• Anonym (bonusmorsan)

    Råd till en bonusmamma?

    Hej på er! Vi har det lite svårt här i bonusfamiljen. Jag, barnlös sedan innan, och han med ett barn sedan innan. Hur gör ni för att få det att fungera? Vi kommer inte framåt. Det är så mycket negativitet och känslor, avundsjuka och känslor av otillräcklighet. Jag känner ett stort hat mot mamman som såklart påverkar oss alla. Svartsjuka antagligen för det hon har med MIN man. Jag är absolut inte svartsjuk på henne som person eller på hennes liv eller så. Det jag hatar är att hon alltid kommer vara en del av min mans liv och att hon går runt och tror att hon har en ovillkorlig rätt till det. Jag vill ha henne ut ur mitt liv, både fysiskt och mentalt. Det blir ju svårt dock att helt isoleras från henne då hennes barn är hos oss mycket. Och att barnet och mannen och andra pratar om henne. Jag blir galen på detta, kan inte hantera det och det spiller ut över min relation med min man men också i min inställning till deras barn. Vad kan man göra för att hantera detta? Någon annan som har liknande känslor? Att lämna MIN relation med MIN man är inte ett alternativ, jag vill bara att mina obefogade svartsjukekänslor ska försvinna och att jag ska kunna hantera detta som en självsäker person.

  • Svar på tråden Råd till en bonusmamma?
  • Anonym (F)
    Anonym (bonusmorsan) skrev 2016-05-03 20:16:04 följande:
    Jag säger att många ofta hävdar att allt i bonusfamiljen ska vara likställt oavsett blodsband, men att det när det väl kommer till kritan görs en tydlig skillnad mellan vem som är biologisk och inte. DET är motsägelsefullt. Jag har inget behov av att låtsas vara en kärnfamilj eller så. Jag vill helst inte gå på tillställningar osv, men det förväntas av mig men i slutändan är det ändå jag som blir den som är utanför (antar jag, har ej utsatt mig för det så vet inte), behöva se och umgås med en person jag inte tål osv, och det har jag inte lust med. Vad är det du menar att barnet inte ska se och höra? Vad är det patetiska?
    Varför skulle du stå utanför, det verkar ju dumt.
    När vi har gått så  har vi hållt ihop jag och min nuvarande man för sig och pappan och hans nya kvinna på sitt håll, sen har barnen gått emellan. 
    Du behöver inte stå utanför, gör klart för din man att om du går med så ska han vara vid din sida under tillställningen, 
    Biomamman får klara sig själv, henne behöver ni inte ha något med att göra. 
    Sen kan ju dottern gå emellan och njuta av er allihop. 
  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym (bonusmorsan) skrev 2016-05-03 17:00:41 följande:
    Jag håller med dig. Och i och med att jag stängt henne helt ute så förväntar jag mig att hon inte är en del av mitt liv. Barnets liv, absolut, men inte mitt liv. Och inte min mans liv eftersom han inte bryr sig om henne.
    Jag känner inget behov av att delta vid överlämningar osv. Det är deras sak som de får sköta, jag kan spendera min tid bättre som inte innebär att träffa mamman till barnet jag lever med. 
    Han önskar ju att jag deltar mer vid typ överlämningar och sånt, som ett sällskap till honom. Det vill inte jag. Jag vill dock ha rätt, precis som alla andra, att bestämma i mitt eget hem. Jag kan inte göra något åt om de ändrar planer, att umgängestiden som mamman har med barnet skiftar osv, även om jag tycker illa om att det ändras. Även om jag hade sett det som mitt huvudansvar att ta hand om barnet när barnet är här, så hade jag ändå inte inkluderats i det i och med att det i princip är mamman som bestämmer när hon vill ha sitt barn hos sig. Övrig tid är barnet här. På så vis finns inte så mycket att göra åt saken, mer än att acceptera att någon annan utomstående inverkar på ens fritid och liv.

    Fast jag tycker att du har rätt att ha en åsikt om hur umgänget ska se ut...
    Om min man ändrar något med umgänget, som påverkar mig, vilket det alltid gör eg förutom om det ändras så att bonus INTE ska vara här, utan att fråga mig så anser jag att respekten saknas.

    Jag vill kunna planera saker, antingen saker som bonus gillar, eller saker som vi gillar. Om då mamman skulle ha för sig att ändra umgänget som hon ville skulle jag bli tokig.

    Undantaget så klart akuta saker som händer.


    Tack och lov vill min man också ha ett ordentligt fastställt schema så det är inget problem hos oss, hade han varit ok med svängdörrar så hade vi aldrig flyttat samman.

  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym (Mamma) skrev 2016-05-03 16:58:37 följande:
    Jag håller absolut inte med dig här, och jag tror att den här inställningen förklarar att du känner igen dig väldigt väl.
    Om föräldrarna inte behöver få en ansträngd kontakt för att glädja sina respektive partners utan kan fortsätta ha en naturlig kontakt runt barnet så kommer det att främja alla i storfamiljen. Framförallt ev barn som kommer så småningom.

    Jag har aldrig förstått hur man kan säga sig älska en man och samtidigt göra allt för att försvåra hans liv.
    Fast vart har jag skrivit att jag försvårar? Min man och jag är överens om hur vi vill ha det i vårt liv. Sen fick han bestämma hur han ville att kontakten med mamman skulle se ut och han vill ha minimalt med kontakt pga att hon är så elak mot honom jämt. Dels för att han inte vill att barnet ska höra hennes elakheter (vi vet inte om barnet är där eller inte alla gånger) och dels för att han inte vill höra dem själv heller.

    Hade min man velat göra saker bara de, barnet, han och mamman så kanske jag hade varit ok med det, det beror på hur alla inblandade hanterar det.

    Om mamman velat ha pappan tillbaka, eller iaf försöker förstöra mellan mig och pappan så hade jag inte varit ok med det. Som ex: Mitt bonusbarns mamma kunde ringa och behöva hjälp med än det ena än det andra. '
    Sen så visade det sig att hon hade, eller skulle, duscha och så gick hon omkring mer eller mindre naken.

    Då slutade min man åka dit. (Vi var inte ihop då) för han tyckte det var obekvämt och jobbigt.
    Hade hon hållit på så när vi blev ihop hade jag inte tyckt det varit så lustigt att de två hittade på saker ihop.
    Men nu när hon faktiskt inte gör så, utan tom kan ringa mig om hon inte får tag i pappan så hade det varit mer ok. Fast nu vill ju inte pappan  det, han gör hellre saker med vår familj ihop. (Vår familj = Han, jag, mina barn och hans barn)

    Det jag säger är att mamman inte har ovillkorlig rätt att finnas med i pappans liv bara för att de har barn ihop. Pappan har själv all rätt att sätta sina egna gränser. Bonusmamman också och sen är det upp till pappan vilket som är viktigast för honom, att han och mamman leker familj emellan åt eller att han och hans nya är en familj ihop med barnet.

    Många barn blir bara förvirrade av att leka familj ihop med föräldrar som har separerat, andra klarar det bra. Alla måste utgå från deras egna familjer och önskemål. Och så måste man kompromissa.
  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym (Mamma) skrev 2016-05-03 17:10:13 följande:
    Men det är ju det du inte förstår. Barnet kommer först. Om barnet vill spendera födelsedagen eller studenten eller vaddetnuär med mamma och pappa blir det svårt för pappan om hans partner vägrar träffa mamman.
    Du försvårar därmed din mans liv genom att vägra träffa mamman.
    Förmodligen kommer du inte vara nöjd med att din man går på barnets kalas hemma hos mamman heller då, utan kräva att barnet inte får fira med båda sina föräldrar vilket gör barnet besviket och pappan ledsen = du försvårar för pappan.

    Det många ickeföräldrar inte förstår är att man inte tar hänsyn till sin fd partner när man tar hänsyn till sitt barns andra förälder, man tar hänsyn till sitt barn. Punkt.
    Försök att greppa den biten (ev med hjälp) så har du goda chanser att få till en fungerande bonusfamilj.
    Nej, barnet går inte alls alltid först. Den som har störst behov av det just då gör det. Vad ger man annars för uppfostran till sitt barn? Ingen annan kommer att sätta barnet först hela tiden. Barn måste lära sig hänsyn, allt annat är elakt.

    Om BÅDE barnet och ens nya behöver en lika mycket samtidigt, ja då får man sätta barnets behov först.


  • Ess
    Anonym (känner igen mig) skrev 2016-05-03 21:44:33 följande:
    Om BÅDE barnet och ens nya behöver en lika mycket samtidigt, ja då får man sätta barnets behov först.
    Sånt förändras ju med barnets ålder. En bebis som är hungrig måste ju gå före att hjälpa partnern bära in kassar. Men ett äldre barn får ta något själv eller vänta medan kassarna bäres in.
    Skulle både partner och barn trilla och bryta armen så får föräldern skjutsa båda till akuten. Partnern klarar sig själv där, när barnet kan behöva hjälp att svara på frågor och hitta röntgen osv. Men är barnet typ i tonåren så kan föräldern gå mellan dem för att få väntetiden att gå fortare.
  • Anonym (känner igen mig)
    Ess skrev 2016-05-03 21:58:32 följande:
    Sånt förändras ju med barnets ålder. En bebis som är hungrig måste ju gå före att hjälpa partnern bära in kassar. Men ett äldre barn får ta något själv eller vänta medan kassarna bäres in.
    Skulle både partner och barn trilla och bryta armen så får föräldern skjutsa båda till akuten. Partnern klarar sig själv där, när barnet kan behöva hjälp att svara på frågor och hitta röntgen osv. Men är barnet typ i tonåren så kan föräldern gå mellan dem för att få väntetiden att gå fortare.
    Ja precis. Jag tänkte mig nu något som partner INTE kan göra för båda, utan han måste välja. En sådan situation uppstår troligen aldrig. Det är ju ganska otroligt att barnet och den vuxne har behov av föräldern samtidigt som i ditt ex med att bryta armen; Det är ju otroligt att båda bryter armen samtidigt och ännu mer otroligt vore det om de behövde åka till olika sjukhus. Men OM då anser jag att pappan skjutsar barnet, partnern får ringa en vän eller ta taxi/ambulans.
  • Anonym (nope)

    När ditt bonusbarn gifter sig är det en fest som cirklar kring brudparet. Vid honnörsbordet sitter normalt brudparets föräldrar (korsvis parvis, så din sambo och hans ex kommer inte att sitta tillsammans) och eventuellt om det får plats andra släktingar, företrädesvis den äldre generationen.

    Det är naturligtvis idag möjligt att någon i brudparet känner sig så nära en bonusförälder eller annan mycket viktig person att hen väljer att inkludera även denna, men det är helt baserat på brud/brudgums val av vilka som hen ser som sin närmaste krets, inte någon sorts automatisk prestigepost baserad på att man är gift med någon annan vid honnörsbordet.

    Om min sambo förklarade att han tänkte agera bonuszilla och förmörka mitt barns stora dag genom att ställa till uppträde om han inte får plats vid honnörsbordet, så skulle jag bli skitförbannad och börja fundera på om han är rätt person för mig. Som tur är skulle han inte drömma om något så idiotiskt.

  • FrökenKanSjälv
    Anonym (nope) skrev 2016-05-03 23:11:52 följande:

    När ditt bonusbarn gifter sig är det en fest som cirklar kring brudparet. Vid honnörsbordet sitter normalt brudparets föräldrar (korsvis parvis, så din sambo och hans ex kommer inte att sitta tillsammans) och eventuellt om det får plats andra släktingar, företrädesvis den äldre generationen.

    Det är naturligtvis idag möjligt att någon i brudparet känner sig så nära en bonusförälder eller annan mycket viktig person att hen väljer att inkludera även denna, men det är helt baserat på brud/brudgums val av vilka som hen ser som sin närmaste krets, inte någon sorts automatisk prestigepost baserad på att man är gift med någon annan vid honnörsbordet.

    Om min sambo förklarade att han tänkte agera bonuszilla och förmörka mitt barns stora dag genom att ställa till uppträde om han inte får plats vid honnörsbordet, så skulle jag bli skitförbannad och börja fundera på om han är rätt person för mig. Som tur är skulle han inte drömma om något så idiotiskt.


    Seriöst? Honnörsbord? Håller folk fortfarande på så här 2016???

    Förhoppningsvis är man lite mer modern än så när ts bonusbarn eventuellt gifter sig om 20-30 år.
  • Anonym (bonusmorsan)
    FrökenKanSjälv skrev 2016-05-04 06:46:26 följande:

    Seriöst? Honnörsbord? Håller folk fortfarande på så här 2016???

    Förhoppningsvis är man lite mer modern än så när ts bonusbarn eventuellt gifter sig om 20-30 år.


    Håller helt med dig. Kan inte alls identifiera mig med det där.
  • Ess
    Anonym (nope) skrev 2016-05-03 23:11:52 följande:

    När ditt bonusbarn gifter sig är det en fest som cirklar kring brudparet. Vid honnörsbordet sitter normalt brudparets föräldrar (korsvis parvis, så din sambo och hans ex kommer inte att sitta tillsammans) och eventuellt om det får plats andra släktingar, företrädesvis den äldre generationen.

    Det är naturligtvis idag möjligt att någon i brudparet känner sig så nära en bonusförälder eller annan mycket viktig person att hen väljer att inkludera även denna, men det är helt baserat på brud/brudgums val av vilka som hen ser som sin närmaste krets, inte någon sorts automatisk prestigepost baserad på att man är gift med någon annan vid honnörsbordet.

    Om min sambo förklarade att han tänkte agera bonuszilla och förmörka mitt barns stora dag genom att ställa till uppträde om han inte får plats vid honnörsbordet, så skulle jag bli skitförbannad och börja fundera på om han är rätt person för mig. Som tur är skulle han inte drömma om något så idiotiskt.


    Man kan ju faktiskt säga ifrån till brudparet/värdfolket att man vill sitta ihop med sin partner och sina barn. Det är det mest praktiska om man har flera mindre barn som behöver hjälp med maten och kanske roas och tittas till. Det brukar alltid vi göra, för det blir trevligast för alla om vi har koll på barnen.

    Tur att de flesta i vår släkt gift sig borgerligt, så man sluppit allt uppstyltat skit som honnörsbord osv.
Svar på tråden Råd till en bonusmamma?