Ååååh vad jag stör mig på pretto-uttalanden!

Började bara fundera... Det heter väl "att underteckna", jo. Men det man åstadkommer då man undertecknar nåt är väl en "underskrift", inte en "underteckning"?

Det låter jobbigt att bli upprörd för så lite.

Som sagt, underteckning finns med sedan 1850, i betydelsen "underskrifning /underskrifet namn". Måste dock rätt mig, då underteckning inte fanns med i SAOL 1 eller SAOL 6. Där fanns bara underteckna. Dock är underteckning med i Dalin och SAOL 7 och framåt till dagens SAOL 13.

Hahaha, jag har också tänkt på det sedan jag var liten. Dock brukar jag tycka att vuxna ofta uttalar det "kalli-janka"

Och skratta bakom ryggen på dem. Eller om de tål det kan man småpika dem lite.

Fast kan man säga "undertecknat" om att någon skrivit sin signatur, kan man man väl säga underteckning?

Jag håller med dig om att korrekt språkbruk är sällsynt idag, och det var inget jag brydde mig om i skolan. Men nu stör jag mig på det, då jag sedan många år själv skriver.

Men i fallet med "underteckningen" så kan jag tycka att även om det är ett påhittat ord så är det okej.
Jag hittar på nya ord hela tiden när jag skriver, för det är så fruktansvärt roligt. En del är nonsensord som får stå som synonymer, och en del är egna böjningar eller kombinationer. Men detta är oftast när jag medvetet skriver överdrivet pretantiöst, för komikens skull.

 

Jag vill tillägga, när vi ändå skäller på folks sätt att prata, att jag avskyr när folk inte kan uttala "egentligen", "ordentligt" och "äntligen"

Det känns som om hela förbannade Sverige säger "ejenkligen", "ordenklit" och "änklien". Jag vill bara dela ut verbala örfilar, men jag vill inte vara elak och oförskämd.

På mitt förra jobb var det en väldigt märkvärdig man i medelåldern, en riktig knegare och sådana brukar ju vara väldigt stolta och malliga när det handlar om allting inom gör-det-själv. Jag jobbade på snickeri/lager

En av medarbetarna sa "tångar" och då rättar den här mannen honom väldigt malligt och talar om att det heter "tänger" och retas sedan.Själv säger han "ejenkligen" och skulle jag påpeka det skulle han nog ta det väldigt personligt.

Så svårt kan det väl inte vara att uttala?

Men VA FAN....det heter ju så, vill han du skall säga att du krymper såsen. Eller ???

Jag tycker tamejfan det är ett fullgott skäl för DIG å begära skilsmässa.....inte acceptera att du reducerar såsen....HELVETE ALLTSÅ, jag tror jag gick in i väggen nu !!!

KRAM //ANTON.....

Ja du, är det någon som krymper av det här, så är det jag. Tänk om det ändå gick att skilja sig. Jag försökte föreslå det genom en fin metafor: du och jag är som en bearnaisesås som skurit sig, sa jag, men då hotade med att slå såsen.

Jag beundrar din snabbtänkthet, det var faktiskt skickligt, och jag vet, och säkert du också, att en skuren bearnaisesås kan räddas med en vispad äggula samt några droppar vatten, äggula är ju väldigt fet, och därför smörjer den hyfsat bra också och på tal om metaforer så behövs ju smörja även vid andra tillfällen än matlagning, så......du kan föreslå för gubbjäveln att när något har skurit sig så kan lite smörja hjälpa till med att få ordning i oredan, så att säga. 

Nu vill jag dock avråda från att använda äggula som glidmedel, men olivolja är ett tänkbart alternativ. På tal om metaforer.

All lycka till. 

Godkänner gubben inte detta....så är det dags för ett byte av gubbe.

Kram //Anton

Jag tycker att det är fine att slänga in lite engelska ord här och där men det kanske beror på att jag själv talar engelska 50 % av tiden p.g.a. engelsktalande släktingar.

Däremot så kan jag irritera mig på svengelska ord, eller när man uttalar felaktigt. T.ex. när man uttalar "Vvvvvilliam" när någon heter och stavas "William", där det klassiska runda "W"-uttalet tillkommer. Samma när man uttalar alla engelska J-ord eller namn som svenskt "J" bara istället för att säga "dj", t.ex. "Jjjjjjim carrey" istället för "Djim Carrey" som det ska uttalas. Till och med på TV och barnprogram som ska lära svenska barn att prata engelska uttalar man helt fel. Inte ok!