Anonym (josi)

Äldre 15 Feb 14:42

93 svar

För hård och elak?

Min partner vill att vi ska flytta ihop och bli seriösa på riktigt. Jag anser att vi är seriösa ändå. Jag har en orsak att inte vilja bo med honom och det är hans barn.
Han fick det här brevet och anser att jag är hård och elak.

Jag älskar dig och vill leva resten av mitt liv med dig, men jag vill inte bo med dig än. Orsaken är att vi inte lever samma typ av liv jämt.

Jag vill ha mina helger som jag brukar ha dem, jag jobbar hårt som du vet och behöver helgerna till att återhämta mig.
Jag vill kunna kliva upp 6 om jag vill och sätta mig i soffan med en bok och en tekopp, eller lägga mig i sängen igen med min bok och tekopp och ligga där ostörd tills jag vill gå upp.

Jag vill kunna strosa runt här i tystnaden och bara njuta utan att störas av tjo och tjim. Jag är klar med barn, jag har gjort mitt och har ingen önskan om att börja om. Det handlar inte om vad jag tycker om ditt barn, det handlar om att jag inte vill ha något barn alls boendes med mig.

Ni får så gärna komma hit på besök när du har ditt barn, tom sova över ibland, när jag känner att jag vill och orkar. Men inte regelbundet. Ibland vill jag kanske inte ens träffa dig när du har ditt barn. Det är när det varit extra tufft på jobbet, då behöver jag min återhämtning ännu mer.

Jag har varit utbränd, jag är fortfarande inte helt ok och min hälsa kommer först. Jag vill inte bli sjukskriven igen, jag vill jobba, jag älskar mitt jobb men det tar mycket energi.

Jag vet att du och kanske ännu mer, barnets mamma tycker att det vore så utmärkt att barnet får bo med mig eftersom jag jobbar med barn som har samma typ av problematik som ert barn har, men jag vill inte jobba dygnet runt. När jag är ledig så är jag ledig, jag har ju till exempel två mobiler, en som jobbet har numret till och en som alla andra ringer på. Är jag ledig är jobbmobilen avstängd. Chefen har mitt privata som han får använda om det är akut, inte annars.

Jag är rädd om, och mån om min egen tid och du får gärna plats där, men inte ditt barn på det sätt som du vill.
Vi kommer inte att bli en familj så som du önskar, inte förrän ditt barn klarar sig själv. Det här är vad jag kan erbjuda, vad jag alltid har erbjudit och kan du inte älska mig då så får vi gå skilda vägar. Du kände i början att det var bekvämt och bra att vi hade samma inställning om att bo på varsitt håll, jag har inte ändrat mig och ja, det låter kanske hårt i dina ögon att jag hade bott med dig om du inte hade barn, men du krävde ett svar på varför jag tyckte det var bra som det är. Så du fick det men kanske var det inte det svaret du väntat dig.

Jag älskar dig som sagt, väldigt mycket och jag tycker också att vi har det fantastiskt och underbart tillsammans. Jag tycker om att umgås med ditt barn när det sker på mina villkor utefter vad jag mäktar med. Och du vet mycket väl att sker något akut så finns jag där, jag vill bara inte tvingas finnas där ständigt. Det var ni som valde att skaffa det här barnet, det är ert ansvar att ta hand om det.

Nå, vad tycker ni? Min kille (känns knepigt att säga kille, vi är över 40 båda två men men..) tycker att jag är oresonlig och hård som inte ger det en chans. Jag vet dock mina begränsningar och vad jag klarar av. Jag har heller aldrig hymlat med att jag aldrig flyttar ihop med honom så länge hans barn inte är HELT självgående. Han ar ok med det men har nu ändrat åsikt. (Vi har varit tillsammans i 1½ år och senaste halvåret har hans barn introducerats sakta för att vi ska kunna ses ibland även när han har sitt barn)

Palestrina

Äldre 17 Feb 17:00

#81

sextiotalist skrev 2016-02-17 15:09:23 följande:

Du vet väl att det är så när man är kvinna, för en man är det helt OK (i varje fall om man läser vissa trådar, själv tycker jag inte det).
En riktig kvinna ska uppoffra sig själv och ta hand om man och barn och hem, förutom att bidra ekonomiskt, det är vad jag har lärt mig av vissa här.
En kvinna som inte ställer upp på det är en fullblodsegoist

Aha. Ja, jag har alltid tänkt att bara för att man bryr sig om sig själv och har omsorg om sig själv, utesluter det självklart inte att man samtidigt kan bry sig om andra.

Det funkar väl lite på samma sätt som med syrgasen i ett flygplan? Kom ihåg att först se till att du själv får syre, så att du inte kollapsar, för på det sättet är du ju inte till någon hjälp över huvud taget utan bara en belastning. Jag tycker att ts verkar vara en klok människa.

Anonym (josi) Trådstartaren

Äldre 17 Feb 17:00

#82

Anonym (sååå bra) skrev 2016-02-16 22:54:07 följande:

Detta var fantastiskt bra skrivet, har varit i ungefär samma situation själv men jag hade inte förmågan att förmedla mina behov till min kvinna. Förhållandet tog slut.

Tack. Så tråkigt dock att ditt förhållande tog slut.

Palestrina

Äldre 17 Feb 17:02

#83

Palestrina skrev 2016-02-17 17:00:28 följande:

Aha. Ja, jag har alltid tänkt att bara för att man bryr sig om sig själv och har omsorg om sig själv, utesluter det självklart inte att man samtidigt kan bry sig om andra.

Det funkar väl lite på samma sätt som med syrgasen i ett flygplan? Kom ihåg att först se till att du själv får syre, så att du inte kollapsar, för på det sättet är du ju inte till någon hjälp över huvud taget utan bara en belastning. Jag tycker att ts verkar vara en klok människa.

Åh, nu lät det som om jag tyckte att ts skulle ta hand om sig själv för att kunna ta hand om andra. Men det var ju inte riktigt så jag menade.

Anonym (josi) Trådstartaren

Äldre 17 Feb 17:05

#84

Jesper f skrev 2016-02-17 09:44:05 följande:

Hade det vart jag, hade jag i vart fall uppskattat din ärlighet OCH tydlighet, även om budksapet inte hade gjort mig glad. Men då viste jag i vart fall. Då har man en bas att ta ett beslut ifrån hur man vill ha det i sitt liv.

Generellt tror jag att det är svårt för människor som inte arbetar "aktivt" med andra människor i problematik, att förstå hur mycket man ger av sig själv. Att det inte bara är en fråga om kompetens, utan att man lägger ned så mycket av sin "själ" i sitt arbete, att tystnaden och tiden för återhämtning ÄR ett måste. Det går inte att bara ge. Någon gång måste man få vila själen. Och det är ganska otrevligt att det förvandlas till nästan anklagelser att man är egoistisk, för det är verkligen inte vad det handlar om. Men att vara tydlig med vad man behöver för att fungera i en relation, fungera i livet och som människa, det är väll verkligen en ärlighet som minst är miniminivå i en relation? Hur skulle det annars fungera, att andra parten har RÄTT att kräva musten ur en, för att man är i relation? Rent logiskt tror jag att dom flesta förstår hur den relationen kommer må i framtiden, och även om jag emotionellt kan förstå att din särbo har önskemål om att prova - vilket i sig är ett GOTT betyg åt er relation - rent logiskt kommer han över tid också inse att det inte skulle fungera. Och det är bara så.

Utifrån mitt perspektiv, tycker jag inte att du kunde gjort på så många andra sätt, och jag tycker inte du behöver känna något dåligt samvete eller ångest för ouppfylda krav för att en relation MÅSTE se ut på ett visst sätt eller MÅSTE fungera si eller så. Min erfarenhet från relationer som gått "illa", är att det är precis när man överger sig själv - det som är positivt i våra liv - det är då det börjar barka åt.... för då har motparten antingen inte sätt eller förstått ens egna förutsättningar, och dom måste respekteras om någon ska må bra över tid - oavsett vad ens egna drömmar och tankar är. Sen kan det i dom flesta fall gå att hitta kompromisser som fungerar bra. Men det är något som växer fram över tid, inget som bara rasslar ned per automatik här och nu.

Tack, så klokt skrivet. Ja, så är det ju, att han VILL flytta ihop fast han tidigare varit väldigt emot det är ett bra betyg åt hur bra vi fungerar ihop.

Och det är också mycket sant att jag inte bara ger av min kunskap, jag ger så mycket av mig själv i mitt jobb.

Anonym (josi) Trådstartaren

Äldre 17 Feb 17:08

#85

Palestrina skrev 2016-02-17 17:02:43 följande:

Åh, nu lät det som om jag tyckte att ts skulle ta hand om sig själv för att kunna ta hand om andra. Men det var ju inte riktigt så jag menade.

Jag förstod hur du menade

Tack. Det är ju precis så, kollapsar jag är jag inte till nytta för någon. Jag förbisåg mina egna behov i många många år, annars hade jag ju inte gått in i väggen. Egoistiska människor går inte in i väggen. Det är starka, empatiska och generösa människor som ger allt de har utan att få någon återhämtning som går in i väggen.

Anonym (1337)

Äldre 3 Mar 11:27

#86

Jag är lite nyfiken på hur det går för dig, TS :)

Anonym (josi) Trådstartaren

Äldre 3 Mar 21:30

#87

Anonym (1337) skrev 2016-03-03 11:27:54 följande:

Jag är lite nyfiken på hur det går för dig, TS :)

Tack bra

Han har förstått hur jag menar och han är väl inte jätteglad åt mitt beslut. Dock är vi fortfarande ett par och jag upplever att vi är mer harmoniska nu.

Anonym (Förstårprecis)

Äldre 3 Mar 21:58

#88

Jag förstår dig till 100% och skulle gjort likadant. Mina barn är vuxna nu och i många år var jag ensam om allt ansvar. Har varit i den berömda väggen och vill aldrig dit igen. Månar mycket om mitt mående och möjlighet till återhämtning idag då jag vet att min stress tröskel är väldigt låg. Skulle aldrig flytta ihop med någon man som har hemmavarande barn oavsett hur mycket jag älskar honom och ser heller ingen direkt anledning till att bo ihop. Fortsätt lyssna på dina egna behov ts och lycka till med ditt förhållande utifrån de premisserna.

Anonym (man)

Äldre 9 Mar 18:16

#89

Palestrina skrev 2016-02-17 14:51:04 följande:

Är man en fullblodsegoist för att man bryr sig om sitt eget välbefinnande och sin egen hälsa?? Det var nytt för mig.

Nej, men kanske för att man sätter sitt eget välbefinnande före alla andras, det är sällan en bra egenskap i ett förhållande, dessutom för att man inte kan tänka sig välja bort vissa saker i sitt liv i utbyte mot en relation, för att man försöker få allt att vara precis som nu trotts att man säger sig vilja dela sitt liv med någon annan, för att man inte kan tänka sig gå utanför sin comfort zone för sin partners skull och för att man förväntar sig att ens partner ska välja mellan sina barn och en själv (vilket inte är ett val öht, barnen går alltid först). Iof är det väl bra med TS ärlighet, men jag ser hennes brev som mer eller mindre ett "på mitt sätt eller inget" brev, ser ingen som helst vilja att kompromissa eller flexibilitet..

Hade jag varit mannen så hade jag svart något i still med, "Bra för dig, jag hoppas du hittar någon som passar dina kravlista bättre"

Ess

Äldre 9 Mar 19:28

#90

Anonym (man) skrev 2016-03-09 18:16:39 följande:

Nej, men kanske för att man sätter sitt eget välbefinnande före alla andras, det är sällan en bra egenskap i ett förhållande, dessutom för att man inte kan tänka sig välja bort vissa saker i sitt liv i utbyte mot en relation, för att man försöker få allt att vara precis som nu trotts att man säger sig vilja dela sitt liv med någon annan, för att man inte kan tänka sig gå utanför sin comfort zone för sin partners skull och för att man förväntar sig att ens partner ska välja mellan sina barn och en själv (vilket inte är ett val öht, barnen går alltid först). Iof är det väl bra med TS ärlighet, men jag ser hennes brev som mer eller mindre ett "på mitt sätt eller inget" brev, ser ingen som helst vilja att kompromissa eller flexibilitet..

Hade jag varit mannen så hade jag svart något i still med, "Bra för dig, jag hoppas du hittar någon som passar dina kravlista bättre"

Det finns ju faktiskt inget att kompromissa om. Ts VILL INTE bo ihop med en man med barn!
Mannen tryckte på om att bli sambo, varpå ts svarade att aldrig i helvetet hon vill bo ihop med honom så länge barnet är mindre och inte klarar sig själv.

Jag skulle själv aldrig heller flytta ihop med en man med barn igen. Hade han trott att jag skämtade eller att jag skulle ändra mig, så hade det varit hans problem. Ts har varit tydlig från början, så varför ska hon kompromissa sig in i en situation som hon inte vill va i, bara för att det passar mannen?

Ess

Äldre 9 Mar 19:29

#91

Passar det inte honom att va särbo, så har han valet att göra slut.

Anonym (josi) Trådstartaren

Äldre 27 Mar 10:42

#92

Anonym (man) skrev 2016-03-09 18:16:39 följande:

Nej, men kanske för att man sätter sitt eget välbefinnande före alla andras, det är sällan en bra egenskap i ett förhållande, dessutom för att man inte kan tänka sig välja bort vissa saker i sitt liv i utbyte mot en relation, för att man försöker få allt att vara precis som nu trotts att man säger sig vilja dela sitt liv med någon annan, för att man inte kan tänka sig gå utanför sin comfort zone för sin partners skull och för att man förväntar sig att ens partner ska välja mellan sina barn och en själv (vilket inte är ett val öht, barnen går alltid först). Iof är det väl bra med TS ärlighet, men jag ser hennes brev som mer eller mindre ett "på mitt sätt eller inget" brev, ser ingen som helst vilja att kompromissa eller flexibilitet..

Hade jag varit mannen så hade jag svart något i still med, "Bra för dig, jag hoppas du hittar någon som passar dina kravlista bättre"

Jag har aldrig velat eller menat att min partner ska välja mellan mig och sitt barn. Jag har bara talat om att jag inte vill bo ihop med honom så länge hans barn är litet. Om det är viktigare för min partner att bo ihop med någon än att vara i en relation till mig så får han välja bort mig som partner eller se till att ha någonstans att vara på när han har umgänge.

Jag sätter mitt välbefinnande först i många lägen ja, för annars blir jag sjuk och kan inte jobba eller umgås alls med folk, för jag orkar inte det.
Kompromissar gör jag, men inte om vad som helst. Att bo ihop när hans barn är litet är en sån sak, det har jag aldrig hymlat med.

Vi är fortfarande ett par och vi har det fortfarande bra. Min partner verkar ha landat i tanken på att vara förälder själv och vara med mig när han inte har sitt barn. Fast vi ses ändå ibland när han har sitt barn och de har också sovit över här ett par ggr, men jag har inte barnet omkring mig non stop utan kan säga ifrån när det blir för mycket.

Anonym (Nnn)

Äldre 27 Mar 10:57

#93

Anonym (man) skrev 2016-03-09 18:16:39 följande:

Nej, men kanske för att man sätter sitt eget välbefinnande före alla andras, det är sällan en bra egenskap i ett förhållande, dessutom för att man inte kan tänka sig välja bort vissa saker i sitt liv i utbyte mot en relation, för att man försöker få allt att vara precis som nu trotts att man säger sig vilja dela sitt liv med någon annan, för att man inte kan tänka sig gå utanför sin comfort zone för sin partners skull och för att man förväntar sig att ens partner ska välja mellan sina barn och en själv (vilket inte är ett val öht, barnen går alltid först). Iof är det väl bra med TS ärlighet, men jag ser hennes brev som mer eller mindre ett "på mitt sätt eller inget" brev, ser ingen som helst vilja att kompromissa eller flexibilitet..

Hade jag varit mannen så hade jag svart något i still med, "Bra för dig, jag hoppas du hittar någon som passar dina kravlista bättre"

Ibland går det inte att kompromissa - man bor ihop eller så bor man INTE ihop. TS vill inte bo ihop med någon med barn eftersom hon är skör, då hon tidigare varit sjukskriven p.g.a. utmattningssyndrom. Visst måste man kompromissa i ett förhållande, men inte med sin egen hälsa. Det är varken särskilt vettigt eller moget. Kärleken övervinner INTE allt.

Går ts emot sin egen övertygelse och blir sjuk igen, så drabbar det henne, hennes arbetssituation och de vuxna barn som hon har. Lider man av sviterna av en utmattningsdepression så måste man börja inifrån och arbeta sig utåt. Det egna jaget och de man har närmast sig och sedan kan man sakta jobba sig utåt åt andra människor. De saker som andra uppfattar som trevliga och avkopplande kan utgöra en enorm belastning för en stressad och trött hjärna.

Just nu ligger TS gräns vid ett förhållande med en annan vuxen, men ett barn som tjoar och tjimmar blir för mycket. Det handlar inte om att TS är egoistisk. Det handlar om att hennes kropp sätter gränser för vad den orkar med. Det är klokt att lyssna på sin kropp. Nu vet mannen vart TS står och det är ju helt upp till honom att ta ställning till vad han vill med relationen.

För hård och elak?

INNEHÅLL