Jag står inte ut! Gör jag fel? Är jag elak och egoistisk? Hjälp mig att se på detta utifrån!

Det är inte alltid så enkelt att tänka så, när det de facto inte ÄR så.

Det är svårt att anpassa allt när de olika familjerna levt under olika förutsättningar tidigare. Man har sina invanda rutiner och ibland mår faktiskt nyfamiljen bra av att då och då återgå till tvåfamiljslivet - trots att man numera lever som en familj.

Jag tycker gott att pappan får ta morgnarna med sitt barn, om familjen inte lyckas hitta en annan lösning som fungerar. Som de har det nu, så mår 3 av 4 familjemedlemmar dåligt av situationen. Så ska det ju inte behöva vara.

Jag skulle som förälder (eller som ts om föräldern inte gör detta) prata med flickan (inte på morgonen förstås) hur hon ser på morgonsituationen.

Vad tror hon? Låt henne komma med förslag på hur situationen kan förbättras, testa och utvärdera tillsammans.

Håller pappan på och tjurar som det verkar akulle jagvta detta själv ditekt med flickan och se om vi två tillsmmans kunde komma på en bra lösning.

Ditt inlägg TS visar - tillsammans med många andra - hur jobbigt det kan vara med "mina barn och dina ungar" , och hur konflikter kring dessa lockar fram föräldrarnas sämsta och barnsligaste sidor.
Jag tycker att min väninna med två barn och ensamstående sedan fem år har gjort helt rätt när hon propsat på att vara särbo i sitt förhållande som nu pågått i drygt två år. Särbon har också två barn något äldre än min väninnas och barnen har inget att säga varandra. Olika intressen, uppfostrade på skilda sätt osv. De har för det mesta  lyckats samordna veckoboendena så att de har en gemensam barnfri vecka och det får vara bra så. Konflikterna med och kring barnen är alltså rättså eliminerade.
För övrigt är förslaget du fått om att bonusflickans far tar ansvar för hennes morgonbestyr ett bra förslag. Ta du ansvar för din son och hans avlämning och hämtning  (finns inte skolskjuts om skolan ligger 1,5 mil från hemmet?) och fortsätter sambon att tjura och vara barnslig så vet jag vad skulle göra.

Men ungen är 9 år.

Se till att hennes väska är packad med sånt som måste med kvällen innan. Ge henne en tid hon ska vara klar för då avgår bilen. Åk!

Worst case blir hon kvar hemma, men även det klarar en 9-åring. Då får väl pappan rycka ut och hämta henne och leverera henne för sent till skolan. Antingen kommer hon på att det är värt att skärpa till sig och göra sig klar för att få sova längre eller så tycker hon det är bättre att faktiskt stiga upp med pappa för att ha längre tid på sig. Men det tycker jag hon är stor nog att välja själv. Prata igenom det med henne på kvällen innan bara.

Är hon inte klar då ni ska åka så åk utan henne så får hon stanna hemma eller så får hennes pappa hämta henne. Börjar hon inte bete sig bättre om mornarna skulle jag överlåta allt morgonbestyr för henne åt pappan. Vill han inte hämta ditt barn från skolan samtidigt som henne så slipper han, liksom du slipper hans dotter på mornarna. Jag skulle helt enkelt vara hård och åka det klockslaget vi kommit överens om om är hon inte klar då så får hon ta sig till skolan på egen hand.

Hon är sin pappas ansvar. Vill han att hon ska slippa morgonfritids så får han väl lägga om sina tider och börja senare då. Eller byta jobb! Blir så trött på sånt här. Jag kommer aldrig att flytta ihop med en man som har barn sedan innan. Dessa ensamstående singelpappor verkar helt ha tappat verklighetsuppfattningen. Det är ett jävla daltande bara. Usch! Så avtändande!

Hon är 9 år, om ni pratar helt neutralt med henne att detta är ett problem och om det inte fungerar att komma i tid så kommer hon att få gå upp tidigare- vad har hon för svar då? Hon borde själv kunna ge tips som fungerar både i kommunikationen på morgonen. Kanske kunde hon också ha som rutin att ha fixat ordning kläder och annat hon måste ha inför morgondagen på kvällen så det bara är att hoppa i dem på morgonen. Är också ett monster på morgonen och tjat fungerar inte alls därav att jag tänker att hon behöver förklara hur hon upplever det och få berätta hur hon själv kan se till att komma iväg så det fungerar.

Har inte läst alla svar i tråden, men tänkte svara lite kort. Min dotter är 8 år och har ett sjukt dåligt morgonhumör. 8/10 morgnar slutar med att vi ryker ihop, hon surar och jag blir arg. Vet inte om det är nåt med åldern. Hur som helst så var min första åtgärd att se korta ner hennes vakentid på kvällen, för jag tänkte att morgonhumöret kan bero på att hon sover för lite. För henne har det också hjälpt att ha gott om tid på morgonen.

Jag tänker att vissa är glada på morgonen, vissa inte. Oavsett så är det inte ok att dottern försenar dig varja dag, precis som det inte heller (enligt min mening) är ok att era två barn som går på samma skola ska lämnas och hämtas var för sig.

Har som sagt inte läst hela tråden, men mina tips är att se över sovtider, kanske väcka henne tidigare på morgonen, se till att hon äter något litet direkt hon vaknat, och om inget funkar försök tänk att det är något som förhoppningsvis växer bort. Lycka till!

Är det ingen här som ser sambandet mellan att flickan får mindre ensamtid med sin pappa och allt krångel.. Nästan alla bråk med barn kan förklaras utifrån at man inte längre har så nära kontakt som barnet önskar.

Många tycker att det ägnar mycket tid åt sina barn med läxläsning, nattning osv. Men när frågade du ditt barn vad den vill att ni ska göra hop senast. Ju mer sådan tid desto mindre bråk. När lekte du senast med ditt barn i en lek som den har valt?

Spontant undrar jag om du har försökt prata med flickan om detta?

Säg som det är: "så som våra morgnar ser ut med bråk och förseningar så orkar jag inte med det. Antingen får du stiga upp tidigare med din pappa som förut eller så får du sluta bråka och krångla varje morgon."

En nioåring förstår vad man säger när man förklarar saker och ting. Fråga henne själv hur hon tycker att det fungerar på morgnarna och hur hon tror att det skulle kunna bli bättre.  

Jag skulle helt sonika åka hemifrån på utsatt tid och den som är klar åker med resten får stå sitt kast och vara hemma...

Har gjort så med sonen och vips blev det bättre och tjatet minimerades.

Har ni kollat upp möjligheten till skolskjuts?
Det är kommunen skyldig att ordna med, åtminstone om barnet går i den kommunala skolan hon blivit placerad i. 
I så fall kan hon ju åka till skolan på det sättet istället för att du ska hålla på och skjutsa.

Jag tänker att flickan är så stor att ni kan prata med henne och så får hon ta ett eget beslut om hur hon vill göra. Antingen får hon vakna tidigt och åka med pappa eller får hon sova längre och åka med dig och din son. Men om hon ska åka med er är det under förutsättningen att hon inte ska krångla. Ni bestämmer att ni prövar detta under ex 4 morgnar och om hon trilskas påminner du henne (vänligt men bestämt) om vad ni gemensamt bestämde tidigare. Om det inte fungerar på dessa 4 morgnar får hon stiga upp med pappan och så kan ni göra ett nytt försök om någon månad.  

Jag tycker det är viktigt att en 9åring förstår att hennes beteende ger konsekvenser för andra människor. Utifrån detta får hon själv välja om hon vill vakna tidigare och då får större utrymme för krångel eller vakna senare och visa hänsyn vill övriga familjemedlemmar. Om du lägger upp förslaget till pappan att det här är ett sätt att få henne att åka med dig kanske han går med på det? Det vi hoppas på är ju givetvis att hon gör valet att åka med dig och din son utan krångel... De flesta vill nog sova så länge som möjligt men om hon hellre vill vakna tidigt och åka med pappan kanske det är ett tecken på att hon behöver mer egentid med honom...? 

Jag tycker inte du är egoistisk utan det gäller även vilken trivsel din son ska ha morgonen. Dessutom är det tråkigt om detta potentiellt kan påverka din relation till bonusen negativt.

Så har jag också gjort. 

Men jag antar att det inte är nåt man som bonusförälder "får" göra med sina bonusbarn ;)

Samtidigt, så ska man köra dem så ska man ju också få säga till dem. Om det inte ska vara några skillnader mellan barnen så måste ju båda föräldrarna få ha lika ansvar och auktoritet? 

Visst borde det vara så, men har du hängt här på forumet ett tag så vet du att så inte är fallet *skrattar*

Jag hade jätteproblem med min ena son under en period. Och då fick pappan ta honom till fritis tidigare, för jag pallade helt enkelt inte. Och det var inte sjysst mot vår andra son att varje morgon skulle vara ett slagfält. Så jag tycker mycket väl att pappan kan kliva in här och ta med dottern tidigare för att avlasta resten av sin familj från kaotiska morgnar. 

Det hade i alla fall inte fungerat för mig att göra skillnad på barnen. Men visst borde pappan göra mer och gnälla mindre för i detta fallet så är det ju dottern som försör för alla andra för att hon inte orkar gå upp. Det är ju lite eget ansvarstagande från dotterns sida också att kunna påverka sin egen morgon, dvs om hon går upp utan krångel eller ej och dess konsekvenser.

Men sätt er ner och prata lugnt och sansat med flickan! Berätta hur du/ni upplever problemet med hennes morgonhumör, kolla om hon är medveten om detta själv. Upplys gärna om kontrasterna mellan morgon och på dagen.

Fråga om hon har några egna förslag på hur ni kan hjälpas åt för att det inte ska behöva bli så. Berätta att du faktiskt tänkt tanken att hon inte ska få åka tillsammans med dig och din son, för att du blir så trött, besviken och ledsen när hon beter sig på det viset -och att du inte vill känna så, för att hon är en underbar tjej vanligtvis.
Be henne komma med konkreta förslag på hur ni ska bemöta varandra. På vad du/ni ska säga om hon beter sig illa. På vad hon ska säga om hon inte vill prata. Gör upp om vilken tid ni ska åka, hur lång tid hon behöver på sig osv. och så utgår ni från det. Den som inte står klar vid bilen på utsatt tid, missar ju helt enkelt skjutsen.

Lycka till!