• Anonym445

    Sluta amma en 2 åring ? Orkar inte mer men jag är så "blödig".

    Hur slutar man amma en snart 2 åring?

    Hon äter väldigt lite vanlig mat, hon ammas väldigt mycket för hon har inte riktigt förstått att man äter vanlig mat har jag märkt trots vi erbjuder och erbjuder. Trots att pappan finns med hemma så är det bara jag mamman som gäller, hon gallskriker så fort hon blir passad av pappan eller nån annan eller om jag ens ska gå på toaletten... Hon börjar inte på dagis förrän om nån månad.

    Men jag känner att det är dags att sluta amma, dels pga att jag orkar inte mer, vill inte att hon ska vara så beroende av mig pga det och att hon ska äta bättre med mat.

    Jag är så blödig av mig så varje gång hon kommer med sina valpögon och vill ha tutte eller när hon gråter för hennes pappa tar henne så bryter jag ihop :(.

    Har ni några råd o tips?

  • Svar på tråden Sluta amma en 2 åring ? Orkar inte mer men jag är så "blödig".
  • Anonym (Sara)
    Maddi skrev 2016-01-28 14:43:31 följande:

    De är ju inte så bra att du ger råd till andra hur dom ska göra med maten när du inte ens vet vad barnet ska ha vid 4 månader.


    Förlåt? Finns gott om produkter från 4 månader ute i butikerna och allt sker i samråd med BVC och barnläkare :)
  • Maddi
    Anonym (Sara) skrev 2016-01-28 15:02:13 följande:

    Förlåt? Finns gott om produkter från 4 månader ute i butikerna och allt sker i samråd med BVC och barnläkare :)


    De är smakportion de gäller, dvs ett litet skick från fingret
  • Stårschan
    Anonym (bebe) skrev 2016-01-28 14:45:55 följande:

    Varför så otrevlig ton Sara? Alla får bestämma själv hur man gör.:/


    Visst, men om man låter familjen styras av en tvååring så bådar det inte gott för fortsatt uppfostran av barnet. För man MÅSTE som förälder vara den vuxne som kan leda även den tjatiga femåringen som inte vill lägga sig, åttaåringen som inte har lust att göra läxan, och det stinkande pubertetsbarnet som inte fattar vitsen med att duscha. Som Astrid Lindgren så vist sa - "De som alltid låter barn göra som de vill har fullständigt missförstått begreppet frihet. Det är direkt fegt att säga till sina barn: Gör som ni vill!"

    Det är direkt taskigt mot ett barn som snart ska börja på dagis att man inte har lärt det äta vanlig mat, på samma sätt som det är taskigt att inte ha lärt en sexåring att torka sig i rumpan själv.
  • Maddi
    Stårschan skrev 2016-01-28 15:22:32 följande:

    Visst, men om man låter familjen styras av en tvååring så bådar det inte gott för fortsatt uppfostran av barnet. För man MÅSTE som förälder vara den vuxne som kan leda även den tjatiga femåringen som inte vill lägga sig, åttaåringen som inte har lust att göra läxan, och det stinkande pubertetsbarnet som inte fattar vitsen med att duscha. Som Astrid Lindgren så vist sa - "De som alltid låter barn göra som de vill har fullständigt missförstått begreppet frihet. Det är direkt fegt att säga till sina barn: Gör som ni vill!"

    Det är direkt taskigt mot ett barn som snart ska börja på dagis att man inte har lärt det äta vanlig mat, på samma sätt som det är taskigt att inte ha lärt en sexåring att torka sig i rumpan själv.


    Av de ts har skrivit gäller detta amning, hon skriver inget att barnet är normalbegåvad eller om barnet har en diagnos. Alla barn fungerar inte lika, dom har inte samma förutsättningar. Innan jag fick barn resonerade jag som dig och hade redan regler hur jag ska vara och vilka regler som gäller. Men efter att ha fått barn med olika förutsättningar i livet så förstår jag hur dum i huvudet jag själv var som många gånger tänkte ouppfostrade ungar. Jag begrep inte bättre själv. En del saker kan man inte bara bestämma om, utan det är vad barnet klarar av, jag säger inte att man inte ska ha regler. Men att hoppa på ts om att hon har slapp uppfostran utan att veta fakta är fel. Dom kanske hittills har fokuserat på annat vad gäller barnet, med en som har diagnos väljer man sina strider och det kanske är striden om amning hon ska ta tag i nu.
  • Anonym (Ingen bebis)

    Hur har du kunnat låta det gå så långt? Något extrembehov av att känna dig behövd och kan hålla barnet hemma så du slipper jobba? Det är ingen bebis du har utan ett stort barn som du förvägrar att utvecklas normalt och få relationer till andra. Börja säga nej, sätt gränser och visa vilka som bestämmer. Att pappan inte kan ha barnet är allvarligt, han måste kliva in nu och ta över när du inte klarar av att vägleda och utveckla barnet. Har ni tur går det att ågärda, annars blir det ännu mer synd om barnet. 

  • Anonym (K)
    Anonym (Sara) skrev 2016-01-28 14:43:35 följande:

    Man tar sig för pannan faktiskt. Ni borde inte ha haft henne hemma sådär länge. Du har ju själv skapat det här beroendet av dig. Varför har ni inte tagit tag i det här tidigare??? Kan bli traumatiskt för henne att börja förskolan om hon inte ens vill vara hos sin pappa.


    Det ligger nog mycket i det.
  • Anonym (Saknad)
    Anonym (Sara) skrev 2016-01-28 14:39:58 följande:

    Ni har ju bäddat för det där själva. Inte äta något vid 2 års ålder??? Om ni hade varit tvungna att lämna henne på förskolan vid 1 års ålder, hade ni gjort likadant? Jag kunde inte amma av flera skäl men oavsett det så nu när min son är snart sex månader så tycker jag det är så roligt med alla möjligheter som öppnar sig med välling och mat. Han sedan 4 månaders ålder fått gröt ett av målen. Ska bli så roligt att byta ut flaska efter flaska mot andra saker (han har totalt 5 mål på en dag). Han är så nyfiken på mat och har gillat allt han fått smaka. Det är ni som föräldrar som måste ge barnet goda matvanor från början. När barnet kommer till förskolan är det ingen som kommer dalta med henne. Det går aldrig att skylla på barnet när det är ni som har varit bekväma (men även hindrat henne från att utvecklas). Eller är det av snålhet? Amma är ju gratis..


    Amning ÄR bra matvanor. Du har snurrat till det för dig själv :). Hoppas det löser sig ts, och vad avundsjuk jag blir på att du kunnat amma så länge. Jag var tvungen att sluta före 1,5 år pga förskola/jobb. Jag har inget specifikt knep. Jag slutade amma på natten, det var flaska med vatten som gällde, eller vara utan. Hon blev arg men det tog faktiskt bara två-tre nätter av vånda innan hon accepterat till största del. Sedan gick det mycket lättare att sluta med dagamningen, det rann liksom ut i sanden av sig självt nästan. Själv saknar jag dock den, enligt mig, unika närheten :/
  • Anonym (Sara)
    Maddi skrev 2016-01-28 15:09:19 följande:

    De är smakportion de gäller, dvs ett litet skick från fingret


    Inledningsvis, ja. Men det finns gröt från både 4 och 5 månader som barnet efter en långsam introduktion kan äta en hel portion av. Det är du som inte verkar ha besökt en avdelning för barnmat i en välsorterad livsmedelsbutik på åratal. Som sagt, skett i samråd med BVC och barnläkare. Men du vet säkert bättre. Alla barn i min föräldragrupp som är i samma ålder äter gröt. Bl.a. för att papporna också ska kunna få mata sina barn :)
  • Stårschan
    Maddi skrev 2016-01-28 15:35:09 följande:
    Av de ts har skrivit gäller detta amning, hon skriver inget att barnet är normalbegåvad eller om barnet har en diagnos. Alla barn fungerar inte lika, dom har inte samma förutsättningar. Innan jag fick barn resonerade jag som dig och hade redan regler hur jag ska vara och vilka regler som gäller. Men efter att ha fått barn med olika förutsättningar i livet så förstår jag hur dum i huvudet jag själv var som många gånger tänkte ouppfostrade ungar. Jag begrep inte bättre själv. En del saker kan man inte bara bestämma om, utan det är vad barnet klarar av, jag säger inte att man inte ska ha regler. Men att hoppa på ts om att hon har slapp uppfostran utan att veta fakta är fel. Dom kanske hittills har fokuserat på annat vad gäller barnet, med en som har diagnos väljer man sina strider och det kanske är striden om amning hon ska ta tag i nu.
    Barnets eventuella begåvning bryr jag mig inte ett dugg om i det här fallet, eftersom det verkar vara irrelevant. Det jag reagerar på är TS formulering:

    "Jag är så blödig av mig så varje gång hon kommer med sina valpögon och vill ha tutte eller när hon gråter för hennes pappa tar henne så bryter jag ihop :(."

    Det är åtminstone i mina ögon ett starkt tecken på att hon inte orkar vara vuxen och ta striden i dessa situationer.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (Saknad) skrev 2016-01-28 15:43:35 följande:

    Amning ÄR bra matvanor. Du har snurrat till det för dig själv :). Hoppas det löser sig ts, och vad avundsjuk jag blir på att du kunnat amma så länge. Jag var tvungen att sluta före 1,5 år pga förskola/jobb. Jag har inget specifikt knep. Jag slutade amma på natten, det var flaska med vatten som gällde, eller vara utan. Hon blev arg men det tog faktiskt bara två-tre nätter av vånda innan hon accepterat till största del. Sedan gick det mycket lättare att sluta med dagamningen, det rann liksom ut i sanden av sig självt nästan. Själv saknar jag dock den, enligt mig, unika närheten :/


    Fram till sex månader är det det. Sedan hindrar man barnet från att utvecklas genom att inte introducera annat. Man blir skrämd när man läser hur vissa kvinnor är. Tack och lov att det även kommit så många vettiga kommentarer här!
Svar på tråden Sluta amma en 2 åring ? Orkar inte mer men jag är så "blödig".