Hur mycket kan Socialdemokraterna minska?
Med tanke på Socialdemokraternas kräftgång kan det vara roligt att sia om hur lågt S-skeppet kan sjunka till botten is nådd.
Med tanke på Socialdemokraternas kräftgång kan det vara roligt att sia om hur lågt S-skeppet kan sjunka till botten is nådd.
Man kan ha synpunkter på mycket gällande Angola men just det faktum att Angola har ett flerpartisystem och en vald president är väl korrekt? Både valen 2008 och 2012 är erkända av internationella observatörer och som fria och rättvisa.
Jag vurmar inte för Angola. Jag förklarar bara att internationella valobservatörer har erkänt valen år 2008 och 2012 som demokratiska.
För att få en balanserad bild av läget i Angola (jag tycker att du är lite väl enögd) rekommenderar alla att läsa UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Angola. Nedan har jag klippt ur några rader från en denna rapport från 2010 när Carl Bildt var utrikesminister och ansvarig för UD. Jag har i fetmarkerat både positiva och negativa från texten:
Angola är en konstitutionell demokrati med en vald president med omfattande befogenheter. Statschef är sedan år 1979 José Eduardo dos Santos.
Legitimiteten i det nuvarande statsskicket förbättrades med det parlamentsval som hölls hösten 2008. Valet, då partiet Folkrörelsen för Angolas befrielse (MPLA) vann en jordskredsseger, övervakades av internationella observatörer och erkändes som fritt och rättvist.
En ny angolansk konstitution, som mycket klart fastlägger rättsstatens grundläggande principer, antogs av parlamentet i januari 2010. Förhandlingarna och den förhållandevis öppna debatten om den nya konstitutionen kan ses som demokratiska framsteg.
Strax efter antagandet tillträdde en ny regering, i vilken statschefen ? enligt konstitutionen ? också är regeringschef. En statssekreterare med ansvar uteslutande för frågor rörande de mänskliga rättigheterna ingår för första gången i den angolanska regeringen.
Sedan inbördeskriget upphörde år 2002 har livssituationen för de flesta angolaner förbättrats. De övergrepp som ägde rum i samband med konflikten har upphört. Möjligheterna att röra sig fritt inom landet har förbättrats i takt med att vägnätet byggts ut och landminorna försvunnit utmed vägarna. Några reserestriktioner inom landet förekommer inte och angolaner har rätt att få pass för resa utomlands.
Yttrandefriheten har förstärkts i viss mån sedan 2008. Internet fungerar förhållandevis väl och såvitt känt utan begränsningar. Debatten på nätet är intensiv också i frågor som maktmissbruk, korruption, ekonomiska missförhållanden, etc. Trots att pressfrihet garanteras i konstitutionen kan inte journalister verka fritt. Självcensur är inte ovanligt. Några av de mest regeringskritiska angolanska journalisterna lever och verkar i utlandet. Utländska journalister har något bättre arbetsförhållanden än angolanska.
Religionsfrihet råder.
Utrymmet för politiskt deltagande har ökat och det civila samhället blir allt mer aktivt. Fackföreningarna är aktiva och kan verka utan större inskränkningar.
Den allmänna respekten för och kunskapen om de grundläggande mänskliga rättigheterna har förbättrats under senare år. Statssekreteraren för mänskliga rättigheter reser i landet och för samtal med bland annat lokala myndigheter, polis, militär och fängelsepersonal, om vilket rapporteras utförligt i nyhetsmedia. Från den högsta politiska ledningen understryks ofta att den fortsatta demokratiska utvecklingen av landet måste baseras på de mänskliga fri- och rättigheterna.
Den under inbördeskriget ofta överdrivna våldsanvändningen från polis och militär har minskat betydligt. Förhållandena i landets fängelser är fortfarande undermåliga men nya anstalter byggs och förhållandena för de intagna förbättras.
Under åren 2003-2008 hade Angola en mycket snabb ekonomisk tillväxt på närmare 20 procent årligen. Därefter har tillväxten sjunkit men är fortfarande positiv och landets ekonomi är fortsatt bland de snabbast växande i världen. Levnadsstandarden för många angolaner har därför förbättrats avsevärt, om än inte för alla. De flesta angolaner tvingas fortfarande överleva på motsvarande några få USD per dag.
Regeringens utvecklingspolitik fäster stor vikt vid fattigdomsbekämpningen, bland annat överförs resurser från oljeindustrin till jordbrukssektorn i syfte att skapa arbetstillfällen och livnära befolkningen. Regeringen satsar även på utbildningssektorn. Marknadens behov av utbildad personal är stort men utbudet av personer med högre utbildning är mycket begränsat.
Den utbredda korruptionen är en av landets största utmaningar och utgör en allvarligt hämmande faktor på landets fortsatta utveckling. Angola ligger på plats 168 bland de sammanlagt 178 länder som ingår i organisationen Transparency Internationals index över korruption för år 2010. Den angolanska regeringen har infört en noll-toleranspolitik för att få bukt med korruptionen.
Jag vurmar inte för Angola. Jag förklarar bara att internationella valobservatörer har erkänt valen år 2008 och 2012 som demokratiska.
För att få en balanserad bild av läget i Angola (jag tycker att du är lite väl enögd) rekommenderar alla att läsa UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Angola. Nedan har jag klippt ur några rader från en denna rapport från 2010 när Carl Bildt var utrikesminister och ansvarig för UD. Jag har i fetmarkerat både positiva och negativa från texten:
Angola är en konstitutionell demokrati med en vald president med omfattande befogenheter. Statschef är sedan år 1979 José Eduardo dos Santos.
Legitimiteten i det nuvarande statsskicket förbättrades med det parlamentsval som hölls hösten 2008. Valet, då partiet Folkrörelsen för Angolas befrielse (MPLA) vann en jordskredsseger, övervakades av internationella observatörer och erkändes som fritt och rättvist.
En ny angolansk konstitution, som mycket klart fastlägger rättsstatens grundläggande principer, antogs av parlamentet i januari 2010. Förhandlingarna och den förhållandevis öppna debatten om den nya konstitutionen kan ses som demokratiska framsteg.
Strax efter antagandet tillträdde en ny regering, i vilken statschefen ? enligt konstitutionen ? också är regeringschef. En statssekreterare med ansvar uteslutande för frågor rörande de mänskliga rättigheterna ingår för första gången i den angolanska regeringen.
Sedan inbördeskriget upphörde år 2002 har livssituationen för de flesta angolaner förbättrats. De övergrepp som ägde rum i samband med konflikten har upphört. Möjligheterna att röra sig fritt inom landet har förbättrats i takt med att vägnätet byggts ut och landminorna försvunnit utmed vägarna. Några reserestriktioner inom landet förekommer inte och angolaner har rätt att få pass för resa utomlands.
Yttrandefriheten har förstärkts i viss mån sedan 2008. Internet fungerar förhållandevis väl och såvitt känt utan begränsningar. Debatten på nätet är intensiv också i frågor som maktmissbruk, korruption, ekonomiska missförhållanden, etc. Trots att pressfrihet garanteras i konstitutionen kan inte journalister verka fritt. Självcensur är inte ovanligt. Några av de mest regeringskritiska angolanska journalisterna lever och verkar i utlandet. Utländska journalister har något bättre arbetsförhållanden än angolanska.
Religionsfrihet råder.
Utrymmet för politiskt deltagande har ökat och det civila samhället blir allt mer aktivt. Fackföreningarna är aktiva och kan verka utan större inskränkningar.
Den allmänna respekten för och kunskapen om de grundläggande mänskliga rättigheterna har förbättrats under senare år. Statssekreteraren för mänskliga rättigheter reser i landet och för samtal med bland annat lokala myndigheter, polis, militär och fängelsepersonal, om vilket rapporteras utförligt i nyhetsmedia. Från den högsta politiska ledningen understryks ofta att den fortsatta demokratiska utvecklingen av landet måste baseras på de mänskliga fri- och rättigheterna.
Den under inbördeskriget ofta överdrivna våldsanvändningen från polis och militär har minskat betydligt. Förhållandena i landets fängelser är fortfarande undermåliga men nya anstalter byggs och förhållandena för de intagna förbättras.
Under åren 2003-2008 hade Angola en mycket snabb ekonomisk tillväxt på närmare 20 procent årligen. Därefter har tillväxten sjunkit men är fortfarande positiv och landets ekonomi är fortsatt bland de snabbast växande i världen. Levnadsstandarden för många angolaner har därför förbättrats avsevärt, om än inte för alla. De flesta angolaner tvingas fortfarande överleva på motsvarande några få USD per dag.
Regeringens utvecklingspolitik fäster stor vikt vid fattigdomsbekämpningen, bland annat överförs resurser från oljeindustrin till jordbrukssektorn i syfte att skapa arbetstillfällen och livnära befolkningen. Regeringen satsar även på utbildningssektorn. Marknadens behov av utbildad personal är stort men utbudet av personer med högre utbildning är mycket begränsat.
Den utbredda korruptionen är en av landets största utmaningar och utgör en allvarligt hämmande faktor på landets fortsatta utveckling. Angola ligger på plats 168 bland de sammanlagt 178 länder som ingår i organisationen Transparency Internationals index över korruption för år 2010. Den angolanska regeringen har infört en noll-toleranspolitik för att få bukt med korruptionen.
Såssarna har ju som bekant bytt partisekreterare till Lena Baastad. "Hon vet hur man vinner val" sa statsminister Löfvén när hon presenterades med hänvisning till att S 2010 ökat med 1,6% i Örebro.
Just det, Örebro, där S höll sin famösa "valskola" i Vivallaområdet. Även dåvarande partiledaren Mona Sahlin deltog i detta spektakel som ledde till att valet i distriktet fick göras om...
Då kommer givetvis frågan, Är det med sådana metoder som Löfvén tänkt sig vinna 2018 års val? Är det för att få tips och goda råd inför nästa val som Veronica Palm besöker diktaturen Angola?
Jag rekommenderar alla att ta del av liberala Närkes Allehandas bild av dina insinuationer. En helt annan version faktisk.
"När slaskhögern kritiserar Lena Rådström Baastad
Lena Rådström Baastad hamnar nu i en ny roll, där hon kommer att utsättas för en granskning som är tuffare än när hon var kommunalråd i Örebro.
Det finns goda skäl att granska hennes politik. Socialdemokraternas inställning till friskolor har blivit mer restriktiv. Inställningen till rutavdraget är motsträvig. Skattepolitiken drabbar hårt arbetande medelinkomsttagare.
Men så finns det också en slaskhöger som ställer sig i en hög med avträde, plockar upp innehållet och kastar det i riktning mot Lena Rådström Baastad.
Högerbloggaren Rebecca Weidemo Uvell ett exempel på det.
Hon tar upp en grej som faktiskt har inträffat. Socialdemokraterna hade en valskola i Vivalla inför valet 2010. I samband med denna valskola gjordes felgrepp som var så allvarliga att valet i Vivalla fick göras om. En valarbetare följde med de röstande in i lokalen för förtidsröstning. Partiledaren Mona Sahlin var på plats - vilket drog mycket folk. Det blev svårt att upprätthålla ordningen i vallokalen. Det valtält som Socialdemokraterna hade i Vivalla centrum låg för nära vallokalen.
Rebecca Weidemo Uvell skriver så här: ?Och det var valet 2010, då försökte alltså S fuska sig till en seger. Något annat kan man inte kalla de röstskolor med förtidsröstning som partiledaren själv deltog i och som Valnämnden underkände.?
Visst var det ett uttryck för maktmissbruk att en politisk företrädare följde med in i själva vallokalen. Men själva valskolan hade valprövningsnämnden inga anmärkningar på. "De aktiviteter som förekom vid mötet synes inte i något väsentligt avseende ha skilt sig från vad som vanligen förekommer i partiernas valstugor .."
Och Rebecca Weidemo Uvell fortsätter med att misstänkliggöra valprocessen i Vivalla över huvud taget. "2014 har S fortfarande osannolika 67 % respektive nästan 72 % av rösterna i just Vivalla, där röstskolorna hållits."
Siffrorna är fel. De gäller valresultatet 2010, före omvalet. Vid omvalet i maj 2011 ? med bättre koll på röstningsförfarandet ? blev Socialdemokraternas siffror ännu högre i Vivalla ? som mest 78,6 procent (Vivalla norra). Men Socialdemokraterna backade i valet 2014 och hamnade strax under 60 procent i de tre distrikten i Vivalla.
Om vi misstänkliggör ett valresultat enbart för att det går "osannolikt" bra för ett eller flera partier, så finns det mycket att hämta på valmyndighetens hemsida. I ett av valdistrikten i Danderyd fick partierna i Alliansen 92,51 procent av rösterna i kommunalvalet. Hur sannolikt verkar det att Vänsterpartiet år 2010 fick 55,6 procent av rösterna i valet till fullmäktige i Fagersta? Eller att Liberalerna (f d Folkpartiet) både 2010 och 2014 fick cirka 30 procent av rösterna i kommunalvalet i Skinnskatteberg?
Det förekommer att partier får "osannolikt" många röster. Det förekommer också att etablerade partier får så få röster i ett valdistrikt att de kan räknas på ena handens fingrar.
Om det finns uppgifter om valfusk i Vivalla vid valet 2014 - så fram med dem, så att de kan granskas! Men den här typen av antydningar är bara ett sätt att kasta avträde!
na.se/asikt/ledarkronika/1.4197579-nar-slaskhogern-kritiserar-lena-radstrom-baastad-