Märkligt "fertilitetsproblem"

Hahaha! Detta var det roligaste jag läst idag!

Jo. Som sagt. Sexlusten behöver komma igång TS. Ta fasta på ordet "suga"! ;)

Närhet, intimitet och sex är själva "limmet" i ett kärleksförhållande. Om detta gått (helt?) förlorat så tycker jag man bör ifrågasätta ett gemensamt föräldraskap. Barnet är en kärleksförklaring.

Rätt uppfattat.
TS skriver själv att hon funderar på att lämna. Uppenbart att "något" fattas henne i förhållandet. Intimitet, närhet... ja, kanske till och med sex!

Så förskräckligt normbrytande kan det väl inte vara, att som jag tycka sex är en självklar ingrediens för en sund, levande och växande relation! Vad tror ni folk mest av allt har som orsak att skilja sig för?

Klart man kan skaffa barn med en "kompis" också. Självklart. Jag tror dock det krävs ett lite större engagemang och framför allt mer passion för att det gemensamma föräldraskapet ska lyckas.

I TS fall är engagemanget ensidigt. Inte så goda förutsättningar.

Medhåll.
Rent trams att klaga på att man inte lyckas bli gravid, om man inte har sex mer än så.

Med norm menas det synsätt som är mest vedertaget, allmänt och accepterat av flertalet människor i ett samhälle.
Det som är normbrytande är tvärtom.

Majoriteten på tråden haglar spe när jag skriver att sex är en nödvändig ingrediens i en kärleksrelation. Normen är alltså att sex INTE är av stor betydelse för ett kärleksfullt, långvarigt och passionerat förhållande.

Men du menar alltså att min åsikt är "snäv och vanlig". Som i norm? Varför, undrar jag, reagerar då så många med bestörtning över mina inlägg...

Jag tycker du trasslar in dig i begreppen och lyckas mena absolut ingenting med det du säger.

Man har sex i ett NORMalt förhållande. Utan sex tenderar förhållanden spricka. Sällan blir heller barn gjorda.

Undantag finns säkert, men dessa är inte helt vanliga och NORMala!