BF December 2016

Så sjukt, nu blöder jag som fan rent ut sagt. Har dessutom ont i magen. Blir lite orolig. Kan det vara att livmodern jobbar/drar ihop sig o det är därför jag blöder och har värk?

Jag tycker att blödningen kommer och går lite. Framförallt att det "rinner till" efter amning. Har du nyligen ammat?

Om du känner dig orolig ring förlossningen/gyn vad du ni hör till i ditt landsting!

Ringde. Bröts 2 gånger. Dom hann säga typ "har du varit mer fysisk aktiv". Det har jag ju, städat lite mm. Blödde nyss igenom binda, trosor o byxor men tror o hoppas att det lugnat ner sig. Har fortfarande ont i magen.

Jag skulle ha åkt in om jag var du, låter som att du blöder lite för mycket och ja med värken så kan de vara tecken på något fel

Om du ammar, amma så mycket du får, det hjälper livmoder dra ihop sig och ska minska blödningen

Jag har varit hur lugn som helst inför förlossningen men nu när jag passerat BF börjar jag bli nervös.. Tänker mycket på hur livet kommer förändras och har lite katastroftänk. Tänker på hur det i värsta fall kan påverka min och min partners relation mm. Vet inte om jag gör det undermedvetet för att inte bli besviken ifall det skulle bli så. Är det någon som känner/kände likadant?

Jag har BF idag och har de senaste dagarna känt precis samma sak.. Jag hoppas och tror att det är normalt att bli lite orolig. Det är ju verkligen en stor förändring att skaffa barn och hela livet kommer, när som helst, förändras. Jag vet inte hur man bäst hanterar dessa känslor.. tänker att det är något man måste gå igenom bara, När barnet väl kommer lär nog allt falla på plats.. Men visst är det läskigt när det emellanåt nu uppstår panikkänslor som "Vad tusan har vi gett oss på, hur ska detta gå.."

Men som sagt....tror det nog faller på plats när barnet väl anländer. Klart det kommer bli tufft och en stor omställning. Men också underbart och fantastiskt.

Det kommer definitivt påverka er relation. Tror inte någon som har barn upplever att det är som vanlig plus barn, utan hela tillvaron förändras. Däremot behöver det inte vara en dålig sak, och ni kan förbereda er genom att tala om hur ni vill ha det när barnet kommer. Vi var ex. noga med kontinuerliga träffar utan barn, satte upp regler för att inget som sades på natten gillades på dan och att inte ifrågasätta varandras beslut nattetid. Det hjälpte. Vi tog mycket på varandra när vi inte kunde eller orkade ha sex.

Man har ofta ingen tid för varandra - men långsamt vänder det och man får tillbaka sina kvällar och sin närhet. Jag sörjde min och min mans relation i början, men kan nu se att det var för att övergången är så brutal. Föräldraskapet mjukstartar inte - istället är det som mest intensivt i början. Det viktiga tror jag är att komma ihåg att den första tiden _inte_ är representativ för hur det är att ha barn/vara förälder. Det är en övergångsfas.

Jag älskar att se min man som pappa, han är en sjukt bra tvååringspappa. Däremot var vi båda rätt osäkra nyfödingsföräldrar, något jag hoppas att vi har blivit bättre på denna gång.

Min psykolog uppmuntrade oss att ha ett möte denna gång, så vi köpte god mat och dryck och satt i flera timmar och pratade förväntningar och strategier inför barn nummer två. Kanske låter torrt haha. Vi diskuterade frågar som Hur vill vi att första tiden ska vara denna gång? Vad är jag rädd för med första tiden? Hur kan vi underlätta för storasyskonet? Hur kan vi bäst använda oss av vår omgivning? Vilka rutiner kan vi redan nu sätta upp? Hur kan vi maximera föräldraledig tid ihop i början? Osv. Jag tyckte att det hjälte mig.

Det tog tid för mig att landa i föräldrarollen senast, men jag växte in i det. För somliga är det ingen jätteomställning alls, vilket låter fantastiskt. Jag önskar att jag under graviditeten hade tänkt mer på tiden efter och mindre på min egen graviditet. Nu älskar jag att vara förälder och har en obegripligt fin unge. Det har bara blivit bättre och bättre sedan barnet blev tre månader.

Hur går det för dig?

Blöder inga mängder längre, sjukt ont i magen. Svårt att röra mig pga det. Sös menade på att så länge smärtan inte är outhärdlig så är det nog normalt eftersom blödningen avtagit.

Är rädd att nånting gått sönder därinne men samtidigt har min mage krympt sedan igår och mjölken rinner mer o mer så kanske det helt enkelt är livmodern som jobbar hårt. Har läst att med andra barnet känner man mer efteråt men trodde inte det skulle göra såhär ont.