DU skapar DITT liv!

Skyll dig själv om du mår dåligt, med andra ord? Själv är jag glad att jag kan se vilka omständigheter som fört en person dit hon befinner sig, och att jag kan visa uppriktig förståelse (oftast inte en hundraprocentig sådan visserligen - för det måste man nog ha gått igenom samma sak själv - men i alla fall alltid en viss) för hur hon mår. Det är nog en av de egenskaper hos mig själv som jag är mest tacksam för.

Oj. Ännu en sådär härligt ödmjuk och mogen tråd här på fl. Surprise.

Jag håller med dig om att man har ansvar för sitt eget liv. Men däremot inte att man väljer hur man mår. Man bör jobba mot att må så bra man kan såklart och ta itu med de saker som hindrar en. Mrn så enkelt som att man kan välja att må bra genom en knapptryckning, näe så är det oftast inte. Var har du fått det ufrån snälla du?

Säger inte att det bara är att trycka på en knapp och det är väldigt svårt i början. Men ju oftare man tänker på det och jobbar på det desto lättare blir det. Självklart väljer du ju själv hur du mår. Om du mår dåligt så får du ju göra något för att försöka må bra istället. Eller menar du att man bara ska låta det vara?

Självklart är jag själv ansvarig för hur jag mår. Jag och bara jag kan ju bestämma hur jag vill må.

Ja inte kanske med så hårda ord men ungefär så ja. Vi kan ju inte skylla på någon annan att vi mår dåligt utan det ligger ju hos oss själva. det är ju inte lätt att bara skifta så klart men det är något man får jobba på. Jag säger inte att jag är expert på att ändra hur jag mår men jag skyller i alla fall inte på omständigheter för hur jag mår.

självklart kan jag känna sympati med människor för det. Men oavsett så kan man bestämma sig för att göra något åt det. Förstår inte varför människor alltid vill ha något att skylla på.

Får jag fråga; hur gör du när du väljer hur du ska må? Och antar att du menar känslomässigt då?

vadå hur jag gör?

Jag bestämmer att jag det är jag som väljer hur jag ska reagera på olika saker och väljer därmed att inte låta det påverka mig negativt. Självklart går det inte alltid för det krävs mycket träning för det. Men jag låter sällan vardagliga saker tynga ner mig eller saker som andra personer gör för det är inte värt att må dåligt för. Och finner jag mig i en situation som jag inte mår bra utav då ändrar jag den situationen

Låt säga att du är en kvinna som börjar närma dig 40 år och ännu inte träffat en man som känns helt rätt men du vill så gärna ha barn.
Om du då träffar någon som är "okej" och du skaffar barn med honom och ett par år senare befinner dig i ett kasst förhållande och är för evigt bunden till fadern till ditt barn oavsett om du avslutar förhållandet el. inte, tycker du att man bara får skylla sig själv då eller har den tidsbegränsade biologiska förmågan för en kvinna att bli mor faktiskt inte gett dig ett val?
Du har valet att antingen inte få några barn eller att få barn med någon som du kanske inte hade valt om läget varit annorlunda? Lite nyfiken på vad du tycker att den biologiska klockan ger kvinnor för val?

Så jag antar att du haft en relativt stabil och trygg uppväxt? Du har förmodligen haft turen att inte vara med om särskilt svåra saker och har därför formats till en person som kan hantera mindre missöden bra.

Det är här jag tror det blir lite tokigt i dina tankebanor.. du tror att alla har haft den turen. Så är det inte. Vi har alla våra unika bagage som i högsta grad påverkar oss. Det som är lätt för dig kan vara en omöjlighet för den värst drabbade. Sen finns ju alla där emellan som förmodligen gör det bästa de kan.

Jag tror att folk alltid gör sitt bästa. Men en del vet inte hur. Vad som brukar hjälpa är förståelse. Det är därför en dömande kommentar - även i all välmening fälld som råd - ofta kan göra mer skada än nytta.

Men jag håller med dig om att vi alla ansvarar för våra liv. Däremot har i te alla samma förutsättningar och vägen till ett bra liv kan vara olika svår beroende på.