Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?

Läkaren ringde upp nu. Sambon tog det. Ingen vidare förklaring. De vet inte vad som gick fel. Men enligt dem inte helt ovanligt.
Vi ska få byta donator. Sen ska vi börja om. Men först vid näst-nästa mens.. Fan..

Instämmer med minerva123. Vi vet ju att nästan alla befruktades eftersom vi fick göra ICSI där de injicerade spermier in i äggen. Det borde innebära att de allra flesta blev befruktade, men som sagt blev knappt hälften embryon ändå. Det är nog bara otur för dig, tyvärr. De flesta befruktade ägg som inte blir barn dör inom tre delningar, så det är alltså stor risk för misslyckande även när de kan sättas in. 

Nej, ge inte upp än. Absolut får och ska man bryta ihop när det går åt helvete, men det är långt från kört. Det är därför man får flera försök, för att kunna prova olika metoder och se vad som fungerar bäst. Kanske kan de göra något annorlunda till nästa gång så fler ägg mognar :) 

Usch, tråkigt när man inte ens kan förstå vad som hände :( Men å andra sidan kan det tyda på att det inte var något onormalt med äggen. Usch vad tråkigt att behöva vänta så länge :( Sa de något om du ska göra samma behandling igen eller om något ska ändras? 

Han skulle fundera över behandlingen. Vi skulle höra av oss igen efter nästa mens.. Men kommer inte få börja då, utan vänta en till.. Men han sa att vi garanterat ska ha det långa protokollet igen i alla fall.

Jag har följt tråden sen jag skrev i den och vill verkligen beklaga det som hände er idag. Förstår att det måste vara otroligt hårt att få samtalet på väg dit.

Angående befruktningen så plockades 10 mogna ägg från mig, 7 st befruktades, varav 5 st levde på dag 5. Då fick vi en tillbaka och de andra fyra odlades vidare en dag. Slutligen överlevde två av dessa och är nu i frysen. Så ganska långt från de sju befruktade överlevde.

Bryt ihop och var så ledsna ni vill, jag lovar att snart ser ni framåt och emot den nya behandlingen med nya krafter! Kroppen och huvudet är starkare än man tror. Många kramar till er!

Tack för att du skrev. Jag inser väl mer och mer att vi inte är ensam. Däremot gör det väl egentligen inte mindre ont...
Tack för kramar! Det behövs nu.

Man känner sig absolut ensammast i världen och det är ni ju faktiskt i er egna sorg. Det hjälper föga att det finns andra i samma situation, för detta drabbar just er. Men det kommer att göra mindre ont och då kan det vara skönt att läsa om andra ta hand om varandra och tillåt er sörja, det är mitt råd just nu! <3

Jag tackar för det rådet! Och egentligen så är det ju på något vis lite tröstande att det händer andra också. Annars hade det ju känts ännu mer som att det är just mina ägg som det är fel på...
Jag tror att det mesta av det jag känner just nu är lite "chock" över att inte något "sattes tillbaka" idag. Jag trodde liksom inte att det var möjligt att det kunde ta slut här. Innan eller senare. Men inte här. Det är svårt att ta.

Det här har känts som världens längsta vecka. Börjar kännas bättre rent fysiskt i kroppen nu. Det psykiska tar nog längre tid. Ena stunden känns det så jobbigt att vi gick miste om allt den här gången och väntan tills vi får börja om igen känns som en evighet. Andra stunden inser jag att det ju ändå kunde ha blivit ännu värre. Svårt.

Åh vännen :'( <3 Det psykiska är det svåraste, och det kan verkligen ta sin tid. Första tiden är alltid svårast. Den dag man äntligen råkar glömma för en stund börjar det gå mot bättre dagar. Hoppas att du förstår att det du genomgår just nu är långt värre än det mesta andra människor behöver genomlida. Det är en sån enorm sorg. Tänk att du ändå orkat dig igenom den första veckan. Tänk allt du tagit dig igenom hittills. 

Finns det någon hjälp du kan få? Jag gick flera gånger till Sahlgrenskas egen IVF-psykolog, och hon hjälpte mig något enormt. Har ni något liknande? 

Tänker ofta på dig. Stor kram!!