Åka och trösta honom i sorgen eller inte?

Tyvärr bor han en bra bit iväg, annars hade jag nog åkt förbi och sagt att jag inte skulle stanna. Men man åker liksom inte bara förbi bara förbi varandra med detta avståndet..

Jag är själv så himla ledsen för jag vet att han behöver mig. Han har svårt att öppna upp sig men känslorna finns där inne, det har jag sett. Jag tror att han skulle tycka att det var skönt att jag var där, men han vill absolut inte visa sig svag eller "be" om hjälp.

Då är det lite svårare :( Men förhoppningsvis känner du din kille, följ ditt hjärta. Just när man hamnar i sorg så ber man inte om hjälp. Nu vet jag inte hur länge ni känt varandra och hur nära ni känner varandra osv. Vet att många säger att man ska säga hör av dig när du vill/orkar osv... Men är man i sorg orkar man inte alltid det, fast man hade behövt. Så jag tror man ska vara lite drivande själv, men att man läser av lite... Svenskar är lite "kalla" vill inte "störa" vara inbjudna osv. Men en i sorg vet inte alltid sitt eget bästa :( Så försök läsa lite genom raderna...

Jag har bestämt nu att han får vara ifred idag, sen åker jag dit en sväng imorgon. Behöver ge honom en kram, så får jag åka sen isåfall. Men det kan säkert vara skönt för honom att vara ensam iallafall första dagen.

Han är uppvuxen med att inte gråta, och uppfostrar sina barn på samma sätt. Så synd tyvärr :(

"Behöver ge honom en kram".

Är det hans eller dina behov tråden handlar om?

Men skit, vad har det med saken att göra?Bryr man sig om någon så har man självklart ett behov att ge den person sitt stöd, en kram osv.. För denns skull och för sin egen. Inga konstigheter! Här är det någon som älskar någon och vill finnas där, sluta att få det till en ego handling.

Precis, det är honom jag tänker på. Och jag behöver åka dit för HANS skull, för han behöver få veta att jag finns här. Hade jag inte brytt mig hade jag ju inte velat åka dit. Han har svårt att ta emot hjälp men jag vill iallafall försöka. Känner han att han kan ta sig igenom det bättre när jag väl är där är det värt det, annars får jag ju åka igen. Bara för att han växt upp med att det är svagt att vara ledsen så ska han iallafall veta att inte JAG tycker så. Sen behöver man inte tränga sig på mer än så.

Tänker du åtminstone berätta för honom att du ämnar komma dit och krama honom? Eller tänker du ställa honom inför fullbordat faktum? Det är ju i sådana fall väldigt orättvist.

Jag tycker för min del att du borde avstå helt. Du skriver att han aldrig gråter (och alla har förvisso inte det behovet) men det kan ju faktiskt vara så att han gör det - när han är och får vara ensam. Du kan ju låta honom veta att du finns utan att bege dig dit.

Jag tycker att du tränger dig på, och jag skulle själv aldrig göra så.