Blev ingen dotter

Ditt svar visar tydligt att du behöver professionell hjälp. Du har ett val som kan göra att det blir bra, och det är att du söker hjälp.

Du börjar hela tråden med "Jag är så medveten om att det jag skriver upprör och är helt fel men det är mina känslor." I din sista mening använder du själv ordet "knäpp".

Sedan får du svar av många som säger att könet inte spelar någon roll. Du får också svar av sådana som förstår dig, men som säger att känslorna går över. Trodde du att du skulle få svar som säger att det är ok att inte vilja ha sitt barn för att könet är fel? Att det är sant att pojkar är sämre än flickor?

Hur är pojkar? De kramar sin mamma varje dag och berättar hur mycket de älskar henne. De busar och brottas med sin pappa. De gillar att baka och hjälpa till i köket. De vill absolut följa med sin mamma på konsert. De tycker att rött och blommigt är fint. De tycker om att pyssla, lägga pussel, spela sällskapsspel och skriva bokstäver. De leker tjuv och polis med sina kompisar. De älskar att lyssna på sagor.

Faran av att ha samlag-man kan få vilket kön som helst. Är man inte beredd på det ska man nog avstå. Men nu är hon här och du behöver hjälp. För din sons skull!

Det här är inte bara "vanliga tankar". Du mår dåligt, gråter, är förstörd säger du. Du tycker t.om. att din man kan hitta en annan att skaffa döttrar med.. Det låter som att du är deprimerad, något är iaf fel och du måste söka hjälp innan barnet kommer. Berätta för din barnmorska hur du känner och mår, hon kan remittera dig vidare!

Det kommer ordna sig men det är viktigt att du söker hjälp.

Han!! Så går det när man hetsar upp sig.

Säger som tidigare talare,detta är inga vanliga tankar om besvikelse. Detta har blivit en konstig besatthet hos dig och jag tror verkligen att du behöver prata med någon om detta. Tycker inte du skall skämmas utan kontakta vården så fort som bara möjligt. Det låter som du kan ha en allvarlig graviditets depression och det måste du ta på allvar för att kunna vara en bra mamma och fru framöver. Sök hjälp!

Hej

Jag tror du måste prata Med någon och det omgående. Ett barn är en gåva önska jag var i vecka 16 och veta att bebis mår bra i min mage. Men snälla bra med mvc om dina tankar på måndag så du kan få rätt stöd!

Du kan ju omöjligt veta vilken relation barnen fått om det blivit systrar. Dom kanske inte fungerat ihop medans en syster och bror blir hur bra som helst. Hur kan du deppa över något du inte har en aning om?

Och nu har TS avregistrerat sig.

Jag kände inte exakt som du men vi valde att inte kolla vad det var för kön på bebisen i magen men jag hoppades innerligt på en flicka. Jag är uppvuxen med syster, de flesta av mina kusiner är tjejer så jag hade svårt att föreställa mig hur jag skulle kunna ta hand om en pojke, älska honom, att uppfostra etc så jag önskade mig en flicka. Ville även gärna flicka som kanske ville dela mitt intresse för hästar  (även om en pojke såklart också kan göra det), någon att klä i söta klänningar etc. Ut kom en pojke, världens vackraste med brunt hår och mörkblåa ögon. Jag har älskat honom från första stund och nu har jag svårt att tänka mig hur det skulle ha varit att ha fått en flicka och är så tacksam för den fina friska pojken vi fick.

Vi planerar syskon och visst skulle det vara kul att få en flicka men det spelar absolut ingen roll.

Du kanske skulle gå och prata med någon? Säger detta i all välmening men det känns som om att dina tankar inte är helt normala.

Hoppas allt löser sig till det bästa för dig!