn, och dessutom mer eller mindre på heltid. Då kan man inte frigöra en massa timmar för att umgås på tu man hand. 


    Jag har två barn och när jag har dem har jag INGEN barnvakt tillgänglig närmare än 15 mil, så det blir rätt sällan som du förstår som jag utnyttjar det. Min kille visste förutsättningarna och det tar tid att ha  barn, min behöver mycket hjälp då båda är under 8 år. Det ska fixas mat, göras läxor., bada, leka, städa osv osv osv. Man kan inte välja bort barn pga nån ny i ett sånt läge - man får försöka bli en familj där alla är lika viktiga. Sen lägger jag mina barn i vettig tid, så man får iaf nån timme eller två själva på kvällen. 


    Fast det är en sak att inte kunna vara ifrån barnen mot att tydligt visa att ens partner är nummer två. Man har ett föräldraansvar, det kan man inte ta bort. men i min värld innebär det inte att barnen är på första plats och en partner på andra.
  • Anonym (S)
    Anonym (TS) skrev 2016-07-06 08:13:24 följande:

    Min fråga är varför någon skulle vilja ha ett förhållande med en man som säger hans partner är hans prio två?

    Givetvis är barnen viktiga men för mig är en familj en konstellation där alla är lika viktiga och allas behov tas i beaktande. Men nu sällskapar inte du och jag så det är inget problem, men jag tycker det är märkligt att rangordna sina nära och kära så. Jag tror att människor som har den synen oftast skiljer sig eftersom de glömmer bort sin partner och att vårda parförhållandet - för barnen är ju prio ett och tar all energi.


    Fast det är nog det som är ditt problem. Du vill ju inte umgås med barnen, du sätter ju dig själv åt sidan och ger inte honom något val. Han kan inte välja bort barnen.
  • Jemp

    Jag kan tänka mig att känslan av att "ha gäster" kan gå över med tiden om man lär känna de ordentligt och får en vardag ihop. Men med inställningen och att du inte vill träffa de alls så finns det ju inget att bygga vidare på för ett seriöst förhållande.

Svar på tråden Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?