Så besviken på mina föräldrar angående barnvakt!
Igår fredag skulle mina föräldrar och syster som fortfarande bor hemma barnvakta min dotter, 11 år. Hon har sondmatning pga ett handikapp som kräver lite extra pyssel, något min familj är vana vid och hittills gärna har hjälpt till med när hon är hos dem. Då jag och min man har 4 andra barn som alla sov över hos olika kompisar hade vi planerat en barnfri helg som jag och min man inte haft på många år pga att alla barn, och inte minst elvaåringen med sina funktionshinder. Alla kände till att detta var syftet med den barnfria helgen och vi fick en massa uppmuntran angående att vi äntligen tänkte på oss själva osv.
Vi gick på bio igår kväll, sedan skulle vi äta lite utemat. Inget avancerat men för oss är det väldigt ovant. Under bion ringer min mamma flera gånger och frågar helt oviktiga saker, typ vilka strumpor dottern ska ha imorgon och om jag vill ta över henne prenumeration på en tidning. Jag försöker att behärska mig och inte bli irriterad men säger till slut åt henne att vi faktiskt är ute på vår enda barnfria kväll och att hon bara bör ringa om det verkligen är viktigt. Hon blir lite sur men det blir tyst på telefonen.
Sedan käkar vi och har det trevligt. Idag på förmiddagen skulle jag hämta upp dottern och ta med henne på simning (går i simgrupo för funktionshindrade varje lördag) och därefter skulle hon hämtas upp av min pappa och vår barnfria helg fortsätta. De andra barnen hämtades upp av sin pappa hos sina kompisar, så vi hade bara dottern att fokusera på.
Det var alltså bestämt att dottern skulle stanna hos mina föräldrar till imorgon eftermiddag. Efter simningen har båda mina föräldrar stängt av sina telefoner, de dyker inte upp och jag börjar bli orolig att det hänt något. Åker hem med dottern till mina föräldrar där de motvilligt öppnar, och sedan blir det tjafs (tack och lov hör inte dottern) kring att de plötsligt inte tänker barnvakta längre. Jag blir riktigt irriterad och förklarar att vi hade ju bestämt detta och min man har planer för kvällen att vi ska fixa en hotellnatt med lite spa och frukost. Kanske låter lyxigt men vi har aldrig tidigare varit ute på sånt .
Slutar med att vi blir osams och jag tar med dottern hem, det blir dålig stämning och min man ger mig nu skulden för att vår weekend blev förstörd.
Jag är så besviken! Mina föräldrar brukar inte bete sig såhär, de säger bara att eftersom vi ändå inte gör något viktigt kan vi lika gärna ha dottern och inte låta andra ta hand om henne. Det heter att vi är egoistiska och lata. Ska tillägga att vi typ ALDRIG har barnvakt och någon avlastning på vårdbidraget har vi inte ansett att vi behöver. Dottern är inte på något sätt enormt krävande att sköta utan är tvärtom väldigt lätt att ha att göra med utom sonden + förståndshandikapp. Mina föräldrar är inte påtvingade att vakta igår och idag utan gick glatt med på det när det bestämdes.
Jag kräver inte att andra ska ta hand om mitt barn och det är klart att vi älskar henne och vill vara med henne, men inte jämt... Det har gått så mycket pengar och energi i soporna denna helg känns det som Vi hade längtat så länge efter att bara få rå om oss själva. Jag är så besviken på mamma och pappa... Tänker jag helt knasigt? Är jag verkligen så ego?