Jag står inte ut! Gör jag fel? Är jag elak och egoistisk? Hjälp mig att se på detta utifrån!

Ditt inlägg TS visar - tillsammans med många andra - hur jobbigt det kan vara med "mina barn och dina ungar" , och hur konflikter kring dessa lockar fram föräldrarnas sämsta och barnsligaste sidor.
Jag tycker att min väninna med två barn och ensamstående sedan fem år har gjort helt rätt när hon propsat på att vara särbo i sitt förhållande som nu pågått i drygt två år. Särbon har också två barn något äldre än min väninnas och barnen har inget att säga varandra. Olika intressen, uppfostrade på skilda sätt osv. De har för det mesta  lyckats samordna veckoboendena så att de har en gemensam barnfri vecka och det får vara bra så. Konflikterna med och kring barnen är alltså rättså eliminerade.
För övrigt är förslaget du fått om att bonusflickans far tar ansvar för hennes morgonbestyr ett bra förslag. Ta du ansvar för din son och hans avlämning och hämtning  (finns inte skolskjuts om skolan ligger 1,5 mil från hemmet?) och fortsätter sambon att tjura och vara barnslig så vet jag vad skulle göra.