Bonusmammans roll i nyfamiljen

Det kan ju vara så att han tidigare skulle velat haft sitt barn mer, men att det inte gått att lösa praktiskt. Det är inte så himla lätt att bara byta arbete eller arbetstider. Nu är hans nya kvinna helt beredd på att hämta upp barnet när hon ändå hämtar sina egna så att livspusslet på det sättet löser sig lite bättre för familjen.
Vi har ingen aning om deras upplägg, utan har bara mammans sida. En mamma som uppenbarligen har svårt rent generellt att låta barnet bo vv och vars syn på det hela säkerligen är starkt färgat av det. 

Det är möjligt att hon bott ihop med en man med barn tidigare så att hon vet vad hon ger sig in i.

Annars vill jag säga att man inte har en aning förrän man provat. Det blir hon som får ta morgonstressen och se till att barnet kommer i tid. På eftermiddagen så kommer hon troligen att va den som ser till att barnet börjar med sina läxor och fixar fika eller middag, så den är klar tills pappan kommer hem.

Hon får precis alla de jobbigaste och gnälligast perioderna på dagen, utan att ens ha byggt upp en relation till barnet. Vad händer om hon efter 2 månader säger att nu vill jag inte detta mer, du får själv ordna det?

Då har pappan redan vant sig vid att hon är hemmets lilla fixare och kommer inte att ta det speciellt positivt när hon visar sig ha egen vilja.

Hon menar säkert väl, men risken att hon känner sig utnyttjad är stor, speciellt när umgänget bygger direkt på hennes medverkan.

Mycket bra frågeställning!

Nu är jag visserligen enbart biomamma och barnens pappa har inte en relation ännu, men om valet hade varit mitt så hade jag önskat att bonusmamman:

- Tycker om barnen (nej man behöver inte älska de som sina egna)

- Rättvis och snäll

- Intresserad av att lära känna barnen

- Vågar säga ifrån om något inte känns bra

- Inte svartsjuk, småsint och/eller egocentrisk

- Kan kommunicera även med mig vid behov gällande barnen om hon väljer att engagera sig och hjälpa till i deras vardag.

- Ställer krav på pappan ifall han skulle brista i att underlätta för henne att komma in i familjen.

- Kommer ihåg sig själv och sina egna behov

Från barnens pappa skulle jag förvänta mig att han: (vilket jag också är övertygad om att han också kommer göra när det väl blir aktuellt)

- På ett pedagogiskt sätt underlättar för barnen

- Meddelar mig när tiden känns lämplig så jag vet vad som pågår i barnens liv och på mitt håll kan underlätta den nya familjebildningen

- Kommunicerar kontinuerligt med sin nya partner för att stämma av hur hon mår och om det är något som känns jobbigt.

- Stämmer av med barnen hur de upplever situationen

- Utgår ifrån att barnen är hans ansvar. Inser att bonusmamman väljer själv om hon vill vara delaktig i lämning/hämtning/läxläsning/nattning osv...

- Kommer ihåg sin partners behov av egentid, paus och uppmärksamhet

- Kommer ihåg att hon är den som har det svåraste jobbet, och visar hänsyn och tålamod utifrån det.

- Värderar henne högt och visar det också

- Förväntar sig att barnen ska lyssna lika mycket på henne

- Anstränger sig för att hon ska känna sig hemma, om hon nu är den som flyttar in, och ger sig inte förrän hon verkligen gör det.

- Ser till att alla får den ensamtid med honom som de behöver

Av barnen skulle jag kräva:

Inte mer än det vi redan idag kräver av barnen. Om vi som föräldrar behandlar bonusmamman med respekt, hänsyn, omtanke och anstränger oss för att allas bästa hela tiden tas med i alla beslut, så kommer barnens beteende bli därefter inbillar jag mig. Om någon mår dåligt så är det upp till oss föräldrar att justera det som har blivit knasigt.

En vän till mig har inga egna barn och därför vill träffa en man med barn,för att ta ansvar och uppfostra barnet tillsammans med pappan.Vissa vill ta hand om bonusbarn !