Har du förtroende för regeringen?

Politikerna i Sverige företräder även folk ifrån Mellanöstern.

Kan man inte göra sitt arbete för att man inte får sin hand skakad så bör man inte arbeta överhuvudtaget.

Jag är en sådan person som känner min kultur på det viset att den är min. Vilket är mer än fullgott. Skulle jag kräva att alla omkring mig ska anamma min kultur för att blott kunna känna mig tillfreds med det sociala mötet så hade jag sett mig själv som kultursvag.

Klart att religion och politik bör hållas isär men om politik enligt Miljöpartiet är handhälsningar så kan jag säga att mitt förtroende för deras politiska verksamhet har sänkts allt ytterligare.

Jag hade förstått om en hälsning uteblev helt och hållet, vilket inte är fallet.

Som vanligt väljer du att fokusera på person istället för att styrka din sak och som vanligt görs det med ett tomt påstående.

Du hade tydligen ingenting att backa upp ditt tidigare påstående med - att man inom islam inte tar det andra könet i handen för att kvinnor är orena på grund av sin mens - och då undrar jag naturligtvis om du har någonting som styrker ditt nya påstående om mig med. Har du det?

Man kan ha många förväntningar i leda. Jag förväntar mig faktiskt ett par i detta nu.

Haha, ja. Det används lika högt som brett som lågt. Ordet har till och med en etablerad definition och den har ingenting med politik att göra överhuvudtaget.

Hur man hälsar har ingenting med politik att göra ifrån första början.

Problemet är dock en regering som utmärker sig själv som tolerant i sammanhanget, själva hyckleriet. För det finns absolut ingenting som vederbörande har gjort sig skyldig till och som försvårar det politiska arbetet i sig - utan det är just samma typ utav värde- och känslobaserade argument som främlingsfientliga stöter sig med.

Kombinerat med sedvanliga okunskap om sak, allt som oftast.

Vi tycker utan tvekan olika om den här saken - jag ser den islamska hälsingen mellan två olika kön lika respektfull som vilken annan hälsning som helst (beroende på hur den utförs såklart) - men vi kan nog enas om att problemet här är en regering som utger sig för att vara, ja, näst intill extraordinärt kulturtolerant i vårt politiska landskap, utan att kunna efterleva den vackra posen i praktiken.

Jag tycker att det var ett vasst perspektiv på saken faktiskt! Om vi dock håller oss till just hälsningsfraser så handlar det just om att förstå, precis som du påpekar, det är där toleransens kärna ligger - och inom islam så är det lika mycket "haram" för en man att hälsa på en kvinna som det är för en kvinna att hälsa på en man. Sakens natur ligger inte i någon slags "orenlighet" utan i just intimiteten. Har man inte den förståelsen, att det faktiskt kan kännas extremt intimt för vissa muslimer, att skaka det andra könet i hand (eller egentligen att ha någon som helst fysisk kontakt med det andra könet, i allmänhet), så är det en själv som fallerar i empatisk förmåga. Det är liksom någonting som de har växt upp med och känslan av intimitet är högst verklig - precis som att rediga pussar i ansiktet kan upplevas för intimt för vår del men inte för en fransos eller dito när en vänlig korean av samma kön vill gå runt och hålla en i handen både länge och väl efter man han träffats.

Visst finns det patriarkala strukturer inom Mellanösterns kulturer som anser att kvinnan är underordnad och oren men om man inte har sett något islamskt motstånd mot dessa kulturyttringar så har man inte riktigt kollat upp ämnet islam objektivt. Dagens internationella kändisar, inom den moderna islamska sfären (exempelvis Khalid Yasin), gör ett jättejobb med att bekämpa dessa kulturyttringar och med att lyfta upp kvinnor till en mer sunna-enlig ställning både socialt och i samhället. Även dessa influenser lämnar dock denna sfär extremt särartsfeministisk men det är likväl långt, långt, långt ifrån folks tankar om att kvinnor anses vara "orena" och dylikt.

I det här landet så har man sett till att konstituera mångkultursidén i landets konstitutioner - vilket just bygger upp en hel del förväntningar och med all rätt, för de som kommer hit ifrån främmande kulturer.

Att hänvisa till sin egen övertygelse om hur saker och ting borde vara, är ingen grund för diskriminering. Ett diskrimineringsfall är absolut. Här handlade det om en hälsning och en hälsning uteblev inte utan hälsningen uttrycktes bara annorlunda rent fysiskt.

När ämnet passar så verkar iallafall tråden handla om det.

Nu är du där igen och åberopar en kvinnosyn som du inte redogör för. Börja med att reda ut vad denna islamska hälsning har med den åberopade kvinnosynen att göra samt beskriv själva kvinnosynen i fråga och vi kan diskutera eventuella kränkningar utifrån det - annars så diskuterar vi enbart vad du tror om islam och den diskussionen känns inte allt för lockande.

Det är fantastiskt enkelt att kunna relatera med det här fallet då en muslimsk kvinna inte skulle ta en man i handen heller. Du skulle alltså känna dig så kränkt om en muslimsk kvinna inte tog dig i handen att du skulle tycka att det vore rättvist vägt med att denna kvinnan förlorade sitt leverbröd som konsekvens?

Om mens inte intresserar dig så under jag varför du tar upp det överhuvudtaget.

I sådana här fall så behövs det mer integritet än pekfingrar på umgängesregler.

Sverige är ett mångkulturellt land och det var Göran Persson som sådde idéen. Att Stefan Löfven inte har axlarna för den kappan är varken förvånande eller konstigt - det är dock intressant att den som ser sig som en slags socialdemokratisk urkund här i Sverige, som viftar bort folk till den extrema högerkanten så fort de avviker ifrån en själv, så lätt viftar bort en så betydande socialdemokrats idéer om tolerans.

Kom tillbaka Göran Persson och Fredrik Reinfeldt - ni hade en solid känsla för någonting så fruktansvärt viktigt som tolerans och idag är den som bortblåst även bland era egna.

Jag gillar inte idéen om mångkultur - iallafall inte så som Sverige har format den i praktiken - men jag förstår iallafall vikten av tolerans, mer än på pappret. Och därför inger den här regeringen allt mindre förtroende för min del.

Jag vet att det var en man och kan inte hitta passagen som du troligtvis har missförstått. Både muslimska kvinnor och män har ingen allmän fysisk kontakt med det motsatta könet, förutom inom familj och släkt, om det var där det gick snett.

Jag ställde en fråga tidigare i allmänhet men ställer den direkt till dig istället; vart går gränsen mellan integrationspolitik och assimilationspolitik? När redan hälsningsfraser utesluts med förödande karriärskonsekvenser som följd så känns den gränslinjen ganska vag.

Ja, islam gör en fundamental skillnad på män och kvinnor men borde vi inte verka för frihet (aktuellt fria livsval) istället för att peka fingret mot allt som är exotiskt för oss? Åter igen undrar man vad gränsen mellan integrationspolitik och assimilationspolitik går och inte minst vad konstituerad mångkultur bör innebära i praktiken.

Islam kan inom området feminism beskrivas som en sorts extrem särartsfeminism så det är inte att helt att vara ute och cykla men jag förstår vad du menar, för inte företräder Miljöpartiet sådan feministisk ideologi överhuvudtaget. Påståendet är dock tämligen långsökt då islam har uppstått via religiösa uppenbarelser och ingen ideologisk verkstad, likheten med särartsfeminism finns dock där, om än extrem i sin form.

Det är inte män som beslutar inom islam, den patriarkala struktur som du menar är ett kulturfenomen. Kvinnor inom islam har det sista ordet inom sitt område, det vill säga sista ordet angående barnuppfostran, hur hemmet ska skötas och så vidare bland socialt betingade frågor.

Verkar det som att jag tror att dessa människor är män? Jag kan inte ens förstå vart du får det ifrån men det stämmer naturligtvis inte.

Inom islam så tiger inte kvinnor i församlingen, även det är ett kulturuttryck varhelst fenomenet återfinns.

Åter igen så handlar det inte om att göra skillnad på män och kvinnor, när man hälsar på det motsatta könet på ett annat sätt. Du envisas med att påstå det här och åter igen så får jag be dig om källor som styrker påståendet. Har du några eller inte? Annars så är det ett tillbud som täcker båda könen, utan att göra skillnad på något av dessa - den fysiska kontakten mellan könen är anses vara problematisk, inte något kön per se.

Jag förstår den politiska problematiken du tar upp men du verkar inte se vad jag trycker på överhuvudtaget. Det känns som att regeringen försöker äta upp kakan och ha kvar den samtidigt för någonting måste ju mångkultur innebära i praktiken och om gränsen går redan vid hälsningsgester så undrar jag helt enkelt om det bara finns musik, kläder och exotiskt kryddad mat kvar att uttrycka för främmande kulturer - vilket är saker som man kan uttrycka fritt redan i Ungern och Polen, som knappast utger sig för att vara mångkulturella länder, exempelvis.

En muslim är inte intolerant per automatik och jag finner det helt bisarrt att en hälsningsfras skulle väga tyngre än en människas leverbröd. Hade han dock inte hälsat överhuvudtaget så vore det en helt annan sak.

Det magiska folkvettet kan inte ligga i hur man hälsar utan magin bör ligga i att man faktiskt hälsar. Mötet mellan människor är ofantligt mycket viktigare än seder och om sederna ska få stå i vägen för det mänskliga mötet - då har vi problem av just den typ som du själv är rädd för, fast då skapar vi dem även själva.

Sed < Möte

Använder vi oss inte av den formeln så har vi varken lärt oss av vår historia eller kan hoppas på en bättre framtid. Utan den så glider vi bara längre isär som mänsklighet. Och allting börjar vid tolerans och en tolerans för just sådana små ytligheter som hälsningsfraser - couse it's nothing, it's all in our heads.