Hej alla blivande december mammor :)
Fick ett plus på stickan idag och har BF 1 December. Tänkte starta den här tråden så att vi kan följas åt, få råd och peppa varandra.
Så är det någon mer än jag som nyss fått ett plus på stickan? :)
Känner igen mig både inför första o nu andra barnet.
Ang relationen är mitt bästa tips att kramas o pussas mycket, det har gjort att vi fortsatt vara lyckliga o kära. Vi har inte haft en kväll för oss själva på snart 3 år men att ligga o kramas i soffan när barnet sover har räckt långt.
Tycker att när barnet började förskola blev livet som vanligt fast med bonusen att jag har ett underbart barn dessutom.
Jag tyckte de tre första månaderna var tuffast, sen var det mest ljuvligt.
Jag har varit hur lugn som helst inför förlossningen men nu när jag passerat BF börjar jag bli nervös.. Tänker mycket på hur livet kommer förändras och har lite katastroftänk. Tänker på hur det i värsta fall kan påverka min och min partners relation mm. Vet inte om jag gör det undermedvetet för att inte bli besviken ifall det skulle bli så. Är det någon som känner/kände likadant?
Blöder inga mängder längre, sjukt ont i magen. Svårt att röra mig pga det. Sös menade på att så länge smärtan inte är outhärdlig så är det nog normalt eftersom blödningen avtagit.
Är rädd att nånting gått sönder därinne men samtidigt har min mage krympt sedan igår och mjölken rinner mer o mer så kanske det helt enkelt är livmodern som jobbar hårt. Har läst att med andra barnet känner man mer efteråt men trodde inte det skulle göra såhär ont.
Ja exakt, var drar man gränsen för hur mycket man ska stå ut med?
Har precis pumpat ur 50 ml, och då känns det bättre i magen precis nu efteråt.
Tycker dock jag får ont i magen när jag äter nu. Att dricka kolsyrat känns inte heller bra.
Känner du något när du äter?
Skönt att blödning avtagit. Dock är ju den där smärtan asjobbig. Och sen - vart drar man gränsen för outhärdlig..? Jag dras också med den nu - blöder färskt och har ont i magen på ena sidan (16 dagar efter förlossn). Har börjat amma mycket mer den senaste dagen/dagarna så är säkert som du säger, att livmodern jobbar på för fullt. Tar alvedon+ipren för att det ska släppa lite.
Ja exakt, var drar man gränsen för hur mycket man ska stå ut med?
Har precis pumpat ur 50 ml, och då känns det bättre i magen precis nu efteråt.
Tycker dock jag får ont i magen när jag äter nu. Att dricka kolsyrat känns inte heller bra.
Känner du något när du äter?
Men stackare! Precis så kände jag i förrgår, trodde jag kissade på mig men det var blod. Skönt att höra att allt var bra o normalt för dig.
Själv blöder jag lite och mörkare blod nu. Magen gör inte lika ont men känns sämre än de första dagarna.
Jag är precis hemkommen från gynakuten efter att ha åkt ambulans in pga blödningar. Aldrig varit så rädd eller sett så mkt blod komma från min kropp... trodde att jag kissade men förväxlade det med fliden av blod som var ostoppbar. Efter undersökning - inget avvikande. Trodde att halva moderkakan var kvar typ... usch alltså.
Jag känner inget efter mat, men visst obehag efter kolsyrad dryck...
Tack snälla alla som tagit sig tid och svarat på mitt meddelande om oro över hur relationen till partnern kommer att förändras! Det är alltid skönt att höra att man inte är ensam om sina tankar och det har haft en lugnande effekt på mig. Nu känns det faktiskt bättre! :)
Tack snälla alla som tagit sig tid och svarat på mitt meddelande om oro över hur relationen till partnern kommer att förändras! Det är alltid skönt att höra att man inte är ensam om sina tankar och det har haft en lugnande effekt på mig. Nu känns det faktiskt bättre! :)
Är det någon av er som är med i nån kul grupp på Facebook ni kan rekommendera, typ " december mammor" eller liknande?
Hej alla!
Mitt första inlägg här men hoppas kunna få något svar. Vi hade BF för 13dagar sedan och väntan är så jobbig! Speciellt nu när vi tagit oss förbi julhelgen och alla förväntningar som de innebar... Innan har vi haft inställningen att: "hur kan någon tacka nej till igångsättning" när man väl blir erbjuden den möjligheten har ju väntan redan varit så lång att man bara hoppar av glädje... Men... Nu när den punkten närmar sig är vi inte lika säkra längre... På lördag kl 8 ska vi ringa förlossningen för vidare info om igångsättning som vi förstått kommer påbörjas på lördag... Vi har försökt läsa på genom det vi hittat online men känner ändå att det inte ger så mycket... Hur tänker ni andra kring att bli igångsatt v.42+0??
Våran plutt är 20 dagar idag, imorrn 3 veckor alltså och stora första tillökningsperioden är här och de märks!
Ammat 7 gånger på 3,5 timme nu, helst skulle jag nog inte fått lägga bort bröstet alls för henne men vi är hos deras farmor och farfar och ska ha middag med släkt snart, vi lovade att komma förut och våran stora vill ju leka med sin kusin, men jag vill bara ligga i sängen, amma och sova!
Sitter i soffan i vardagsrummet och ammar visserligen och de är okej nu innan för mycket folk kommit men sen vette fasen om jag kommer känna mig så bekväm med de, lite svårt att amma så diskret, stora mjuka bröst och hon tar tag och släpper lite hipp som happ, behöver ibland rapar mitt i också
Haha behöver egentligen inte öka mängden heller, har mer än nog! Nu senast gick hon upp 330g på 11 dagar (770g sen födelsevikten och växt 2cm)
Kiwi16
Jag kände mig redo för igångsättning redan v.37-38 i och med att dom trodde de skulle bli ett väldigt stort barn och jag hade så ont i blygdbenet, var helt inställd på igångsättning någon gång innan bf iaf eftersom jag också hade haft lite tecken på havandeskapsförgiftning men nepp, mådde bättre och bättre så fick gå tiden ut
Födde BF+7, kom igång själv men eftersom hon inte ville komma ner helt i tid så fick jag cytotec för att göra värkarna starkare och få ner henne, funkade otroligt effektivt
Men visst vet inte om de orsakade eller gjorde blödningarna som jag fick efter, värre :/
Men min erfarenhet av cytotec sen förut är iaf positivt
Vid första förlossningen fick jag värkstimulerande för att göra värkarna bättre och de funkade också väldigt bra
Ballong och andra igångsättningsmetoder eller "kicka igång de mer/fortare" har jag ingen erfarenhet med men vet att ju mer man själv är redo ju lättare är de, vet du om du är öppen eller mogen något? Har du fått hinnsvepning?
Ska ni göra kontroll av moderkakan innan? Om du inte är mogen och moderkakan är bra kanske ni kan få en skonsammare/långsammare metod men annars blir de ju som de blir, kräv att dom informerar om allt iaf!