DU skapar DITT liv!

Säger inte att det bara är att trycka på en knapp och det är väldigt svårt i början. Men ju oftare man tänker på det och jobbar på det desto lättare blir det. Självklart väljer du ju själv hur du mår. Om du mår dåligt så får du ju göra något för att försöka må bra istället. Eller menar du att man bara ska låta det vara?

Självklart är jag själv ansvarig för hur jag mår. Jag och bara jag kan ju bestämma hur jag vill må.

vadå hur jag gör?

Jag bestämmer att jag det är jag som väljer hur jag ska reagera på olika saker och väljer därmed att inte låta det påverka mig negativt. Självklart går det inte alltid för det krävs mycket träning för det. Men jag låter sällan vardagliga saker tynga ner mig eller saker som andra personer gör för det är inte värt att må dåligt för. Och finner jag mig i en situation som jag inte mår bra utav då ändrar jag den situationen

haha nej du inte alls. Jag är uppväxt med skilda föräldrar, med en mamma med sjukt dålig ekonomi, jag själv har varit mobbad hela min skoltid och min pappa sa upp kontakten med oss när jag var 11 men bodde i samma stad och behandlade mig som luft när vi sågs.
Så nej en lätt uppväxt har jag inte haft. Men jag har alltid vetat vad jag velat ha av livet och jag har helt enkelt haft en jävla vilja. För jag har jobbat för det jag har och har alltid försökt vara positiv. och självklart faller väl även jag ibland men det är något jag jobbar på och det går bättre och bättre för varje dag. Man kan inte förvänta sig att det ska gå jämt. Men en sak jag lärt mig är att ALDRIG skylla på omständigheter.

Så trots vissa missöden i uppväxten har jag ändå varit glad och valt lycka. Och det har lönat sig. .

och jag har inte alltid hanterat missöden bra. det är något jag jobbat på för att klara av.
Självklart påverkar vårt bagage oss. Men valet att vara lycklig är fortfarande ditt. Du och endast du kan göra dig själv lycklig. Din lycka är inte någon annans ansvar.

En sådan ursäkt kan vara på sin plats om man levt under förhållanden som Fritzl. Men har du gått i skolan och haft en umgängeskrets under barndomen, haft möjlighet att ta in information genom media etc så får man lära sig det nödvändiga i livet. En allmänbildning, sociala koder och resten får man skapa själv.

Äh överanalyseringar. När jag växte upp med egenföretagande föräldrar, som jobba 7 dagar i veckan året runt, så tog man hand om sig själv. Efter skolan syselsatte man sig själv, lekte med kompisar, sen hem och fick kärlek genom ett mål mat innan man gick till sängs. Jag hade kunnat vara tafatt, men istället har det gjort mig självständig väldigt tidigt. Om jag inte försökte själv så skulle jag inte lära mig helt enkelt, och det gick bra trotts allt.

Det är ju jävligt dumt att tro att man inte kan vara ödmjuk bara för att man tror att lycka är ett val.ödmjukhet har inget med saken att göra i detta fall. Det är inte som att man går och trycker upp det i ansiktet på en person som redan ligger ner. Någon måtta får det ju ta och vara.

Men att så många blir provocerade av att man tycker att lycka är ett val är väldigt konstigt

Som sagt ensamstående mamma med 4 barn och både fysisk och psykisk mobbning i skolan (dessutom) av lärarna. Mamma som jobbade 24/7 och gjorde sitt bästa för att hjälpa men det lär ju vem som helst förstå att det är svårt med 4 barn ensam.

Och trots detta så har jag tagit mig upp. Så som jag sagt tidigare att skylla på omständigheter gör det bara svårare för en själv.

Jag säger inte att man måste vara lycklig 24/7 och glad jämt.

Man har rätt att vara ledsen och arg ibland också. MEN, man kan fortfarande välja att vara lycklig och ta vara på det i livet som gör en glad.

Vill tillägga en sak också. Vi i Sverige ses ofta som så mjäkiga men jag tror att det kan bero på att vi har en så otroligt stark jantelag här. "Du ska inte tro att du är något, skryt inte, visa inte när du gjort något bra".

Jag är helt övertygad om att vi behöver SE varandra (och oss själva) mer. Vi är så himla dåliga på att ge varandra beröm och credit men ändå är det så få saker som detta som verkligen kan göra en människa varm inombords. Jag försöker alltid lyfta mina medmänniskor, ge beröm och komplimanger som jag kan stå för, för det finns där! Är inte kristen eller så men jag brukar tänka på "kärleksbudskapet". Prova ni också! :)

jag tror inte människor vill må dåligt men jag tror inte heller att dom vill göra det som krävs för att må bra och ta tag i sitt liv. verkar mer som att folk skyller på sin situation helt enkelt.