Nu är jag kanske ute långt i förväg men jag känner att jag måste hitta fler. Jag gör min man galen. Jag är precis lika jobbig nu som jag var inför första barnet.
så nu undrar jag, är det någon mer som kommer sätta igång och försöka nästa år?
Vi har ett barn nu som är 1 år så vårt första barn kommer vara 2 när vi sätter igång.
smilen har utan tvekan vart bäst. Men yoyon är också helt underbar. Emmaljungan har jätte mycket bra finesser men vi klickar inte. så den kommer få flytta inom en snar framtid.
ja det där med vagn får man kanske ta ställning till när man väl är gravid. det kan ju ta upp till ett år och då lär man inte behöva en syskonvagn.
Jag har ägglossning på lördag så nu aktar jag mig för att få för mig något och håller mig. Bara jag passerar och kommer in i nästa vecka så är vi all good.
Ja men det är ju helt klart så. aldrig ett perfekt tillfälle. Och jag tänkte att jag kör på så här nu och så tänkte jag läsa kurser medan jag är mammaledig så jag ökar min kompetens lite också.
Men nej aldrig något perfekt tillfälle och nu känner jag att tänker jag igenom det mer så kommer jag aldrig komma fram till något vettigt alls och så kommer jag bara skjuta på det i all oändlighet för det kommer alltid vara saker som man behöver göra före. eller som man vill göra.
Skriv gärna hur det går med mensen, jag tar ut min spiral om en vecka och jag funderar på om det kommer att ändra mensen. Jag ska egentligen ha mens en vecka efter, men tänker att det kan bli tidigare... Känns helt overkligt att det är så nära nu!!
Tänkte och diskuterade lite ikväll med min man och tänk om man får en sådan som skriker dygnet runt nu?
Vi har ju haft sån jävla tur med vår första. sov hela nätter, aldrig gnäll, aldrig skrik, lugn och trygg och snäll, inget krångel över huvudtaget. Alltid gått att ha med henne överallt och ingenstans liksom. Hon har anpassat sig till det mesta.
Hon är ju snart 2 och har aldrig trotsat.
Vi kan kolla på film på kvällarna, mysa och ha vuxenmys utan några större krångligheter. Vi är så sjuuuukt bortskämda. Men tänk om nästa blir ett monster? jag börjar nästan bli lite orolig.
Hon har dessutom kunnat sova hos farmor och farfar och vart sjukt trygg med dom. Vi har kunnat ha dejter och kvalitetstid med varandra. Jag är nästan lite rädd att ge upp det där. Är jag helt knäpp om jag tänker så här?
Tänkte och diskuterade lite ikväll med min man och tänk om man får en sådan som skriker dygnet runt nu?
Vi har ju haft sån jävla tur med vår första. sov hela nätter, aldrig gnäll, aldrig skrik, lugn och trygg och snäll, inget krångel över huvudtaget. Alltid gått att ha med henne överallt och ingenstans liksom. Hon har anpassat sig till det mesta.
Hon är ju snart 2 och har aldrig trotsat.
Vi kan kolla på film på kvällarna, mysa och ha vuxenmys utan några större krångligheter. Vi är så sjuuuukt bortskämda. Men tänk om nästa blir ett monster? jag börjar nästan bli lite orolig.
Hon har dessutom kunnat sova hos farmor och farfar och vart sjukt trygg med dom. Vi har kunnat ha dejter och kvalitetstid med varandra. Jag är nästan lite rädd att ge upp det där. Är jag helt knäpp om jag tänker så här?
