Kan inte glädjas med andra som får barn.. Någon mer?

Tråden handlar om det som står i rubriken...

Visa hänsyn!!!

Förstår dig till 100% TS!
Jag har också Pcos, prövade med Pergotime i 5 månader ( egentligen rekommenderas det 3 mån i rad men av olika anledningar så kunde vi inte pricka in sex-dagarna i två månader så fick ha Pergotime 2 extra ggr). Varje månad kollade jag med Vul om jag fått ÄL. Och javisst, jag hade äntligen fått ÄL. Men det tog sig fan inte ändå. Fick ett ordentligt sex-schema av vår gynekolog men nää inget funkade. Till slut skickade han remiss för Ivf. Och vi gick igenom allt. Och lyckades på första förstöket, tack o lov!
Ivf är tydligen vädligt fördelaktigt när man har Pco/Pcos fick jag höra på vår klinik.
Och jag kan från hjärtat verkligen rekommendera att ni skickar remiss för ivf.
Och man behöver faktiskt inte umgås med bebisar! Jag berättade för mina vänner rakt ut när det var som värst att jag träffade de gärna, men bara utan bebisen och alla mina vänner respekterade det. När jag ruvade ville jag bara vara i närheten av bebisar hela tiden konstigt  nog. Och om allt går som det ska så får vi en egen bebis i början på feb efter år av försök

Jag var arg frustrerad och hade ingen glädje kvar åt alla andra som ynglade av sig som guppys . 

Jag och min make bestämde oss för att försöka bli med barn efter 1 år tillsammans . Men efter ett missfall blev det inget mer . Vi prövande pergotime i 6 månader . Blev deklarerade oförklarligt barnlösa . Vi fungerade var för sig men inte tillsammans . Efter ett år fick vi komma in i ivf karusellen. I samma veva började folk omkring oss att bli med barn som min förskräckliga svägerska .När deras barn kom brast det bara för mig jag bara grät . Min lilebror fick en son . Allt påminde mig om vad jag inte kunde få . Vårt första ivf försök misslyckades trots fina ägg . 
Sen tog det ytterligare 1 år innan de bestämde sig för att sätta in ett fryst ägg i en kontrollerad ägglossning.Det tog 4 år . Men nu till slut har vi honom vårt mirakel . Han är 2 år nu .Nu vet vi också vad som de missade att diagnosera . Jag har endometrios . 
Jag gläds åt min son mer än något annat . Fast jag kommer så väl ihåg hur jäkla skit jobbigt det var att se alla gravida . Att alla förväntade sig att man skulle glädjas åt dem . Jag klistrade på ett leende fastän jag höll på att dö inombords . Sen gick jag hem och grät . Nu vill vi ju ha ett syskon , fast som sagt inget händer . 

Det är så svårt att förstår för någon som inte har haft svårt att få barn.

Jag hoppas och önskar att alla ni som kämpar att ni såklart får det ni önskar. Men även om så inte blir fallet finner frid och ett lugn. Att ni kan se och hålla barn utan att bryta ihop.

Att ni kan leva livet till fullo och ärligt glädjas åt andra. Livet är fullt av prövningar och detta verkar vara er. Hur man handskas och tar sig igenom dess säger mkt om hur man är som person. Jag skickar er kärlek och hopp och önskar att era önskningar slår in! <3

Ni som inte kan glädjas till andra som får barn eller är gravida, den dagen ni själva blir gravida så förvänta er inte att någon annan kommer glädjas med er. Förvänta er exakt samma situation av bitterhet som ni själva ger.

Åt tom p piller men blev gravid.. Är 20 år så det finns inte ens en chans att jag kan behålla.. Jag har endlmetrios så jag har alltid gått runt och trott att jag ska ha supersvåra att bli gravid i framtiden , och har varit väldigt ledsen över det.. :( men samtidig hände detta nu i fel tid..