Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Vad tråkigt att höra att mensen kommit, jag känner ju igen mig i så mycket av det du skriver, om besvikelsen och om att känna sig sämre än alla de där som bara verkar lyckas direkt. Jag tror det verkligen är viktigt att säga högt till sig själv lite då och då att alla misslyckade försök inte gör en till en sämre kvinna, snarare tvärtom: att vi orkar resa oss gång på gång fast vi inte ens vet om vi egentligen orkar måste ju betyda att vi är starka kvinnor.

Vad skönt att ditt besök hos gynekologen gav en del svar och ändå positivt att hon trodde att din pcos inte skulle försvåra för dig att bli gravid. Vi är säkert båda gravida snart även fast det inte känns så nu och fram tills dess får vi försöka komma ihåg att vi har ett ansvar gentemot oss själva att leva här och nu också :)

Det där med att berätta tycker jag är skitsvårt, vi har ju inte berättat för någon att vi försöker. Eller ja, min familj förstår väl det eftersom de vet om mitt utomkveds. Det känns lite ensamt att ingen vet på något sätt, det är ändå något som färgar hela mitt liv just nu och så vet inte mina vänner. Men ja, det är ju inte roligt om det blir ett stressmoment till, att undra över vad de tror när det aldrig händer något. Tror ändå vi har bestämt oss att när barnfrågan kommer upp nästa gång så ska vi vara ärliga och berätta att vi försökt ett år nu och precis påbörjat utredning. Men som sagt, sjukt svårt det där, när dessutom ofrivillig barnlöshet fortfarande är en sån tabu på något sätt. Jag känner för att bryta den tabun lite nu :)

Ta hand om dig och skäm bort dig själv riktigt ordentligt nu. Jag väljer att tro att all denna frustration och sorg vi känner idag kommer vara värt det till slut. Kram!

Ja visst är det vansinnigt att man skäms över att inte kunna bli gravid, inte våga prata om det. Jag kan dra mig för att säga något bara för att inte förstöra stämningen..

Här går det rätt bra, jag går runt och tänker: "jag kanske inte är gravid denna gång eller nästa, men snart så är jag gravid". Tänkte om man kan lura hjärnan till att bli skengravid så borde man kunna lura den till positiva tankar också :)

Kanske är det lättare att vara positiv nu när jag vet att det händer något, lämnar mitt första blodprov på onsdag och mannen har redan varit och lämnat spermaprov :)

Plötsligt händer det för oss båda :)

Va kul att höra att du inte behövt hitta på massa ursäkter utan kunnat säga som det är :) jag tror det är vanligare än man tror att folk är i vår situation, bara det att det sällan talas högt om.

Skönt att du är lugn nu iaf, min tur att utmana dig att vara det hela cykeln också :) galet hur svårt det kan vara. Än så länge är jag iaf lugnare än vad jag brukar vara så här veckan innan bim. Har på nåt sätt släppt lite av hetsen att det absolut måste hända just nu och det känns skönt :)

ny cykel, nya tag att försöka hålla sig lugn och harmonisk :) Känns inte så hemskt att få mens denna gång, men det beror nog mycket på att utredning är startad och att vi faktiskt hade behövt ställa in vårt bröllop i april om jag hade blivit gravid. Så vet ju inte om det berodde på min nyfunna strategi om att faktiskt våga tro på att det kommer att gå en vacker dag :)

Denna vecka lämnar vi de sista proverna sen får vi se hur lång tid det tar att få en läkartid och svar på hur proverna såg ut. Känns lite som att det är bäst att ta det som det kommer, försöka att inte spekulera för mycket i saker jag inte vet än.

Så nu får vi hjälpa varandra att inte stressa upp oss för mycket :)

Ja, jag tror också det är viktigt att hitta andra saker att fokusera på, men som du säger det måste ju vara saker man är intresserad av och/eller tycker är roliga. Ibland, speciellt när längtan känns större än vanligt, kan det vara svårt att hitta såna saker. Så därför låter det ju jättebra att du hittat lite ny energi på jobbet och som det låter även på fritiden :) Jag tror nog att du ska klara av att behålla lugnet denna cykel, vi får hjälpas åt :)

Klart jag kan berätta om utredningen :) Nu vet jag ju inte så mycket än eftersom vi inte har fått komma på något läkarbesök men ändå. Det vi fått göra hittills är att jag har lämnat ett blodprov på cd 21 och ska lämna ett till imorgon på cd 4. Sambon har lämnat ett spermaprov för två veckor sedan och lämnar ett till imorgon. När vi lämnat dessa så ringer vi till RMC där vi ska göra utredning för att boka en läkartid där vi får svar på proverna och undersöks av gynekolog och androlog och slutligen får veta hur vi kan gå vidare. Jag håller tummarna för att kön för läkarbesöket inte är alltför lång, men vi får se.

Har fått en tid för läkarbesök på RMC nu :) Den 29e september så inte alls så farligt långt fram i tiden. Är alltid lite läskigt att få svar på prover tycker jag, oroar mig för att de ska säga att jag är dödligt sjuk i cancer eller nåt sånt. Tror inte ens de kan se det på såna blodprov eftersom det är andra saker de kollar efter, men min ibland sjuka hjärna håller på att måla upp mardrömsscenarion iaf. Är väl också lite orolig att de ska säga att de tyvärr inte kan hjälpa oss, att de inte vet vad som är fel och att vi får fortsätta att försöka själva. Eller att de säger att vi är helt sterila och det inte finns något de kan göra. Ska försöka att ta ditt råd och varje gång jag tänker såna här värsta-scenario-tankar ska jag också försöka tänka vad det bästa de skulle kunna säga är.

Nog om mig, hur går det för dig?

Alltid så lugnande att läsa dina inlägg :) rmc står för reproduktionsmedicinskt centrum och är där man gör landstingsfinansierad utredning mm i malmö.

Härligt att du hållit dig lugn :) känner igen längtanskänslor när man ser gravida eller bäbisar och jag ser de verkligen överallt. Alla dessa små mirakel :) ha en trevlig lördagkväll!

Det är nog sant det du skriver. Har tagit några pauser härifrån i väntan på bim men efter ett tag blir jag lite galen av mina egna tankar och behöver höra andras. Detta ämne är inte det lättaste att tala om i vardagslivet. Men det är nog viktigt att hitta nån balans och som du skriver, inte glömma bort att livet faktiskt pågår just nu :)

Haha, känner igen mig :) ofrivillig gravidspaning typ.

Jobbigt med förkylning, fick mig en lite släng också. Jag har börjat lyssna en del på ivf-podden (tror det var sofiahemmet som gör den, den finns tillgänglig iaf). Hade hört om den innan men inte vågat lyssna då jag trodde att allt skulle kännas mer hopplöst isf och sen trodde jag att de bara skulle prata om IVF-behandling och jag är ju inte där riktigt än. Men de pratar faktiskt om barnlöshet i allmänhet i vissa avsnitt och det kändes ganska skönt att höra dem säga att de allra flesta hittar sitt slut tillslut, om det nu är biologiskt barn eller ägg/spermiedonation eller adoption. Det verkar dessutom som att alla som tillslut fått sitt barn säger samma sak, att de inte önskar att det gått fortare eller på annat sätt, eftersom de då inte skulle ha just det barnet. Jag tror en av de jobbiga sakerna med denna längtan är att man inte vet när den kommer att slå in, att det ibland verkar som att det aldrig kommer att hända. Eftersom jag är öppen för de flesta lösningar så väljer jag att tro att det kommer att hända, blir lite lättare att stå ut med allt då :) Ojdå, nu blev det här världens längsta inlägg och inte alls det jag skulle skriva. Tänkte ju bara skriva att jag håller tummarna för dig och att det låter bra att du planerar in massa roliga saker :)

Jag tror det är bra att tänka såna tankar som får en att må bra. Ens chanser att lyckas kommer antagligen inte påverkas av hur man tänker, däremot påverkas ju ens tillvaro av hur man mår :) tycker inte alls dina tankar låter löjliga utan rätt sunda :)