• Anonym (bonusmorsan)

    Råd till en bonusmamma?

    Hej på er! Vi har det lite svårt här i bonusfamiljen. Jag, barnlös sedan innan, och han med ett barn sedan innan. Hur gör ni för att få det att fungera? Vi kommer inte framåt. Det är så mycket negativitet och känslor, avundsjuka och känslor av otillräcklighet. Jag känner ett stort hat mot mamman som såklart påverkar oss alla. Svartsjuka antagligen för det hon har med MIN man. Jag är absolut inte svartsjuk på henne som person eller på hennes liv eller så. Det jag hatar är att hon alltid kommer vara en del av min mans liv och att hon går runt och tror att hon har en ovillkorlig rätt till det. Jag vill ha henne ut ur mitt liv, både fysiskt och mentalt. Det blir ju svårt dock att helt isoleras från henne då hennes barn är hos oss mycket. Och att barnet och mannen och andra pratar om henne. Jag blir galen på detta, kan inte hantera det och det spiller ut över min relation med min man men också i min inställning till deras barn. Vad kan man göra för att hantera detta? Någon annan som har liknande känslor? Att lämna MIN relation med MIN man är inte ett alternativ, jag vill bara att mina obefogade svartsjukekänslor ska försvinna och att jag ska kunna hantera detta som en självsäker person.

  • Svar på tråden Råd till en bonusmamma?
  • Anonym (F)

    Jag kan trösta dig ts med att ju äldre barnet blir desto mindre behöver ni ha med hennes biomamma att göra. 
    Då kommer hon själv sköta kontakterna.
    Så du behöver inte göra ett dugg, bara se tiden an.
    Sen så kan jag inte förstå hur du kan vägra att delta på tillställningar bara för att biomamman är där, varför låter du henne få styra vilka tillställningar du ska gå på.
    Om barnet vill och det är viktigt för barnet att du som ju lär vara en viktig person i barnets liv, närvarar.
    Varför låter du biomamman få ta det ifrån barnet.
    Jag tänker på bröllop, dop, studenten, alla såna där milstolpar då barnet säkert gärna vill ha dig med, för att du är så viktig.
    Jag avskyr mitt ex och pappan till mina barn, det bästa jag önskar honom är en släng av ebola.
    Men lik förbannat kan jag vara så vuxen att jag kan vistas i samma miljö som honom under en dag och uppföra mig civiliserat, även om jag ignorerar honom så långt som möjligt. 
    Så svårt är det inte ts, 
    Inte om man sätter barnet först. 
    Sen kan jag hålla med om att om man ska ha ansvar för ett barn, så ska man ha bestämmanderätt i samma utsträckning, dom två går hand i hand. 

  • Anonym (bonusmorsan)
    Anonym (Mamma) skrev 2016-05-03 19:27:55 följande:
    Vaddå, skulle det vara bättre att de lämnar allt som är invant, alla kompisar, skolan, sin mamma och deras syskon hos mamman?
    Varför inte? Varför är det självklart att de ska stanna med mamman? De kanske får det bättre med pappan?
  • Anonym (sotis)

    Du kommer alltid vara nummer två. Spelar ingen roll vad du gör. Dom har barn tillsammans, det är något som aldrig kommer förändras. Du är väldigt tydligt svartsjuk och väldigt osäker på dig själv annars hade hon inte varit ett problem för dig.

  • Anonym (?)
    Anonym (bonusmorsan) skrev 2016-05-03 19:29:05 följande:
    Nej, troligen sitter jag inte hemma utan ser istället till att göra något annat med mitt liv. Om min man är borta sitter jag inte och väntar på att han kommer hem. Mitt liv levs av mig och inte av andra.
    Om min man är på sitt barns tillställning så antar jag att han inte firar med sitt ex utan med barnet. Och att exet är där som en bifigur. 
    Vid närmare eftertanke är jag nog inte svartsjuk utan bara trött på att behöva dalta, göra saker jag inte vill och behöva lyssna på och anpassa mig efter barnets morsa. Det stör mig att jag lägger så mycket energi av att störa mig på det. 
    Jag tar till mig av det folk skriver men jag kan inte hålla med om att jag måste ha en relation med min mans ex för att leva ett bra liv med mig själv, min man och hans barn.
    Haha, som bifigur? De båda kommer säkert stå där med samma känslor av glädje och stolthet. 
  • Anonym (bonusmorsan)
    Anonym (F) skrev 2016-05-03 19:29:14 följande:

    Jag kan trösta dig ts med att ju äldre barnet blir desto mindre behöver ni ha med hennes biomamma att göra. 
    Då kommer hon själv sköta kontakterna.
    Så du behöver inte göra ett dugg, bara se tiden an.
    Sen så kan jag inte förstå hur du kan vägra att delta på tillställningar bara för att biomamman är där, varför låter du henne få styra vilka tillställningar du ska gå på.
    Om barnet vill och det är viktigt för barnet att du som ju lär vara en viktig person i barnets liv, närvarar.
    Varför låter du biomamman få ta det ifrån barnet.
    Jag tänker på bröllop, dop, studenten, alla såna där milstolpar då barnet säkert gärna vill ha dig med, för att du är så viktig.
    Jag avskyr mitt ex och pappan till mina barn, det bästa jag önskar honom är en släng av ebola.
    Men lik förbannat kan jag vara så vuxen att jag kan vistas i samma miljö som honom under en dag och uppföra mig civiliserat, även om jag ignorerar honom så långt som möjligt. 
    Så svårt är det inte ts, 
    Inte om man sätter barnet först. 
    Sen kan jag hålla med om att om man ska ha ansvar för ett barn, så ska man ha bestämmanderätt i samma utsträckning, dom två går hand i hand. 


    Det är sant att det troligen blir mindre när hon blir äldre.
    Jag ser inte varför jag ska gå om pappan och mamman går. Jag har inte lust att vara den överflödiga och jag har inte lust att stå i närheten av mamman. Barnet klarar sig nog bra ändå på tillställningen, speciellt om mamman är där för då är hon såklart glad över det i och med att hon inte träffar sin mamma lika ofta som hon träffar pappan och mig. Så jag kan gott ge dem egentid, barnet och mamman. Sen får pappan gå om han vill.
    Nu är eventuella bröllop och dop, och studenten också för den delen, väldigt långt bort i och med att barnet precis ska börja skolan. Så det blir väl en senare fråga. Kanske funkar det med tiden, kanske inte, kanske är vi inte ens tillsammans då så då är det inte ett problem. Det som är närvarande nu är barnets födelsedagar (som firas separat) och eventuella tillställningar i samband med fritidsaktiviteter/förskolekativiteter ( typ 2 gånger per år). De ser jag inte meningen att gå på om mamman kommer. 
    Exemplet du tar är ju att du och ditt ex är förälder till ett barn. Hade jag varit separerad från en person som var förälder till mitt barn hade jag också spelat för galleriet, och hållt masken för barnet skull. Men nu är det min man och hans ex som är föräldrar och då kan de få spela det spelet tillsammans, jag vill inte vara en del av det. 
  • Anonym (mia)

    Men vad är det mamman har gjort som gör att du hatar henne så mycket och inte kan vara på samma tillställning som henne?

    Som det l
    åter på dina beskrivningar så är hon ju inte särskilt involverad i ert liv, förstår inte riktig vad ditt stora problem är??

  • Anonym (bonusmorsan)
    Anonym (?) skrev 2016-05-03 19:36:03 följande:
    Haha, som bifigur? De båda kommer säkert stå där med samma känslor av glädje och stolthet. 
    Ja, och? De kan väl båda stå där med glädje och stolthet om de tycker det är kul. Måste det betyda att de delar stunden tillsammans och att de måste hänga med varandra hela kvällen? Jag kan inte se hur min lycka och stolthet inför mitt eget barn skulle påverkas av hur någon annan känner för mitt barn. Barnet är väl ändå huvudperson på sin tillställning? Förstår inte föräldrar som tror att de har en evig koppling till sitt ex och som tror att du som hans ex är viktigare än barnet och hans partner.
  • Anonym (bonusmorsan)
    Anonym (sotis) skrev 2016-05-03 19:35:47 följande:

    Du kommer alltid vara nummer två. Spelar ingen roll vad du gör. Dom har barn tillsammans, det är något som aldrig kommer förändras. Du är väldigt tydligt svartsjuk och väldigt osäker på dig själv annars hade hon inte varit ett problem för dig.


    Vem kommer först? Barnet eller? För du kan väl knappast mena att exet kommer före mig? Är det någon som har det så? Tror du att jag skulle leva med en man som prioriterar sitt ex framför mig? Jag är för övrigt väl medveten om att de har ett barn tillsammans. 
  • Anonym (bonusmorsan)
    Anonym (mia) skrev 2016-05-03 19:36:27 följande:

    Men vad är det mamman har gjort som gör att du hatar henne så mycket och inte kan vara på samma tillställning som henne?

    Som det låter på dina beskrivningar så är hon ju inte särskilt involverad i ert liv, förstår inte riktig vad ditt stora problem är??


    Först och främst så har hon enorma brister som förälder. Hon ser inte till sitt barns bästa och hon prioriterar inte sitt barn. I övrigt har hon lagt sig i hur saker sköts här hemma och kontaktar mig ibland. Sen tycker jag inte om henne som person och allt det hon står för. Sen ser jag inte syftet med att jag ska stå som ett patetiskt tredje hjul på någon annans barns tillställning. Det är inte viktigt för mig att gå och jag har inte något behov av att spendera mitt liv i samma rum som en person som min mans ex.
  • Anonym (F)
    Anonym (bonusmorsan) skrev 2016-05-03 19:42:53 följande:
    Först och främst så har hon enorma brister som förälder. Hon ser inte till sitt barns bästa och hon prioriterar inte sitt barn. I övrigt har hon lagt sig i hur saker sköts här hemma och kontaktar mig ibland. Sen tycker jag inte om henne som person och allt det hon står för. Sen ser jag inte syftet med att jag ska stå som ett patetiskt tredje hjul på någon annans barns tillställning. Det är inte viktigt för mig att gå och jag har inte något behov av att spendera mitt liv i samma rum som en person som min mans ex.
    Syftet kan ju vara så enkelt som att det är viktigt för barnet att du är där, 
    Att barnet ber dig närvara.
    Räcker inte det? 
Svar på tråden Råd till en bonusmamma?