Kan inte glädjas med andra som får barn.. Någon mer?

Jag och min sambo har inte skyddat oss på över 2 år, men det var först för ca 1 år sedan vi verkligen försökte bli gravida genom att pricka ägglossningar, men utan resultat. Jag fick PCOS diagnos i december och har nu ätit tredje omgången Pergotime utan resultat..

Personer i vår omgivning får barn på rullande band och jag kan inte längre glädjas åt dem, vilket känns otroligt jobbigt för jag är ju egentligen glad för deras skull, men min sorg är större.. Idag kom senaste barnet till två hyfsat nära vänner, men istället för att glädjas med dem, gråter jag. Jag klarar inte ens av att se bilden på deras barn på facebook eller att skicka ett grattis-sms och jag vet ärligt talat inte om jag kommer orka träffa dom överhuvudtaget nu när de har ett nyfött barn. Kanske när det blivit 1 år.. men nu eller de närmsta månaderna? Nej, det går inte för det gör alldeles för ont, fruktansvärt ont. Det låter hårt och jag känner mig hemsk, men det är såå svårt för mig att stå ut i detta och att se andras lycka när jag själv mår så otroligt dåligt över att det aldrig tycks bli vår tur, känns outhärdligt. Det är inte "bara" barn jag känner eller har nära mig som jag mår dåligt av att tänka på eller se, utan jag mår dåligt av barnvagnar, nallar, nappar, gravida - ja, allt som har med barn att göra. Det räcker att jag ser små barn på film, så gråter jag.

Anledningen till att jag skriver här är för att jag känner mig så otroligt ensam i detta och undrar om det finns någon som är i samma sits..?

Skrev tack för länken, innan jag hade tryckt på den.. Den fungerar inte :/

Vi har fått beskedet att vi inte kan få barn. Att få barn naturligt är helt uteslutet och vi behöver ett litet mirakel för att överhuvudtaget kunna få barn, med hjälp.

Känner mig arg, besviken, bestulen på min livsgnista och befinner mig i en mörk tunnel just nu där jag inte ser något ljus. Så nej, jag kan inte glädjas med andra. Men det känner jag ingen skuld över. Det är inte konstigt direkt. Önskar att människor hade större förståelse för att många par faktiskt inte kan få barn. De allra flesta jag känner ser det som en självklarhet att kunna få barn, så det blir inte lättare när man får frågor om när man också tänkt skaffa barn.

Vi har fått beskedet att vi inte kan få barn. Att få barn naturligt är helt uteslutet och vi behöver ett litet mirakel för att överhuvudtaget kunna få barn, med hjälp.

Känner mig arg, besviken, bestulen på min livsgnista och befinner mig i en mörk tunnel just nu där jag inte ser något ljus. Så nej, jag kan inte glädjas med andra. Men det känner jag ingen skuld över. Det är inte konstigt direkt. Önskar att människor hade större förståelse för att många par faktiskt inte kan få barn. De allra flesta jag känner ser det som en självklarhet att kunna få barn, så det blir inte lättare när man får frågor om när man också tänkt skaffa barn.

Men folk kan ändra sig! Varför straffa henne och dem för att de ändrat sig.

Jag förstår inte hur vissa barnlösa tänker, och då har vi själva varit där innan vi fick barn via ivf tillslut!