Varför är inte folk ärliga nu för tiden med hur mycket dom pluggade per vecka i snitt?

Pluggade i snitt kanske 5 h i veckan. Kanske lite mindre.. Gick en seriös utbildning på universitet. Tänker inte avslöja vilken..

Fast det är ju saksamma... Snacka om att du verkar helt insnöad? Se det som ett heltidsjobb är väl ett bra råd då de tar vad de ungefär la ner och räknar även med vad kurskamraterna la ner. Att vissa då har det enklare eller svårare är ju helt individuellt och inget som du har något med att göra egentligen.

Det där är väl olika i fråga om både program och lärosäte. Jag är socionom och vi hade stört mycket litteratur och hårda examineringar på typ alla kurser utom en. La du inte minst 40h i veckan (inkl föreläsningar och seminarium) så klarade du inte tentorna vilket innebar att 30-50 % kuggade vid varje tenta. Bytte sen till ett annat lärosäte sista terminen och upplevde stor skillnad. Gick man på föreläsningarna klarade man tentorna utan problem.

Men herregud, tror du att folk sitter med ett tidtagar ur då de pluggar och skriver ner hur mycket de pluggat per dag och för någon slags statistik? Jag har pluggat på högskolan i fyra år och inte sjutton vet jag exakt hur lång tid jag pluggade per vecka. Det beror ju helt på vad man läser just då hur mycket tid man får lägga ner. En vecka kan det bli 20 timmar och en vecka 50 timmar. Pluggar man dessutom lite utspritt över dagen är det inte säkert man har exakt koll på hur mycket det blir på en vecka heller.

Min erfarenhet är att några 40 timmar i veckan inte behövs. Kraven är så sjukt låga att man kryper igenom med vad som helst. Det här problemet har ju också nyligen lyfts fram av en känd professor i Lund.

När jag pluggade var det föreläsningar på ca 80 min ca 2 gånger i veckan. Till det pluggade jag kanske 3-4 timmar i veckan. Under de åren fick jag 75% VG, och verkligen inga omtentor.

På påbyggnadsutbildningen sedan kunde man bara få högst G och då jobbade jag heltid under de åren jag pluggade. Inga problem!

Och det är helt ärligt!

Jag läste lärarprogrammet. Pluggade kanske totalt 5-10 timmar per vecka beroende på om det var tentavecka eller inte. Utöver detta var jag på uni ca 2 dagar i veckan eå vi hade lektioner. Jag pluggade knappt något alls. Men det har ju att göra med de faktum att lärarprogrammet kunskapsmässigt inte ställer några krav. Skulle kraven öka och de 90 procent som gick i min klass med totalt noll begåvning skulle uteslutas så skulle jag tacka ja. Men om du däremot frågar dessa 90 procent så studerade de säkerligen 40 timmar i veckan för att klara av tentorna. Jag hade förövrigt två jobb samtidigt så jag jobbade mer än vad jag pluggade.

Sedan tror jag att det handlar om ens studieteknik. Man behöver inte läsa en 500sidors bok från pärm till pärm bara för att det står att man har det i "läxa" inför föreläsning. Förstår man vad som är viktigt så plockar man ut det. En del gör allt för att krångla till de för sig.

Som många andra redan skrivit, det beror på vilken skola och utbildning man går. Jag gick en ingenjörsutbildnings första 1,5 år. De två första terminerna var det föreläsningar, labbar och obligatoriska övningar varje dag 8-17 plus egna studier på den egna kammaren efter det. Sedan bytte jag inriktning och högskola och samma sak där. Fjärde och femte terminen var det lite lugnare men sjätte så blev det återigen sjukt mycket att göra och dagarna blev långa. Sedan så läste jag en termin med socionomer samtidigt som jag jobbade heltid. Nu var det i och för sig distans men ändå hade jag gott om tid till fritidsintressen.

Så vissa ämnen kan man enkelt läsa effektivt, andra ämnen är det inte bara att skumma sug igenom och tro att man klarar det, som tex lite svårare matematik som linjär algebra och analytisk matematik på ingenjörsnivå. När jag pluggade till ingenjörs så visst fanns det de som jobbade vid sidan om, men det var också de som körde på flest tentor.

Självklart kan olika utbildningar ha olika höga krav. Att de tekniska är hårdare är nog för att det är lättare att mäta vem som lyckats och vem som inte har det (jag menar, antingen är svaret "5", eller så är det inte det).

Det här förändrar dock inte att Lundaprofessorn har rätt i att vi kan bevittna ett kraftigt "akademiskt förfall" i Sverige. På lägre nivåer syns det i Pisa-tester, men det är samma sak på universiteten.

Jag tycker att det största problemet är att det är så låg nivå på vissa utbildningar att man knappt behöver plugga (utöver föreläsningarna) för att ta sig igenom. Min sambo läste till lärare och det var ta mig tusan inte många gånger han satt och studerade. Det fanns liksom inget att göra.

Jag läste ett yrkesprogram inom kultur och hade ofta föreläsning 9-16 plus praktiska och teoretiska inlämningsuppgifter utöver det. Jag fick valuta för mina pengar (studielånet), vilket jag är väldigt glad för.