• Anonym (Mamma)

    Så besviken på mina föräldrar angående barnvakt!

    Igår fredag skulle mina föräldrar och syster som fortfarande bor hemma barnvakta min dotter, 11 år. Hon har sondmatning pga ett handikapp som kräver lite extra pyssel, något min familj är vana vid och hittills gärna har hjälpt till med när hon är hos dem. Då jag och min man har 4 andra barn som alla sov över hos olika kompisar hade vi planerat en barnfri helg som jag och min man inte haft på många år pga att alla barn, och inte minst elvaåringen med sina funktionshinder. Alla kände till att detta var syftet med den barnfria helgen och vi fick en massa uppmuntran angående att vi äntligen tänkte på oss själva osv.

    Vi gick på bio igår kväll, sedan skulle vi äta lite utemat. Inget avancerat men för oss är det väldigt ovant. Under bion ringer min mamma flera gånger och frågar helt oviktiga saker, typ vilka strumpor dottern ska ha imorgon och om jag vill ta över henne prenumeration på en tidning. Jag försöker att behärska mig och inte bli irriterad men säger till slut åt henne att vi faktiskt är ute på vår enda barnfria kväll och att hon bara bör ringa om det verkligen är viktigt. Hon blir lite sur men det blir tyst på telefonen.

    Sedan käkar vi och har det trevligt. Idag på förmiddagen skulle jag hämta upp dottern och ta med henne på simning (går i simgrupo för funktionshindrade varje lördag) och därefter skulle hon hämtas upp av min pappa och vår barnfria helg fortsätta. De andra barnen hämtades upp av sin pappa hos sina kompisar, så vi hade bara dottern att fokusera på.

    Det var alltså bestämt att dottern skulle stanna hos mina föräldrar till imorgon eftermiddag. Efter simningen har båda mina föräldrar stängt av sina telefoner, de dyker inte upp och jag börjar bli orolig att det hänt något. Åker hem med dottern till mina föräldrar där de motvilligt öppnar, och sedan blir det tjafs (tack och lov hör inte dottern) kring att de plötsligt inte tänker barnvakta längre. Jag blir riktigt irriterad och förklarar att vi hade ju bestämt detta och min man har planer för kvällen att vi ska fixa en hotellnatt med lite spa och frukost. Kanske låter lyxigt men vi har aldrig tidigare varit ute på sånt .

    Slutar med att vi blir osams och jag tar med dottern hem, det blir dålig stämning och min man ger mig nu skulden för att vår weekend blev förstörd.

    Jag är så besviken! Mina föräldrar brukar inte bete sig såhär, de säger bara att eftersom vi ändå inte gör något viktigt kan vi lika gärna ha dottern och inte låta andra ta hand om henne. Det heter att vi är egoistiska och lata. Ska tillägga att vi typ ALDRIG har barnvakt och någon avlastning på vårdbidraget har vi inte ansett att vi behöver. Dottern är inte på något sätt enormt krävande att sköta utan är tvärtom väldigt lätt att ha att göra med utom sonden + förståndshandikapp. Mina föräldrar är inte påtvingade att vakta igår och idag utan gick glatt med på det när det bestämdes.

    Jag kräver inte att andra ska ta hand om mitt barn och det är klart att vi älskar henne och vill vara med henne, men inte jämt... Det har gått så mycket pengar och energi i soporna denna helg känns det som Vi hade längtat så länge efter att bara få rå om oss själva. Jag är så besviken på mamma och pappa... Tänker jag helt knasigt? Är jag verkligen så ego?

  • Svar på tråden Så besviken på mina föräldrar angående barnvakt!
  • Anonym (Mr X)

    Jag har inte orkat läsa alla inlägg, men bland det värsta jag vet är personer som bryter överenskommelser utan någon vettig anledning. Har ni planerat något och föräldrarna gått med på att vara barnvakt måste de ha en verkligt bra anledning för att backa ur.

    Jag skulle undvika kontakt tills vidare efter en sådan händelse.

  • Fongsan

    Nej jag tycker absolut inte att du tänker konstigt och är ego. Förstår hur du känner, verkligen tråkigt att dina föräldrar inte kunde förstå och att det slutade som det gjorde :(

  • Ego Lovers
    Anonym (Mamma) skrev 2016-04-09 22:37:17 följande:
    Vi är erbjudna mycket avlastning som vi inte löser ut för vi vill ungås med vår dotter och vi anser inte att det är helt övermäktigt med hennes handikapp även om det är jobbigt.

    Men vi kanske får skaffa avlastning en helg om året via samhället (snart kommer någon vråla om att dottern stjäl era skattepengar) om hennes morföräldrar som hittills alltid vill vara med dottern plötsligt blivit schizofrena och nu bytt personligheter.

    Vi är idioter som inte är med dottern jämt
    Vi är idioter som har barnvakt
    Vi är idioter som inte skaffar avlastning
    Vi är idioter som inte räknar med brutna löften
    Vi är idioter som ens har ett handikappat barn känns det som om folk egentligen vill säga ibland
    Bry dig inte om bitterfittorna på familjeliv, det är lördag. Fredag och lördag är sämsta dagen att starta en seriös tråd på då alla experter och duktiga mammor dricker för mycket bag-in-box vin medan de hånar andra mammor och klappar sig själv på axeln om hur jäsra duktiga de är medan de fyller upp ytterligare ett glas och går in i dimman för att glömma sitt egna patetiska liv dör de mer än gärna har barnen 1-2 timmar mer på förskolan än de behöver för de måste få shoppa ostört då förskolan är den enda godkända barnvakten i deras värld. Jag utesluter bara vinet och hånar de helyllepräktiga kärringarna på måndag lämnar jag barnen på dagis och åker och shoppar
  • Ego Lovers
    Anonym (@) skrev 2016-04-09 22:44:49 följande:
    Du är ju inte frisk på en fläck .

    Vad yrar du om ?
    Mycket präktigare än du är ju väldigt duktig på att ge en bra beskrivning på ditt perfekta liv
  • Ego Lovers
    Anonym (Mycket präktigare än du!) skrev 2016-04-09 22:51:57 följande:
    Mohahaha, och det skall komma från dig som dumpar din avkomma på deras storebror så fort du har chansen?

    Känns det bra att gå iväg och veta att din son kanske får ett EP-anfall och varken du eller din man är där för att hjälpa honom? Känns det bra att utnyttja ditt eget barn för att DU har behov av vuxentid med din man?

    Varför skaffade ni barn egentligen?
    Och ge det äldre barnen livslånga men om syskonet dör i ett EP anfall. Nä man lämnar det ansvaret på en annan vuxen inte på äldsta barnet. Inte när man har sjuka barn
  • Anonym (Mycket präktigare än du!)
    Anonym (Ehhh....) skrev 2016-04-09 23:28:19 följande:

    Först till dig " mycket präktigare än du" om du inte har ont någonstans eller luktat för mycket på någon kork eller har någon annan korkad anledning att vara djävlig så kan du ta din präktighet och elakhet och stoppa någonstans där solen inte lyser.


    Du kanske ska ta och läsa alla inlägg av anonym (@) som föregått min konversation med hen (tips: använd "visa endast"-funktionen). Då förstår du nog vilken grad av präktighet jag besitter och vad jag anser om alla dem som tagit som sport att visa TS hur "fel" hon har som hade hoppats på att få en helg (på sex år!) med sin partner.
  • Anonym (Mycket präktigare än du!)
    Anonym (Mycket präktigare än du!) skrev 2016-04-10 05:48:14 följande:

    Du kanske ska ta och läsa alla inlägg av anonym (@) som föregått min konversation med hen (tips: använd "visa endast"-funktionen). Då förstår du nog vilken grad av präktighet jag besitter och vad jag anser om alla dem som tagit som sport att visa TS hur "fel" hon har som hade hoppats på att få en helg (på sex år!) med sin partner.


    ...och f.ö. anser jag inte att vare sig korkluktande eller egna smärtproblem skulle rättfärdiga att attackera någon så som vissa i tråden gjort mot TS.
  • Semesterfamiljen

    Hej ts! Jag kan knappt fatta hur galna 90 % av svaren i din tråd är. Folk, ni borde skämmas för alla otrevliga svar.

    Dessutom är det många som läser in saker som ta aldrig har skrivit. (Har ni kanske sniffat för långt ner i flaskan?)

    I min värld har du all rätt att vara besviken. Och förbannad! Dina föräldrar har betett sig märkligt, helfel och respektlöst. Jag hade haft svårt för att förlåta ett sådant beteende och dragit ner kontakten rejält. Jag behöver inte svikare och energitjuvar i mitt liv.

    Har man lovat så har man. Om det sen händer saker såsom att man blir sjuk, skadar sig, barnet bryter ihop och behöver sina föräldrar eller något annat som gör att man behöver avbryta är det ju en helt annan femma. Men här är det ju bara morföräldrarnas lättja. De lovade och svek. Usch.

    Jag har en bekant som har ett barn med funktionshinder. Barnet är hos en avlastningsfamilj var tredje helg och har varit sedan ungefär 5-6 årsålder. Det gör att föräldrarna och syskonen orkar att fungera som "vanliga" familjer. De älskar inte sitt barn mindre för det och de älskar inte sina barn utan funktionshinder mindre för att de resten av tiden lägger mycket energi på det sjuka barnet. Avlastningen ger ny energi och en fungerande vardag.

    Åter igen, ts, du har all rätt att vara besviken. För jävligt att bete sig så. Och fullständigt jävligt av din man att lägga det på dig.

    I ditt läge hade jag tagit en stund för mig själv och reflekterat över mina närmaste. Ibland kan man behöva sortera sina känslor och skaffa nya infallsvinklar.

    Och släpp alla otrevliga svar här i tråden. Om de är representativa för mänskligheten har vi riktiga empatiproblem.

  • fjonkelina
    Slutar med att vi blir osams och jag tar med dottern hem, det blir dålig stämning och min man ger mig nu skulden för att vår weekend blev förstörd. 

    Varför lägger din man skuld på dig i denna situation? Räcker det inte med att dina föräldrar ställer till det?
  • Anonym (???)
    Anonym (Mamma) skrev 2016-04-09 22:48:33 följande:
    Hon är inte födoämnesallergiker.

    Vårt hem är handikappanpassat och utrustad med luft, hiss och andra hjälpmedel.

    Ja, jag har en man som lär slita lika mycket som jag om vi nu skulle ta med dottern på hotell (vilket vi inte gjorde på grund av ovan anledning).

    Korttids är hon för ung för och assistent behöver hon inte då vi som sagt fått hem och utrustning anpassad. Vi "utnyttjat" mormor och morfar 2 dagar om året och jag tvivlar på att detta skulle sluta ut dem såpass mycket att de säger upp kontakten.

    Gick inte så bra med påhoppen för dig.
    Riktigt dålig stil av dina egoistiska föräldrar och jag hade berättat för dom exakt vad jag anser om deras beteende och hur ledsen jag blev.

    Vad gäller kortis är det konstigt att hon är för ung. Jag jobbar med yngre barn än 11 år som har kortis ibland varannan helg. En pojke på 8 år tex. Hur kommer det sig att din dotter anses för ung vid 11år? Tycker ni ska överklaga det beslutet. Ni har rätt till avlastning helt klart och jag förstår att ni behöver det. Eftersom jag själv jobbar med barn med olika handikapp och kan förstå hur tufft det är för deras föräldrar.
Svar på tråden Så besviken på mina föräldrar angående barnvakt!