Bonusmammans roll i nyfamiljen

Den stora skillnaden mellan dig och styvmamman i tråden är att du KÄNNER hans dotter och hon känner dig, du har hunnit skaffa en relation med henne innan hon blev stor nog att det skulle va aktuellt att skjutsa till och från skolan.

Jag har inga problem att förstå att du och de andra som hängt med ett bra tag utvecklat känslor för barnet, att det är en del av din familj och du kanske tom älskar henne.
Men att efter en vecka börja se sig som familj och börja ta på sig att sköta barnet på morgon och eftermiddagar, det förstår jag verkligen inte alls. Det verkar mer va ett spel för gallerierna, se hur duktig jag är eller så förväntar han sig det när hon "ändå kör åt det hållet".
Växer det fram ömsesidigt, så visst. Men här verkar inte barnet hängt med heller.

Men det är också annorlunda än mot ts. Ni hjälps åt, kan inte du så fixar han det ändå. Men pappan i ts verkar inte ha varit intresserad av vv förrän han hittade en som ställde upp på att köra och ta hand om barnet varje dag han vv.
Nu riktar jag mig till Brumma också, men jag tycker inte det är att hjälpas åt för att få vardagen att fungera. Jag tycker det är att utnyttja henne.

Du har rätt i att jag känt henne länge och känslorna vuxit fram. Däremot så skulle jag aldrig gått in i förhållandet och blivit sambo (som bonusmamman här blivit) utan att redan sett det som ett "vi". Dvs jag hade aldrig flyttat ihop med min man om jag inte redan då tänkt mig att ta del av ansvaret för barnet. Jag funkar inte så. Min man funkar inte så. Att leva med ett barn utan att ha ansvaret är för mig främmande. Jag förstår att andra gör det valet men jag skulle inte kunna leva så Att leva med min man utan att dela vardagen INKLUSIVE vardagen med hans barn var aldrig ngt alternativ.

Så hade hon behövt skjuts till skolan när jag flyttade in efter ett halvår hade jag skjutsat. Inte svårare än så.

TS dotter har inte känt bonusmamman i någon vecka. De har känt varandra i flera månader och kommer väl överens. Barnet tycker om pappans nya. Dessutom lever de ihop. Hon bor där och HON har VALT att dela på ansvaret.

Visst kan det vara så att pappan lagt ett ansvar på henne. Eller så har han låtit henne ta ett ansvar hon faktiskt vill ha. Man borde ju kunna utgå från att de flesta kvinnor faktiskt kan tala för sig själva.

Dels säger TS att pappan lagt över ansvaret på sin nya. Sedan säger hon att det är den nya som pushar på. Alltså vet knappast TS det heller. Så varför utgår du från att den nya kvinnan är ett offer som inte kan göra egna val?

Men det är ju varken pappans eller bonusmammans utsaga, utan biomammans som rimligen inte har en aning om vad pappan och hans sambo har diskuterat när det gäller att ha barnet varannan vecka.
Det kan ju vara så att han tidigare skulle velat haft sitt barn mer, men att det inte gått att lösa praktiskt. Det är inte så himla lätt att bara byta arbete eller arbetstider. Nu är hans nya kvinna helt beredd på att hämta upp barnet när hon ändå hämtar sina egna så att livspusslet på det sättet löser sig lite bättre för familjen.
Vi har ingen aning om deras upplägg, utan har bara mammans sida. En mamma som uppenbarligen har svårt rent generellt att låta barnet bo vv och vars syn på det hela säkerligen är starkt färgat av det. 

Och nej - under den period som jag åtog mig att hämta och lämna så kunde inte han pga arbete på annan ort (det skulle ha blivit ca 20 mils pendling om dagen för honom) så han hade inte fixat det ändå. Inte under den perioden. Så vi hjälptes åt att få det att fungera under den perioden.

Jag tror det bästa är att låta relationerna mellan barnen och bonusföräldern utvecklas organiskt och bli vad de blir. Det ska vara kravlöst för alla inblandade. En grundförutsättning är dock att bonusföräldern beter sig vuxet och tar ansvar för att bete sig respektfullt och följsamt med barnen. Och visar kravlös nyfikenhet för att lära känna barnen.

I optimala fall växer det då fram en varm och nära barn-vuxenrelation mellan barnen och bonusföräldern som är givande för alla de inblandade. I mindre optimala (äldre barn eller konflikter mellan föräldrarna och skitsnack från andra föräldern) fall kan de åtminstone samexistera utan att någon behöver må dåligt.

Det är ganska jobbigt att göra det varje morgon och varje em. Tycker jag. Om man jobbar varje dag också.

Ja. Men om man väljer det och väljer att leva som familj så tar man det jobbiga. Med det positiva.

Jag tycker det är skitjobbigt med mina biologiska barn ibland oxå. Jag slutar inte hämta o lämna dem för det.

Men hur kan man känna sig som en familj med ett skolbarn som man har känt i 2 månader? Varannan helg i två månader är åtta dygn. Så fort lär man inte känna ett skolbarn!

Var finns respekten för att barnet ska få lära känna förälderns nya partner i lugn och ro innan partnern flyttar in? Jag kan faktiskt inte se barnets bästa i att ha så bråttom!

Goddag yxskaft....

Någon undrade varför sprillans nya bonusmamman ev inte skulle orka hålla på med det i längden. Tja. För att det är jobbigt kanske. Det är ju inte hennes ansvar egentligen.

Jag kan berätta hur vi har det.

Mitt barn (Kalle) har en bonusmamma (Lisa).

Lisa har funnits med i Kalles liv sen han var 2år. Lisa säger sig älska och tycka om Kalle som sitt egna barn. Hon och pappan ser sig troligtvis som en hel familj där de vuxna har samma sak att säga till om osv. Dom lever som en familj helt enkelt, där Lisa är väldigt delaktig i Kalles liv.

Lisa tar för stor plats gällande barnet, det medan pappan inte tar sitt ansvar. Lisa har huvudansvaret. Jag har ifrågasatt det, då pappan behöver ta lite mera plats och ansvar för sina barn. Vad skulle hända om pappan och Lisa gjorde slut? Givetvis hände inget efter att jag ifrågasatt och bett pappan ta mer plats. Ett tag var det slut mellan dom, det resulterade i att Kalle inte ville åka till sin pappa längre. Han åker dit för Lisas skull och inte för pappans. Kalle tycker mer om, bryr sig mer och längtar mer efter Lisa än efter pappan.

Jag har ingenting emot Lisa, utan jag tycker det är bra att Kalle har någon som visar att den bryr sig och älskar honom, när pappan är riktigt dålig på det. Det är positivt med en bonusförälder som bryr sig och finns där för barnet/barnen.

Jag önskar bara att pappan tog sitt ansvar till fullo.