Jag står inte ut! Gör jag fel? Är jag elak och egoistisk? Hjälp mig att se på detta utifrån!

Låt oss låtsas att ni vore en biofamilj. Två barn med helt olika personlighet och behov. Släpp tanken på "mitt" eller "ditt" barn och fundera på hur ni skulle löst det! Regler och rutiner skapas utifrån behov, INTE rättvisa.

Vi har en trötter (äldst) och en som är pigg (yngst). Trötter får gå och lägga sig tidigare än pigger fast hon är äldst för hon BEHÖVER det. Trötter väcks tidigare på morgonen för hon BEHÖVER extra tid. Sen finns andra regler för yngsta som äldsta slipper för hon BEHÖVER dem inte (tex datatider mm).

Det är inte alltid så enkelt att tänka så, när det de facto inte ÄR så.

Det är svårt att anpassa allt när de olika familjerna levt under olika förutsättningar tidigare. Man har sina invanda rutiner och ibland mår faktiskt nyfamiljen bra av att då och då återgå till tvåfamiljslivet - trots att man numera lever som en familj.

Jag tycker gott att pappan får ta morgnarna med sitt barn, om familjen inte lyckas hitta en annan lösning som fungerar. Som de har det nu, så mår 3 av 4 familjemedlemmar dåligt av situationen. Så ska det ju inte behöva vara.