Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?

Tack för att du svarade <3

Nej, jag vet inte om vi har något liknande. Inget jag hört talas om och inget vi blivit tillfrågade om eller erbjudna. Men jag tänker att det kanske bara behöver få gå en tid. Jag behöver få gå förbi alla de där dagarna då jag sett framför mig att jag ska ruva. Sen när vi kommit förbi det som skulle vara testdag så kanske det släpper lite? Jag vet inte. Det märker vi. Just nu är väl det jobbigaste att tiden går så förbannat långsamt. Och så är jag rädd för att mensen inte kommer igång som den ska heller. När jag fått mens ska vi ringa kliniken där omkring och så ska de lägga upp en ny plan. Förhoppningsvis blir det då så att vi får börja mensen efter. Nu när jag skriver om det så känns det som att det kommer börja kännas bättre då. När man liksom får ett datum och en vetskap om att man får börja om. Just nu känns det liksom som att vi bara är lämnade till ingenting.

Mår ditt lilla pyre bra där inne? Kärlek till er!

Absolut - tiden är av största vikt just nu. Att dagar passerar, att saker händer, att tiden bara går vidare. Jag tror att du har rätt i ditt resonemang, men jag tror också att det kommer komma "slängar" av sorg lite då och då efter det också. Trots allt gör varje misslyckande fruktansvärt ont, och varje gång blir man mer cynisk om det kommer fungera tillslut eller inte. 

Min mens kom inte igång efter första försöket/ÄP (jag vill poängtera att detta var på grund av att jag gick in i väggen - inte behandlingen i sig). Det jag fick göra då var att ta tabletter för att få igång det (Provera). Kanske kan du ha det som en backup-plan så du inte känner dig pressad att mensen ska komma igång, att du kan få hjälp att sätta igång det om det inte kommer igång? Själv hatar jag att gå och vänta på att kroppen ska göra vad den ska och bara hoppas på det bästa, jag gillar att vara säker på att det löser sig ;) 

Jag tror att du har rätt i att det kommer kännas bättre när nästa försök börjar närma sig. Precis så har jag känt varje gång. Mitt i soppan när man inget vet är det tufft, men när man börjar med nästa del händer något igen. Då påverkar man igen. Så den period du är i just nu är den tuffaste. Det blir bättre <3 Jag önskar att de kunde tänka lite mer på det själsliga och sätta sig ner med dig och bara prata igenom planen och det som passerat. Det skulle kunna hjälpa. 

Jag tror att hon mår bra, tack :) Såg henne på UL i torsdags, då var allt bra, men just nu sparkar hon inte så mycket så då kommer paranoian som ett brev på posten ;) Stor kram!!! 

Jag ska lägga det där på minnet. Att det finns hjälp att få om mensen inte kommer igång. Man går ju liksom och oroar sig, så risken känns ju inte direkt superliten att den skulle påverkas negativt. Vi får se. Längtar i alla fall enormt tills vi får börja igen, även om det på ett sätt också känns skönt att kroppen börjar kännas mer och mer "normal" igen. Men har fortfarande ont/öm i brösten sen de där två dagarna jag hann ta Crinone inför insättningen. Det oroar mig lite. Men tänker att det kanske är normalt?

De borde definitivt tänka lite mer mänskligt ibland. Sambon tog ju samtalet när de meddelade att det inte blev något. Hon stortjöt i telefonen och sköterskan hade typ bara sagt "jo men det här är ju ert första försök bara". Som om det skulle spela någon roll. Ibland känns det inte som att de förstår alls. Så mycket hopp som man byggt upp som sen bara rasar på en sekund. Då spelar liksom statistiken för att de flesta inte lyckas på första försöket ingen som helst roll.

Hon mår nog bra där inne ska du se. Så glad för din skull. Fastän jag inte känner dig egentligen så är jag säker på att du kommer bli en så fantastiskt bra mamma. Vart i landet bor ni?

Cyanea. Hoppas du och bebisen i magen mår bra. <3

Jag tänkte bara skriva att jag fick min mens här om dagen. Typ 10 dagar efter äggplock, så aningen "för tidigt", men de sa på kliniken att det inte var någon fara. Nu ska de planera för fortsättning som förhoppningsvis blir efter nästa mens. Vi ska ringa in då. Sen beror det på köer och så.

Ska dock byta spruta tydligen, från gonal till något som hette typ menopur. Läst att den ger bättre kvalité på äggen, men samtidigt färre ägg? Känns lite oroväckande med tanke på att vi gör ivf av just anledningen att jag producerar "för få ägg". Det är därför vi inte för insemination som många andra samkönade. Känns läskigt. Men sambon ska skriva ner några frågor och sen ta upp det med kliniken. Vore ju illa om de ger mig ett läkemedel utan att tänka liksom..

Kram till dig!

Man har så många saker att oroa sig för när man behöver genomgå IVF :( Allt man kan hoppas på är att det i slutänden är värt det. Ta all hjälp du kan få, och var tydlig med din klinik om dina tankar och rädslor. Jag känner inte till din klinik personligen, men det har fungerat för mig på Sahlgrenska. 

Usch, jag vågar inte ens tänka på att behöva genomgå det som hände dig. Jag var upprörd nog över att eventuellt inte få tillbaka något embryo direkt efter ÄP då jag höll på att bli överstimulerad, så att inte ens få något tillbaka alls... Nej, jag förstår att det inte finns en enda sak som känns tröstande. Som besvärlig medmänniska vill man så gärna ge hopp, men jag vet att jag i många stunder inte ville höra något sådant. Det hjälper inte, utan bara irriterar en. 

Tack, vad gullig du är <3 Jag bor i Göteborg :) Jag antar att du är från nedåt Skåne eftersom det är RMC du går till? Eller har jag blandat ihop det? TACK för att du meddelar, för jag har verkligen tänkt på dig!! Härligt att något ÄNTLIGEN går din väg :D Heja mensen!!! Håller tummarna för att nästa också är i tid då, så det inte blir ännu mer väntan. 

Det låter ju väldigt vettigt att byta spruta. Har hört om andra som också fått dåliga resultat, då bytt spruta och plötsligt funkade det bättre. Jag tänker så här att det säkert varierar från person till person. Vi är inte helt lika. För mig som gonal funkade fantastiskt på (läs: alldeles för bra, blev ju riktigt, riktigt överstimulerad) så kanske det blir färre ägg med högre kvalitet, men för dig som det inte funkat så bra på så kan det säkert bli annorlunda. Ingen människa är den andra lik. Jag hade i den mån det går försökt lita på att kliniken har koll. De vill ha bra siffror, och det innebär så många lyckade graviditeter som möjligt ;) 

Bra att ni ska prata med dem! Kräv att få göra det - det är ER behandling. Det är NI som ska känna er trygga. 

Stor kram, och vad glad jag är att något litet positivt hänt i alla fall, för det förtjänar du minst sagt <3 

Det stämmer att vi går på RMC i Malmö, men bor i Kronobergs län så har över 2,5 timmar till kliniken. Så har gjort vissa ultraljud på hemmaplan och så.

Tack för lugnande ord om byte av spruta. Du har nog säkert rätt. Sen är det ju faktiskt så att får vi bara ett ägg som är perfekt och leder till barn, så är ju det fantastiskt. Då spelar ju inte antalet ägg från början någon roll. Men är ändå rädd att jag inte ska få några alls. Så ska i alla fall ta upp det och fråga dem innan det är dags.

Grejen var ju att gonal funkade bra tillslut när de höjde dosen. Fick ju både fler och mogna blåsor tillslut. Men visst; uppenbarligen var det ju något som gjorde att de befruktade inte ville dela sig som de skulle. Får nog försöka börja lita på att kliniken vet vad se gör, men det är svårt.

Kram <3

Oj... Det måste vara riktigt tufft att behöva lägga så mycket tid på resor :( Lyxigt för oss att ha så nära, det ser jag ju... Men vad gör man inte för att få sitt lilla barn? Bra att ni inte behöver åka dit för allt i alla fall, men det är nog samtidigt lättare med dialogen om man bor närmre. 

Exakt så. Ett bra ägg räcker. En vän till mig som gjort IVF för några år sedan fick totalt två ägg. Det första blev deras dotter, det andra var inte bra. För dem räckte det med ett. För oss som fick många ägg funkade inte 6 av 7. Ett funkade. Kvaliteten är mycket viktigare än antalet, även om det förstås alltid känns bra att ha några "i reserv". 

I allra värsta, pissigaste fallet antar jag att man kan avbryta försöket innan plocket så man slipper förbruka ett försök om man inte får några bra ägg. Jag tänker att då är det ju inte på något sätt helt bortkastat med att prova ny spruta, i allra värsta fall kan man gå tillbaka till Gonal igen. Sen fattar jag att det är en klen tröst, men det kanske inte är helt åt helvete i alla fall. 

Jag förstår att tilliten är sådär till dem. När man pratar mycket bakom stängda dörrar är det svårt som "utomstående" att känna sig trygg när man inte vet vad som pågår. Men rent statistiskt sett verkar RMC ha bra siffror, så de gör mycket rätt även om bemötandet i ert fall inte varit allt man kunnat önska. Hoppas verkligen att du snart kommer få bekräftelse på att det ni gör fungerar. 

Kram!! 

Jag har också upplevt att de kan vara lite plumpa på RMC, speciellt läkarna. De säger inte särskilt mycket och man får gissa sig fram till en del, vilket inte är helt ok. Vi hade ju turen att slippa flera försök så mestadels har vi positiva erfarenheter, men då mest från sköterskorna.

Mitt i vår behandling upptäcktes en polyp i min livmoder och då var det helt plötsligt tal om att avbryta. Inget om hur eller varför den var där, eller vad som isåfall skulle hända sen. Det var den enda gången min man inte kunde hänga med dit och jag bröt ihop totalt på vägen hem. Behandlingen fortsattes dock och polypen blev mindre och vid äggplock bedömdes den som så liten att den inte borde ha nån betydelse och vi fick bestämma själva om vi ville få tillbaka ett ägg eller frysa ner och ta bort polypen innan återföring (det fanns då en större risk för missfall om ägget fäste sig vid polyper). Den läkaren var guld värd för oss, som lät oss göra vårt egna beslut. Och det var ju tur att vi bestämde oss för återföring annars hade vi inte haft vår guldklimp här hos oss snart

Men jag kände mig grymt utelämnad av läkaren som såg polypen vid ul. Förklarade inga risker eller något som helst. Känslor är verkligen inte deras starkaste sida.

Ja, det är långt att åka. Men till nästa försök så känner jag ändå att jag vill åka dit varje ultraljud också. Känns mer tryggt där än att vara i Växjö som ska skicka svaren till RMC, som sen ska höra av sig till oss. Blir så många steg.

Du är så klok! Jag ska försöka tänka på allt bra du säger. För du har ju helt rätt. Så länge vi får ett litet bra ägg så är det ju fantastiskt.

Nu är det bara väntan. Mensen är slut och jag väntar på nästa.. Långt kvar tills dess. Så nu får man försöka att bara "må bra" ett tag. Och hoppas på att vi verkligen får börja efter nästa mens också. Vore så jävla segt annars. Men vi får se.

Tack för att du finns och alltid svarar här. Det betyder mycket!

Det är tufft när det är sådär. Jag förstår hur du tänker. Ibland är de jäkligt osmidiga alltså.
Lycka till med guldklimpen! Man blir så glad av att höra när det går bra för någon tillslut!