Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Tack för boktipset!

Härligt med träning, det är en av de få sakerna som verkligen får mig att koppla bort allt annat :) jag tror man får acceptera att man kommer bli besviken om mensen kommer, trots att man tagit det rätt lugnt så har man ju fortfarande hoppats och längtat.

Har själv precis antagligen precis haft äl så nu är det bara att vänta in bim. Känns rätt okej för tillfället, har på nåt sätt accepterat att mitt liv är annorlunda och trots denna berg och dalbanan av känslor så är det ändå helt okej.

Trevlig helg!

Ja eller hur, tror också att det är viktigt att acceptera sin situation, jag menar, jag väljer ju ändå att försöka det här och mer än så kan jag inte påverka. Innan var det iaf för mig en stress i att försöka leva som vanligt, för det är det jag hör alla säga. Och jag förstår vad de menar, men samtidigt är det här inte som vanligt för mig eller iaf inte som det var innan, och hur skulle det kunna vara det? Att skaffa barn är en livsändrande händelse och för mig är även att försöka skaffa barn det.

Ja, vad härligt att vi har bim samma vecka, tror jag har min den 18e typ. Låter bra att ha saker att sysselsätta sig med, jag försöker också planera in en del roliga saker så allt inte bara handlar om att vänta. Jag har väl egentligen inte jättehöga förhoppningar även om jag såklart hoppas, men det känns rätt okej ändå. Väntar ju även in mitt läkarbesök i slutet av september.

Ja visst är det svårt att hålla sig lugn dagarna innan bim, det verkar nästan inte spela roll hur lugn man varit innan. Jag kan komma på mig själv med att undermedvetet försöka att tvinga fram symptom för att jag så gärna vill att det ska ha gått. Nu när jag vet att min hjärna håller på så så försöker jag verkligen att ha lite distans till mina symptom eftersom jag haft de så många gånger och ändå inte varit gravid.

Samtidigt kan jag tycka det är okej att vara lite ocool också, det kan ju faktiskt vara en stress i sig att försöka vara cool hela tiden. För mig hjälper det en hel del att jag har bestämt mig för att det kommer att bli bra tillslut, då kan jag på något sätt lägga bort stressen över att det måste gå precis den här gången. Ibland dyker såklart den där stressen upp igen, men det är en klar förbättring mot innan då jag i stort sätt konstant kände den stressen.

Håller tummarna för dig och hoppas att du hittar ett sätt att må bra de här dagarna, oavsett vad det innebär :)

Måste föresten bara säga att det är fantastiskt att ha dig här, att kunna vädra min tankar och få nya perspektiv och tips från dig. Så skönt att veta att någon "lyssnar" till min text och så skönt att få lyssna till någon annans tankar :)

Wow, spännande tider! Men förstår att det måste kännas sjukt jobbigt att vänta nu. Jag tror inte det är fel på testet, däremot är det ju svårare att veta om det är ett tidigt missfall eller inte, men jag hoppas såklart att det bara är tidiga normala graviditetsblödningar som jag hört att man kan ha. Och skulle det vara missfall så vet ni ju nu iaf att ni kan bli gravida tillsammans, vilket iofs kan kännas som en klen tröst om det skulle vara så men alltid nåt. Håller alla tummar jag har för dig!

Jag har börjat känna efter som vanligt den här tiden men väljer aktivt att inte tolka så mycket av det jag känner eftersom jag vet att jag blir så här varje månad, nu känner jag mer att det är som det är, antingen kommer mensen eller så är jag gravid, vad jag än känner eller inte känner.

Du får hålla mig uppdaterad :)  Kram

Hej!

Hoppas ni fick till en någorlunda lugn och skön helg trots alla känslor. Ville egentligen bara höra hur det är med dig? Kram

Åh låter ju verkligen positivt, va kul att höra :) tänkte du ta nåt mer test senare i veckan? Skönt också att du fick träffa en barnmorska så snabbt, skönt att prata med nån med erfarenhet :)

Själv har jag fått spottings idag så nu är det bara att vänta in mensen. Har en myskväll med sambon så det känns ändå okej, vi har ju varandra iaf. Och så hoppas vi på svar om två veckor på utredningen.

Håller tummarna för dig!

Men då vågar jag nog mig på ett stort grattis! Verkar dessutom som att du har en mycket klok barnmorska :)

Tack för allt ditt stöd, vissa dagar är svårare än andra och såhär i menstider är det svårt att se det positivt. Jag brukar tillåta mig själv några deppdagar men vill ju inte fastna där så viktigt att komma ihåg det som är bra också. Och även om det är lite svårare att tro på att allt kommer att ordna sig tillslut på nåt sätt dessa dagar så väljer jag att tro det.

Det låter inte alls knäppt, jag är precis likadan! Har alltid varit så. Alltid en plan redo om saker inte går som jag tänkt. Bara så jag vet att jag iaf har något att falla tillbaka på. Jag tror det är oundvikligt att oroa sig, min syrra sa en gång att oro och värdet kräver den andra, och det ligger ju något i det; ju mer värdefullt desto mer oro. Tror det är något man får lära sig att leva med, kan tänka mig att oron inte direkt blir mindre när vi står där med våra barn :) Gäller väl att skaffa sig nån slags distans till det hela.

Tack så mycket för dina fina ord, kom nästan en tår :) Känns mycket bättre idag trots att mensen satte igång på riktigt igår. Nu blickar jag framåt mot utredningen. Fick en liten uppenbarelse idag: Jag har gått och oroat mig lite över att våra problem ska vara mitt fel och jag tror sambon har gått i samma tankar (att det ska vara hans fel alltså). Paradoxalt nog så har jag hela tiden tänkt att om det är hans spermier som ligger bakom det hela så skulle jag aldrig tycka att det var hans fel. Och nu kom jag på vad det är jag har hakat upp mig på. För det kanske är mitt "fel" att min sambo inte kan bli gravid men det är däremot inte mitt "fel" att VI inte kan bli gravida och precis lika är det ju om det är hans "fel". Och eftersom jag inte skulle kunna tänka mig att bli gravid med någon annan så är det alltså ingens fel. Vet inte om du fattar mina lite virriga tankar, men känns iaf skönt att jag har släppt skammen om du förstår vad jag menar :)

Kramar! Jag håller alla tummar jag har att er lilla ska stanna kvar (vilket ju ändå är det mest troliga) :)

Ja imorgon är det dags. Kan inte riktigt bestämma mig hur jag känner inför det. Var nervös tidigare idag men har varit och tränat precis så nu ska det mest bli skönt att förhoppningsvis få svar.

Hur går det för dig? Hur känns allt? Så nyfiken :)