Jag står inte ut! Gör jag fel? Är jag elak och egoistisk? Hjälp mig att se på detta utifrån!
Lång historia kort:
Jag träffade en man för 3 år sedan. Han har en dotter som idag är nio år. Själv har jag en son som är 6 år.
När vi hade varit tillsammans i två år och träffat varandra själva i stort sätt varje kväll, samt tillsammans med barnen i stort sätt varje helg, så beslutade vi oss för att flytta ihop. Alla klickade så bra med varann.
Vi har nu bott tillsammans i ett år ungefär. Allting fungerar fortfarande mer eller mindre prickfritt. Vi trivs ihop och så.
MEN! Hans dotter har ett vidrigt morgonhumör. Hon trilskas om ALLT! Kläder som är framlagda dagen innan, ska bytas. Hon provar kläder i 30 minuter varje morgon. Hon ockuperar badrummet lika länge och hon segar med allt. På detta är hon riktigt, riktigt elak - både mot mig och min son. Hon är som förbytt på morgonen. I vanliga fall är hon underbar! Men på morgonen är hon ett monster.
Tidigare har hennes pappa kört henne till skolan innan jag och sonen klivit upp, pga att han börjar jobba mycket tidigare än jag. Skolan ligger 1,5 mil från vårt hus och på den tiden då han skjutsade henne så gick min son på förskolan som ligger 10 minuters promenadväg från vårt hus.
Men numera går även min son i skolan (eller, ja, sexårs) och detta är alltså samma skola som flickan. Så eftersom att jag börjar senare, så har det varit självklart att flickan kliver upp med mig och sonen och att jag kör båda till skolan samtidigt. Men det har varit en pina nästan från första början. De första veckorna gick bra, faktiskt. Men nu är hon som förbytt och trilskas och försenar oss VARJE morgon. Och jag är helt slut när jag kommet till jobbet.
Jag har pratat med min sambo om detta och sagt att jag inte orkar ta morgnarna med hans dotter längre. Vi får göra som förut; dvs att han tar med sig henne tidigare när han åker. Men det tycker min sambo är helt galet. Han tycker inte att hans dotter ska få lämnas på fritids kl. 06:40 varje morgon, när hon kan komma till skolan 07:55 om hon åker med mig. "Varför ska vi behandla barnen olika?", frågar han. Sedan säger han att då tänker han inte hämta upp min son samtidigt som han hämtar sin dotter (sambon slutar 40 min tidigare än jag och har en lite kortare resväg). Fine! Jag frågade dock om det beror på att det är jobbigt eller betungande att ta med min son när han ändå hämtar sin flicka, men nej, det är det inte. Anledningen är att om jag ska behandla barnen olika, så ska han det med. - Visst, sa jag, då gör vi så, bara jag slipper morgnarna med flickan.
Nu är vi ovänner. Jag vet inte om jag gör fel? Tänker fel? Är elak? På måndag vill jag ha en lugn och harmonisk morgon, jag vill att min son ska få en lugn och harmonisk morgon. Är det helt fel tänkt av mig?
Hjälp mig med inputs!
Tack på förhand!
