Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Kul att höra från dig :) tror också jag ska läsa igenom tråden för lite pepp så här i vintermörkret :) Härligt att höra att allt går bra för dig trots en del oro. Den är nog svår att undvika men det låter bra att du försöker resonera med den iaf :) och att du kan njuta av graviditeten också.

Här går det i vågor, ibland känns det hoppfullt ibland hopplöst. Men jag är otroligt tacksam att det finns hjälp att få. Tänker att jag får försöka ta ett steg i taget. Försöker intala mig själv att jag inte är naivdum när jag väljer att tro på att det kommer att gå. Nytt år, nya möjligheter!

Nu har jag läst igenom tråden och så mycket kloka saker vi skrivit :) På ett sätt känns det sorgligt att läsa det jag skrivit för nästan ett år sen och inse att jag fortfarande inte är gravid men på ett annat sätt så tror jag att det kommer att ordna sig på det bästa sättet tillslut. Framförallt så ser jag framemot detta år, än så länge känns allt möjligt :) Och oavsett hur alla graviditetsförsök går så ska jag ju faktiskt snart gifta mig och det känns som att det här bröllopet inte hade kunnat komma under en bättre tid i mitt liv än just nu. Att få fira min och min sambos kärlek som bara har blivit större under denna kamp känns helt rätt :) 

Så jag tror att både du och jag kommer att få ett fantastiskt år! 

Förstår precis hur du menar, trots att det ibland känns skit så har denna väntan iaf fört med sig några bra saker.

Vad skönt att allt flyter på bra för dig, när har du bf? Tycker inte det är konstigt att du tyckte halvåret av försök var jobbigt, för det jobbiga är ju att man inte vet hur lång tid det kan ta. Efteråt kanske inte ett halvår känns så långt men när man är mitt i det så är det jobbigt.

Vi har fått tid till första läkarbesöket den 1a mars så förhoppningsvis får vi sätta igång behandlingen efter bröllopet i april. Känns lite overkligt men ska bli skönt att det iaf händer något :)

Kramar!

Vet du vad jag gjorde imorse, en vecka innan första läkarbesöket inför ivfen? Jag testade positivt! Jag är gravid! Allt som kan gå fel hänger såklart över mig men nu har jag iaf passerat ett hinder, att faktiskt överhuvudtaget bli gravid :) känns overkligt, känns som vi har väntat en hel livstid även fast vi bara försökt ert år sedan mitt utomkveds. Just nu känner jag mig lite schizofren, lika lycklig som orolig. Men jag får försöka ta en dag i taget. Tack för allt stöd jag gått från dig! Kram!

Tack så mycket ? kan fortfarande inte riktigt förstå det. Lite komiskt nästan, jag plussade på den dagen vi först hade fått vår läkartid på (bytte till en vecka framåt för jag inte ville vara mitt i mensen) :) nu är jag i v 4+6. Är relativt skonad från symtom, endast ömma bröst, lite huvudvärk och molvärk då och då, kissnödig samt ytterst lite illamående när jag är hungrig. Samtidigt som det är skönt att inte ha massa kämpor så är det läskigt, så rädd att det ska gå fel nu när vi kämpat så länge. Försöker att hitta något sätt att förhålla mig till den oron. Ska på vul den 8e mars för att (snälla, snälla, snälla!) utesluta utomkveds. Det känns ju helt annorlunda jämfört med förra gången så jag tror inte det ska sluta så denna gång, är mer rädd för missfall.

Nog om mig :) Det börjar verkligen närma sig för sig för dig, på ett sätt väldigt nära på ett annat sätt rätt långt bort (vet ju själv hur långt bort v13 känns för mig). Fint med en majbäbis :) tänkte passa på och fråga hur mycket du kunnat träna under graviditeten? Har läst mycket att man nästan kan träna som vanligt i början men man ska lyssna på kroppen . Tycker det är skitsvårt, nästan allt som händer i kroppen just nu är ju nytt för mig.

Hoppas du har en bra helg! Kram!

Tack för alla fina råd :) Vad smart, tror jag också ska bestämma mig för att inte låta oron ta över. Jag har accepterat att vara gravid och sedan förälder kommer innebära oro för mig men jag känner nu att jag inte vill att den ska sluka upp allt annat. Det kommer ju gå som det går i alla fall. 

Vågade träna lite lätt yoga/pliates träning i måndags (övertalade mig själv att om jag får missfall så kommer det inte bero på att jag tränade) och det ångrar jag inte alls. Vet inte om det var endorfiner eller bara att jag lyckades strunta i min irrationella rädsla med efteråt försvann all oro för ett tag och jag kände mig endast lycklig. Funderar på att hitta någon personlig tränare som är bra på gravidträning att gå till en gång för att få lite bra övningar, men det blir nog först om några veckor i så fall, fram tills dess tränar jag på lite lugnare än vanligt. Får väl se om illamåendet slår till för mig också, har än så länge bara känt av det till och från när jag varit hungrig. 

Har berättat för sambons föräldrar när de var här i helgen eftersom de frågade om vårt ivf-besök som vi skulle på. Kändes konstigt att ljuga så vi berättade. De blev jätteglada för vår skull, men förstod samtidigt att det är jättetidigt än så det kändes bra. Kommer nog berätta för min familj snart också eftersom de också vet om ivfen. Tänkte vänta och se vad som händer på vul-et på tisdag. 

Jag har sett lilla knytet nu! 8 mm med ett tickande hjärta och på rätt ställe :) så underbart. Nu vet jag iaf att jag kan bli gravid på rätt ställe hur det än slutar. Men jag väljer att tro på det här nu :) ha en finfin vecka! Kram

Vad gullig du är :)

Jo, det verkar gå fint. Inga större krämpor direkt, men känner mig ändå gravid så det är lite betryggande. Det som märks mest förutom de ömma brösten är att min hunger ökat samtidigt som mitt sug för i princip allt har minskat. Lite komiskt på något sätt, för när jag är hungrig tänker jag på mat och när jag tänker på mat tänker jag bara blä :) Men när jag väl börjar äta är det inte några större problem att få i mig det.

Ja nu är det snart bara upploppet kvar för dig, kan tänka mig att det är svårt att undvika diverse krämpor när man blir allt större. Även om jag inte längtar just efter de krämporna så ser jag fram emot graviditeten när den börjar att märkas lite mer utåt, när jag får känna sparkar och när det ska bli dags att handla till den kommande familjemedlemen, få välja vagn och de första kläderna och köpa lite möbler och sånt :) Du kanske har berättat detta innan, men har ni handlat något än?

Kram!

Hoppas att du haft en fin påskhelg :)

Vad mysigt med sparkar, förstår att det är svårt att koncentrera sig på jobbet. Men nu är det iaf bara ca en månad kvar till du går på ledigheten :) jag har haft svårt att lägga ner den energin jag skulle behöva lägga ner på jobbet, allt känns mindre viktigt jämfört med knytet i magen :) är dessutom mest trött hela tiden. Men nu blir det snart ledigt en hel vecka för att dra till fjällen och gifta mig! Kan inte fatta att det redan är dags för det.

Kram!

Har tänkt på dig nu i dagarna, för visst var det någongång nu det var dags? Hoppas det har gått bra för dig/er i alla fall :)

Jag har haft lite dramatik med blödningar då jag verkligen trodde att det var kört. Men på ultraljuden så sprattlade knytet på som om inget hade hänt. Antagligen berodde blödningarna på att moderkakan låg långt ner. Förhoppningsvis har den flyttat sig lite uppåt nu när livmodern växt för har inte haft blödningar på en vecka nu. Fortfarande lite svårt att verkligen glädja mig men hoppas att det ska bli bättre med det efter rul och när magen förhoppningsvis blir lite större :)

Nu blev det mycket om mig, ville ju egentligen bara höra hur det gått för dig :)

Kram!