Märkligt "fertilitetsproblem"

Så tänker de som tycker att sex är viktigt. För dem är sexet beviset på att det handlar om kärlek och inte bara vänskap, och kittet som håller ihop förhållandet. När man inte längre har sex han man ingen anledning att vara ett par, anser de.

Jag undrar om man har utestlutit att din mans låga sexlust beror på testosteronbrist?

En annan kvinna här på FL lyckades till sist tvinga sin helt ointresserade man till läkaren och han var så illa däran att han behövde få injektioner. Förutom att det påverkar sexualitet och lust så är det är väldigt skadligt för en mans hälsa, muskulatur, skelett och hjärta att inte ha tillräckligt med manligt könshormon.

Rätt uppfattat.
TS skriver själv att hon funderar på att lämna. Uppenbart att "något" fattas henne i förhållandet. Intimitet, närhet... ja, kanske till och med sex!

Så förskräckligt normbrytande kan det väl inte vara, att som jag tycka sex är en självklar ingrediens för en sund, levande och växande relation! Vad tror ni folk mest av allt har som orsak att skilja sig för?

Klart man kan skaffa barn med en "kompis" också. Självklart. Jag tror dock det krävs ett lite större engagemang och framför allt mer passion för att det gemensamma föräldraskapet ska lyckas.

I TS fall är engagemanget ensidigt. Inte så goda förutsättningar.

Medhåll.
Rent trams att klaga på att man inte lyckas bli gravid, om man inte har sex mer än så.

har inte läst några svar.

försök istället att ha sex 1, max 2 dagar FÖRE äl.

angående din fråga, hade jag varit orolig, skulle jag sagt lite svävande till min läkare: "vi har sex lite olika ofta, ibland bara när det är äl, ibland oftare". för att det känns som att det FINNS risk att de kommer skicka er hem. men jag vet inte riktigt om det kommer hända, beror säkert på läkaren och arbetsbelastning i stunden.

Äsch. Vi började i december förra året vi med. Noll koll på äl. Sällan tid till sex med oregelbundna arbetstider, en fyraåring m autism som kör slut på oss osv. Hade sex ca en till två gånger i månaden- när lust o tid fanns. I maj i år hade vi sex enda gång å det ville sig så väl att det tog sig.. Jag tycker absolut ni ska vända er till sjukvården om ni känner ett behov av det. Eller så släpper ni på kravsexet o försöker höja lusten. Så att ni båda vill de gångerna ni ligger med varann- oavsett när det är o testar ett tag till :)

Hej TS! Jag förstår verkligen din frustration men 1 gång i månaden känns ju onekligen väldigt lite och personligen skulle jag nog inte räkna det som ofrivillig barnlöshet även om ni har försökt ett år. Hade ni haft sex varannan dag i en vecka innan och kring äl varje månad så hade det varit en annan sak. Din ålder tycker jag inte du ska oroa dig för i alla fall. Du är ung och att stressa över "onödiga" saker är sällan gynnsamt.

Du kanske ska förklara för din man att det statistiskt sett behövs lite mer aktivitet om det ska bli något resultat och se vad han säger. Efter din trådstart undrar jag lite över hur mycket med på noterna han verkligen är. Har han gått med på det efter övertalning eller har det kommit från honom själv att han nu faktiskt vill ha barn? Är svaret det första så kanske du ska börja fundera över er relation.

Önskar dig lycka till  

Nej tvärtom, du är inte normbrytande utan verkar istället ha en ganska snäv och vanlig syn på hur intimitet i ett förhållande ska se ut. Bara för att man har sex mer sällan än gemene man betyder inte det att man lever "med en kompis". 

Med norm menas det synsätt som är mest vedertaget, allmänt och accepterat av flertalet människor i ett samhälle.
Det som är normbrytande är tvärtom.

Majoriteten på tråden haglar spe när jag skriver att sex är en nödvändig ingrediens i en kärleksrelation. Normen är alltså att sex INTE är av stor betydelse för ett kärleksfullt, långvarigt och passionerat förhållande.

Men du menar alltså att min åsikt är "snäv och vanlig". Som i norm? Varför, undrar jag, reagerar då så många med bestörtning över mina inlägg...

Jag tycker du trasslar in dig i begreppen och lyckas mena absolut ingenting med det du säger.

Man har sex i ett NORMalt förhållande. Utan sex tenderar förhållanden spricka. Sällan blir heller barn gjorda.

Undantag finns säkert, men dessa är inte helt vanliga och NORMala!

Ja, dina åsikter hör till normen, och jag personligen anser att den synen på sex och samlevnad är mycket snäv och begränsande. Jag tror (vet) att man kan ha utmärkta nära och härliga förhållanden, fyllda med närhet och intimitet även om man inte har sex så ofta. Jag har inte uppfattat att du blir påhoppad i tråden, tvärtom är det väl flera som ojat sig över hur man kan ha sex så sällan och uttalat sig oerhört dömande kring det utan att reflektera vilka orsaker som kan ligga bakom förutom "han vill nog inte ha barn egentligen" och "förhållandet är på väg utför".

Som ytterligare en av familjelivs ofrivilligt barnlösa måste jag bara kommentera sista stycket i ditt inlägg.

Min upplevelse var att det i början av verkstadstiden, kanske första året eller så, var romantiskt och lite spännande att försöka få barn. Men ju fler ägglossningar man får som sedan följs av den gruvliga besvikelse mensen innebär, desto mindre romantiskt och mer planerat blir det. Det hela blev åtminstone för mig förenat med en viss ångest, både sexet eftersom jag undrade vad det var för fel (för ofta/för sällan/fel ställningar/whatever) och min egen kropp och menscykel.
Min upplevelse är att den press och stress som följer med infertilitet är väldigt svår att förstå för den som själv inte varit där, och jag tycker att jag får stöd för min upplevelse i alla de människor som kommer med välvilliga kommentarer om att slappna av/resa bort osv. Det är lätt att säga, men efter den 36:e ägglossningen är det liksom inte så lätt längre.

Jag tror också det är väldigt vanligt att det till sist blir kalendern snarare än lusten och attraktionen som styr när man har sex. Det är förstås olika för alla men det verkar åtminstone finnas en sån trend bland barnlösa par. Det är förstås väldigt bra om man verkligen kan njuta av varandra trots barnlöshet, men i verkligheten är det nog ofta så att sex går från att vara enbart ett uttryck för intimitet till en aktivitet med ett specifikt syfte, ett syfte som man gång på gång misslyckas med.

Bra skrivet! Instämmer helt med dig. För oss har sexlivet tack och lov varit bra genom hela processen, men jag har mer än full förståelse för de som inte orkar efter ett tag. De flesta jag pratat med som också är ofrivilligt barnlösa får förr eller senare problem med sexlivet, även de vars förhållande stärkts enormt genom kämpandet.