Carabellis kusp skrev 2016-04-05 10:59:27 följande:
Jag hade ju också alldeles för många barnmorskor och deras enda fokus var att få ut barnet så fort som möjligt eftersom det var fullt. Hela tiden så sa de att jag skulle gå runt fast jag ville sitta på bollen, när jag var fullt öppen så sa hon till mig att barnet skulle "komma" ner och menade då att jag skulle krysta ut barnet. För mig betyder det att barnet ska rotera i bäckenet och ställa sig mot bäckenbotten, så jag trodde att barnet låg uppe i bäckeningången, detta trots att jag skrivit i förlossningsbrevet att jag var väl förtrogen med förlossningens fysiologi och terminologi... Sedan var det en massa upprepningar av att jag inte fick trycka för mycket för då skulle jag spricka, vilket jag gjorde ändå (grad 2) och då kläcker hon ur sig "oj, var det hjässbjudning, ja, om jag upptäckt det skulle jag ju kunnat hålla emot bättre..." Ursäkta??? Är det inte ditt jobb att känns barnets läge...?
Kände som du att trots lustgasen gjorde det så ont att jag hade svårt att närvara i det som hände och i efterhand är jag lite stött över hur opersonligt och opeppigt det var... Och att bm+studenten inte ens sa hejdå... Tur att undersköterskan var godhjärtad åtminstone...
Usch så trist... Jag har inte samma upplevelse som du att jag blev stressad av dem. Snarare tvärtom. Första två timmarna var vi ju i nån sorts "intagningsrum" där de gjorde CTG (men det såg snarare ut som ett förråd...). Sen fick de loss ett rum och paret som varit där kom in i förrådet tillsammans med oss medan de städade, sen fick vi gå över. Och där vankade jag omkring i tre timmar och väntade på att värkarna skulle ta fart. Jag hade ju regelbunda värkar men de kändes inte tillräckligt för att de skulle göra nytta, så mycket förstod jag. När vi kom in var jag öppen 4 cm och vid 13 när jag bad om att bli undersökt (då det började göra ont) var jag öppen ynka 5... Här blev jag modfälld och ledsen och hade behövt lite uppmuntran. Men omkring här drog också de ordentliga värkarna i och jag kände direkt att nåt hände - jag blev orolig, ville inte vara med, blev "ledsen" och kände mig ensam. Då fick jag gå och bada och fick lustgas och där var det nice till en början men sen började kaoset - som sagt 5 cm på 45 minuter och sen nedträngning och krystning på 15... Jag minns att det kom in massor med folk där i badrummet för att få upp mig ur badkaret och in i rummet igen, men vet inte alls vilka. Och fattar nu att de ville få upp mig och in i ett rum då de hade klassat min förlossning som "risk" (pga. förväntat stort barn) men det kändes bara stressigt och jobbigt och blä. Dessutom missade jag nog infon om att det var bebis snart - hade jag fattat det hade jag nog orkat vara lite mer närvarande. Nu undrade jag mest varför BMn inte gick... Till slut frågade jag och då sa hon "för att du börjar krysta snart" och då fattade jag, och så kändes ärligt allt bättre. Däremot fick jag föda sittande, vilket jag inte alls ville då jag hade så ont i fogarna i bäckenet, men för att de skulle kunna minimera bristningar (vilket de ju också lyckades med faktiskt). Helt SJUKT att de missade bjudningen för dig! Usch så trist... Har inte pratat med DS om det här men kommer garanterat att prata med min MVC-BM på återbesöket om det.