Vuxna människor med jobb som aldrig har pengar?

Vi är just nu i ett läge där nöjesbudgeten är begränsad, efter en badrumsrenovering, ett värmesystembyte och en dränering med efterföljande nylagd uteplats i sten på ett drygt år så var kontona ganska tomma, när då bägge bilarna började krångla så satte vi igång ett strikt sparschema, minst 20 000 per månad in på sparkontot för att kunna köpa ny bil. Vi både tjänar bra och har låga utgifter men vi klarar inte den budgeten samtidigt som vi springer på uteluncher och på spa till höger och vänster, kort och gott har vi "inte råd". För oss handlar det om prioriteringar, vi behöver nya bilar inom kort och har slösat för mycket på sistone.

Det beror väl på vad det handlar om och hur lång framförhållningen är.

Att gå flera familjer på djurpark hade jag nog undvikit, då barnen kanske inte är intresserade av samma saker. Likaså lägger vi inte pengar på lekland, då det blir mycket för bara några få timmar. Till Liseberg har vi åkt med sambons bröders familjer, men det blir mycket tid som går åt till att diskutera när och var man ska äta, åka o s v.

På en studiedag ser jag det som en förmån att kunna gå ut och äta en dag då jag har lunchlåda alla andra.

Gå på spa hade ju varit härligt, men det ska ju stämma in i livspusslet också så att jag verkligen kan njuta av en sådan upplevelse.

Just nu är jag fl så då köper jag inte ens en macka för en tia, då jag ändå snart ska hem och äta lunch. Skulle någon föreslå att vi går iväg och äter hade jag nog kunnat tänka mig det beroende av hur ekonomin ser ut just den månaden och hur tajt tiden är till hämtning av de större barnen.

Så det handlar säkert om hur övriga utgifter ser ut, att ha hus inkluderar ju både planerade och oförutsedda renoveringar. Då är det skönt att kunna spara varje månad, även om jag inte har hus. Under fl går det lätt åt lite sparpengar också.

Vi är en sån där familj med goda inkomster men som också har en del goa utgifter.
Har ut efter skatt ca 65 000 kr netto men har utgifter på två bilar, huslån dagis, försäkringar, csn mm på ca 35-40 000 kr
Vi lever gott men kan inte alltid unna oss ett restaurangbesök eller spa om nöjespengarna redan är tagna en månaden.
Vi spar ganska lite men har ett hus med marginaler på ca 1.5 miljoner minst som är vårt pensionssparande.
Vi reser mycket och har en stor familj och även om vi inte lever över våra tillgångar så kan våra vanliga konton absolut vara tomma i slutet av månaden.

De vill antagligen inte göra något med någon annan heller. Jag har inte direkt lust att spendera pengar på att äta middag eller gå på spa med någon. Jag lägger hellre dom pengarna på familjen. Självklart säger inte det rakt ut utan säger oftast jag har inte har tid eller har råd. Sen prata om det är en annan sak, det gör man ju för att det är socialt. För att ha någonting att prata om.

Min tanke var också att det inte så mycket handlade om att inte ha råd, utan om att man faktiskt inte har lust att göra de saker du föreslår, eller hellre vill prioritera annat. Men i senare inlägg ser jag att du  har skrivit att det förmodligen inte är fallet, utan att de personer du skriver om helt enkelt inte har råd. 

Men ja. Jag är en sån där som har stenkoll på min ekonomi och vad jag vill lägga pengarna på. Jag kan mycket väl säga att jag inte har råd med det ena eller det andra, men rätt nyligen köpte vi en bil kontant för 150 000 kronor. Nej, ingen jättesumma, men bara som ett exempel. Bilen ville vi ha, så den prioriterade vi. Frekventa restaurangbesök eller uteluncher, är däremot något som vi sällan prioriterar.
Många i vår omgivning verkar tro att vi har ont om pengar (de tar för givet att vi har lånat till bilen) men det gör mig faktiskt ingenting. Att vi har rätt stora summor på banken trots relativt låga inkomster är för mig en privatsak. 

Först och främst måste man tänka på att alla människor inte har lika mycket i lön. Dessutom kostar det olika mycket att bo och man kan ha lån som man betalar av.

Om jag jämför mitt liv med min kompis liv så skiljer det ganska mycket åt hur mycket pengar vi har kvar till "lyxkonsumtion", trots att det utåt sett kan se ut som att vi lever likvärdiga liv.

Min kompis och hennes man är medelinkomsttagare och bor med ett barn i en bostadsrättstrea med låg avgift och har knappt något lån.

Jag och min man är låginkomsttagare och bor i en hyresrättstrea med hög hyra tillsammans med vårt barn.

Min kompis har knappt något studielån och kunde köpa sin bil kontant. Hennes man har inget studielån. Hon har knappt någon restid till jobbet så det går inte så mycket bensin. Hennes man cyklar till jobbet.

Både jag och min man har flera års studielån som vi betalar av och vi fick ta ett lån för att köpa vår bil. Jag pendlar dessutom med kollektivtrafiken och betalar nästan 1500 kronor/månad för ett resekort.

Min kompis och hennes man åker på en utlandssemester varje år och unnar sig restaurangbesök och liknande då och då, samt åker på weekendsemester (legoland, spa etc. några gånger per år)

Jag och min man har aldrig haft råd att åka på en utlandssemester och vi anser oss heller inte ha råd att gå ut och äta särskilt ofta. Däremot så är vi aktiva i en förening där vi 3-4 gånger per år reser inrikes och bor på hotell 1-2 nätter, så där lägger vi vår "lyxkonsumtion."

Det handlar alltså om prioriteringar och om inkomster kontra utgifter.

Vad är det för folk du umgås med?

Ena väninnan blir besviken på sin billiga möhippa??Några gnäller ofta om saker dom vill göra men inte har råd med. Och andra är, enligt dina misstankar, slösaktiga och skuldsatta. Och du sitter och funderar över dina vänners ekonomiska situation. Det verkar vara ett väldig pengafixerat/tråkigt umgänge.

Jag har många vänner med mycket pengar och dyra vanor. Men ingen av dom skulle bli besvikna på en möhippa. Det är viktigare att alla kan vara med än att aktiviteten av påkostad. Inte heller har jag gnälliga vänner. Mina vänner går gärna på loppisar, eller njuter av en billig picknick i solen om det innebär att alla kan vara med.

Men jag tror också att ni prioriterar olika. Du skriver att ni har lån på bilen och huset. Dina vänner kanske inte anser sig ha råd med spa eller resturang när dom samtidigt har skuld på bilen? Jag vet att vi prioriterar att vara skuldfria framför att gå ut om vi måste välja.

Min man och jag har medelinkomster och heltidsjobb och när vi säger att vi inte har råd handlar det egentligen om prioriteringar. Vi planerar att inom något år köpa vårt första hus och halva vår inkomst går till sparandet till detta. 

För att kunna ha råd med detta om 1-2 år måste vi vara konsekventa och spara ordentligt varje månad, vilket betyder att vi ofta måste tacka nej till saker som kanske egentligen skulle vara roligt att hänga med på. Vi ser det dock som att vi får vår belöning lite längre fram istället.

De spenderar väl sina pengar på konsumtionsvaror precis dom borgarna vill att de ska göra. Kanske är de belånade upp över öronen också och kanske gör det att de konstant känner sig fattiga och därmed tackar nej.

jag kan också tänka att tex legoland är dyrt, verkligen dyrt. har varit där med barn men då blev det inget annat den sommaren. Är det värt kostnaden?