Vuxna människor med jobb som aldrig har pengar?

Det är ju bra att spara. Till och med viktigt.

Men. Det låter faktiskt dom att ni "sparar bort livet". Att det blivit en fixering och rädsla att tappa kontrollen, att aldrig tillåta sig att vara spontan. Har ni något missbruksproblem bakom er?

Om man kan är det helt klart smartast att njuta hela vägen. Att inte pausa livet.

Vi sparar inte bort någonting :) Tvärt om slösar vi på saker som vi vill slösa på. 5 hästar i tävlingskondition är inte billigt. Det är inte heller billigt med båt och hålla 30 h mark. Någon annan skulle kanske prioritera att lägga dom pengarna på utemat 5 gånger i veckan istället. För en annan som inte delar våra intressen så är våra prioriteringar helt åt skogen

Vi äter på resturang/går på spa ibland. Men då är det med sällskap som vi valt och en resturang/spa som vi verkligen vill besöka.

Ett sparande blir också väldigt nödvändigt när man har många djur och stort hus. Hur gör man annars när en häst blir sjuk samtidigt som man måste renovera badrummet? Att betala saker kontant gör också att månadskostnader hålls låga och vi slipper betala räntor.

Jag förstår inte hur du drar paralleller till missbruk pga våra prioriteringar?

Vi njuter massvis av vårt liv, det kan jag lova dig ;) Är njutning för dig enbart kopplat till att prioritera kolmårdenbesök och lunch med kolleger?

Jag har nog aldrig skyllt på att jag inte har råd. Om vi inte vill följa med på något så säger vi helt enkelt att det inte är vår grej.

Om någon frågar om jag ska med på lunch och jag har matlåda med mig så säger jag bara helt enkelt att jag har matlåda med mig.

Men grejen är att det alltså inte bara handlar om att vi frågar om någon ska följa med på något.

Ett exempel. Förra veckan fikade jag med en ganska nära vän. Hon frågade om vi hade planer på vad vi ska göra i sommar. Barnen har tjatat om Legoland så vi har pratat om att vi eventuellt ska åka dit. Då säger hon att hennes barn velat åka till Legoland i flera år. Jag frågar om de ska dit, men det ska de inte för det är så dyrt att de inte har råd.

De tjänar ändå mer än oss, bor likvärdigt.

Jag tycker väl också att det finns roligare saker än att gå på Liseberg, Legoland och vattenparker. Men barnen älskar det så då planerar vi in åtminstone nån sak för barnen varje sommar.

Ett annat exempel är för något år sen när jag blev medbjuden på möhippa för en kompis. När vi planerade ville en av hennes närmsta vänner att vi skulle grilla korv i skogen för att det skulle bli billigare än lunch ute. Inget skulle få kosta pengar på den möhippan.

Det hade väl inte varit så konstigt om den blivande bruden var en friluftsmänniska, men så var det inte.

Jag tyckte att det var rent utsagt pinsamt.

Haha. Ja pinsamt. Vad tyckte bruden om korvmöhippan?

Jag har självklart funderat på om det kan vara så att man skyller på att man inte har råd, men jag tror inte det. Nu var just spa bara ett av många förslag. Det är inte så att jag tjatar om att vi ska åka på spa jämt

De gör ju inget annat med någon annan heller utan tjatar om hur roligt det hade varit att göra det och det....

Jag har nog aldrig skyllt på att jag inte har råd. Om vi inte vill följa med på något så säger vi helt enkelt att det inte är vår grej.

Om någon frågar om jag ska med på lunch och jag har matlåda med mig så säger jag bara helt enkelt att jag har matlåda med mig.

Men grejen är att det alltså inte bara handlar om att vi frågar om någon ska följa med på något.

Ett exempel. Förra veckan fikade jag med en ganska nära vän. Hon frågade om vi hade planer på vad vi ska göra i sommar. Barnen har tjatat om Legoland så vi har pratat om att vi eventuellt ska åka dit. Då säger hon att hennes barn velat åka till Legoland i flera år. Jag frågar om de ska dit, men det ska de inte för det är så dyrt att de inte har råd.

De tjänar ändå mer än oss, bor likvärdigt.

Jag tycker väl också att det finns roligare saker än att gå på Liseberg, Legoland och vattenparker. Men barnen älskar det så då planerar vi in åtminstone nån sak för barnen varje sommar.

Ett annat exempel är för något år sen när jag blev medbjuden på möhippa för en kompis. När vi planerade ville en av hennes närmsta vänner att vi skulle grilla korv i skogen för att det skulle bli billigare än lunch ute. Inget skulle få kosta pengar på den möhippan.

Det hade väl inte varit så konstigt om den blivande bruden var en friluftsmänniska, men så var det inte.

Jag tyckte att det var rent utsagt pinsamt.

Jag har nog aldrig skyllt på att jag inte har råd. Om vi inte vill följa med på något så säger vi helt enkelt att det inte är vår grej.

Om någon frågar om jag ska med på lunch och jag har matlåda med mig så säger jag bara helt enkelt att jag har matlåda med mig.

Men grejen är att det alltså inte bara handlar om att vi frågar om någon ska följa med på något.

Ett exempel. Förra veckan fikade jag med en ganska nära vän. Hon frågade om vi hade planer på vad vi ska göra i sommar. Barnen har tjatat om Legoland så vi har pratat om att vi eventuellt ska åka dit. Då säger hon att hennes barn velat åka till Legoland i flera år. Jag frågar om de ska dit, men det ska de inte för det är så dyrt att de inte har råd.

De tjänar ändå mer än oss, bor likvärdigt.

Jag tycker väl också att det finns roligare saker än att gå på Liseberg, Legoland och vattenparker. Men barnen älskar det så då planerar vi in åtminstone nån sak för barnen varje sommar.

Ett annat exempel är för något år sen när jag blev medbjuden på möhippa för en kompis. När vi planerade ville en av hennes närmsta vänner att vi skulle grilla korv i skogen för att det skulle bli billigare än lunch ute. Inget skulle få kosta pengar på den möhippan.

Det hade väl inte varit så konstigt om den blivande bruden var en friluftsmänniska, men så var det inte.

Jag tyckte att det var rent utsagt pinsamt.