Varför är inte folk ärliga nu för tiden med hur mycket dom pluggade per vecka i snitt?

Så illa? Nu råkade analytiska funktioner vara den enda mattekursen som släpade rätt länge (den läste vi förvisso andra året och det var bara vi och teknisk fysik som läste den). Men jag tror nog att den var det kanske 30% som körde ungefär (av 200 elever). Att jag körde på den berodde på bevisen. Jag förstod dom, kunde använda dom, men memorera alla leden, framför allt antagandena, det gick jag bet på. Bevisen generellt var ju ofta rätt "lätta" och logiska att ha med sig, men just denna kurs var det tufft.

För mig var det beroende på vad det var för kurs, hur stort mitt intresse var för ämnet och vad jag hade för förkunskaper. Dock var det aldrig mer än 25-30 h per vecka. Dock under C-uppsatsen satt jag lätt över 60h i veckan, snarare 80h.

1. Var folk ärligare med detta förr i tiden? Eftersom du skriver "nu för tiden".

2. Hur mycket pluggar du själv?

3. Varför så besatt? 

Beror ju oerhört mycket på ämnet och skolan, kan aldrig påminna mig att jag räknat tiden dock. Förstår dock inte varför det ska förutsättas att folk inte är ärliga med det de säger, det är nog de flesta. Exakt samma kurs kan också kräva väldigt olika mycket tid beroende på person. 
Några har tagit upp att de naturvetenskapliga och matematiska skulle vara svårare för att svaren är klara eller något - har alltid tyckt att de är de lättaste av den anledningen att det oftast finns klara svar och det är väldigt lite litteratur volymmässigt. Har ADD och svårt att hålla fokus igenom en text helt enkelt. 
Framförallt i matematik handlar det mycket om att förstå och tillämpa principer och mönster och där har jag generellt behövt väldigt lite tid. Många av de andra naturvetenskapliga ämnena är också till stor del tillämpad matematik. Skulle jag däremot försöka läsa något typiskt sammhällsvetenskapligt ämne skulle det behövas så mycket tid att det inte vore möjligt. 
Samma mattekurser jag behövde kanske 5 timmar i veckan till behövde andra i samma klass runt 50 och hade fortfarande svårt att klara tentan. Samma personer skulle mycket väl klara t ex en i litteraturvetenskap på kanske 10 timmar och jag skulle misslyckas trots jag lade 60. 

Många som klagar på lärarutbildningar också - som jämförelse har jag läst matematik dels med inriktning på matematikdidaktik inom lärarutbildning (men hoppade av pga sjukdom) och senare inom datavetenskap - kan inte påstå att det var mindre tidskrävande eller lägre krav inom lärarutbildningen. Men det var runt 2000, vem vet kanske det stora "förfallet" anses skett senare än så?

Jag är lärare på gymnasiet i kemi och matte och det går ju inte att säga hur mycket man lägger på "lärarutbildningen". När jag läste kemi och matte hade jag ofta schemalagd undervisning 8-17 och därutöver behövde vi plugga. Kemin var det labbar som ibland drog ut ännu mer på tiden. 

De allmänna lärarkurserna krävde desto mindre. Men jag blir ändå trött på att ständigt få höra att lärarutbildningen är så slapp och så lätt. Det beror på.

Är också socionom och pluggade ungefär lika mycket (lite) som du. Trodde nästan jag var ensam om det..

Varför tror du inte att de är ärliga? De kanske pluggar för att lära sig mer än bara godkänt-nivå.

Dina vänner har rätt, studerar du 100% ska det ses som heltid och du förväntas lägga ner 40 h/vecka. Även om du klarar av att passera godkänt med mindre än så, kan du betrakta dina nedlagda timmar som en investering för din framtida yrkespraktik. Jag lovar att du får med dig mer om du läser mer och reflekterar mer. Att ha en så instrumentell syn på lärande som du har, dvs att man pluggar bara för att bli godkända, inte för att lära sig, är inte riktigt lovande för framtiden just för en lärarstudent, tyvärr.

Jag jobbar på lärarutbildningen och kan intyga att kraven för godkänt ibland är för lågt ställda. Vi tvingas tyvärr anpassa oss till det svaga studentunderlaget, som inte skulle klara kurserna och få examen annars. Det är för att institutionerna får pengar för varje godkänd student; underkänner vi för många studenter går inte ekonomin ihop och i förlängningen tvingas vi kanske lägga ner många ämneslärarutbildningar.

Menar du att det skulle vara skrytsamt att säga att man pluggar 40 timmar i veckan eller missförstår jag dig?

Jag uppfattar det som tvärtom, att det snarare är skrytsamt att säga att man pluggar mindre. Jag höll under min utbildning ganska tyst om hur mycket jag pluggade, jag har väldigt lätt för att lära mig saker när jag läser och jag läser därtill snabbt. Skulle jag säga sanningen, att jag pluggade 6 timmar inför en tenta som en del andra lade ner 80 timmar på och klarade den med bättre resultat än de flesta så är jag övertygad om att det skulle uppfattas som skrytsamt.

Men jag kan inte se hur det är skrytsamt att säga att man pluggade 40 timmar i veckan, det är ju en måttstock för heltidsstudier. En del behöver lägga mer tid, andra behöver lägga mindre tid för att uppnå samma resultat.

Jamen precis så.

Jag tror att det är svårt att uppskatta på de program där studiebelastningen varierar.
Jag vet att jag och mina studiekamrater pluggade ca 10-12 timmar om dagen under vardagar och oftast några timmar på helgerna också. Mindre i vissa perioder och enskilda dagar. Där ingår ju också föreläsningar, laborationer etc. men den rena pluggtiden övervägde den schemalagda. Trots det körde alla på tentor med jämna mellanrum. Vissa tentor var det ganska få som klarade första gången.
Vi fick också höra att man ska se det som ett heltidsjobb, men det räckte inte alls.