Blev ingen dotter

Varför skulle din dotter inte kunna få en syster? Är väl bara att slänga sig i sänghalmen igen efter sonen fötts.

Kan dock tillägga att jag är jätteglad över mina bröder och kan inte tänka mig livet utan dem.

Jag har tre bröder och jag har aldrig saknat något. Försök glädjas över den fina pojken som är på väg.

Jag tror du snöat in dig på ett påhittat framtida scenario här. Men saken är att du omöjligen på förväg kan veta hur eran son kommer bli som person och hur han och systern kommer knyta an.

Jag förstår delar av din oro. Jag är själv uppvuxen med en syster som jag står nära. Min mor är uppvuxen med en syster hon står nära och min mormor är uppvuxen med en syster som hon stod nära.

Jag har en liten dotter och väntar nu ett syskon. Vi tänker inte kolla könet, men det klart att tanken slagit mig att en syster kanske skulle kunna bli en tajtare följeslagare i livet än en bror. Men det slår mig också att jag har många väninnor som står sina bröder mycket nära och jag vet många fall där systrar inte längre pratar med varandra.

Jag tror, eller jag är ÖVERTYGAD om att det är individen och inte könet som är avgörande.

Fokusera på det och på att du bär på en liten bebis. En bebis som kommer knyta an till dig och älska dig redan i magen. En bebis som kommer vara helt utlämnad åt dig och som inte vill dig illa. En bebis som är resultatet av din och din mans kärlek till varandra.

Din dotter är inte dig och kommer inte att leva ett exakt likadant liv som dig, så du kan lägga ner de där tankarna direkt.

Och om du vet att du är helt knäpp kanske det är dags att göra något år det? Börja med att ringa vårdcentralen.

Du är inte knäpp men du tänker helt fel. Syskon av olika kön kan vara bästisar, och syskon av samma kön kan avsky varandra. Det gör syrrans flickor, verkligen HATAR varandra. De är i tonåren. Har alltid avskytt varandra.
Pappa är bästis med sin syster och har alltid varit. Min barndomskompis har bara en bror och de står varandra väldigt nära.

Att inte acceptera andras val, känslor och tankar är för mig helt obeskrivligt. Varför kommenterar ni ens om ni inte kan skriva på ett ok sätt. Jag har aldrig sagt att jag är knäpp utan att jag förstår att just denna fråga/ tanke/ känsla kan upplevas på ett sånt sätt. Att skriva som sista inlägget gör är helt galet. Det sista jag ( eller nån som skriver pga av att man mår dåligt) behöver är slag.

Bort adoption efter att man jobbat med sånna frågor så skulle de aldrig komma på tanken. Så många av dessa barn mår dåligt och av erfarenhet av vänner som är adopterade är det ingen lösning.

Min man stöttar mig oavsett men självklart vill han behålla fostret oavsett kön.

För mig är det allt från en utebliven dotter/ syster/ till hur pojkar är/ leker/ kläder hur jag ens ska kunna hålla i nån jag inte ens kan föreställa mig att älska.

I detta läge mår jag så pass dåligt i grav att jag varken sover pga av klåda samt ryggen bråkar så em/ kvällar kan jag inte ens gå. Att de var en pojke var droppen för mina tårar. Hade innan könstitten nästan gett upp. Att inte kunna leka/ bära/ dansa med vår dotter tar död på min själ.

För mig känns mitt bästa alt att bara lämna och låta mannen finna en annan kärlek och ge vår dotter syskon då detta beslut är för stort för mig.

Döm och slå gärna alla ni som inte förstår för jag ligger redan och gråter.

Har enbart svarat och kommenterat här för att jag önskar att förståelsen ska kunna finnas om ni mötet en vän, medmänniska eller framtida barn med mina känslor.

Inget av mina val kommer bli bra.

Farligt att bara dömma.

Men hör du inte hur du låter? Din resonemang är helt konstigt. När du börjar prata om att din man ska finna en ny kärlek som ska ge din dotter en syster.
Du ska verkligen kontakta vården och få en samtalskontakt.

Du borde göra abort, för din son ska inte behöva leva ett liv med vetskapen om att han inte är önskvärd. Det skriver jag baserat på hur du uttrycker dig. Skona honom och gör PGD nästa gång. Går att göra utomlands.