Digestive skrev 2019-12-18 14:59:00 följande:
Visst förstår sjuåringen att det är fel när du presenterar Kverulant67:s ekvation felaktigt för henne.
Säkerligen kan du även rita en cirkel, dela upp cirkeln i 6 beståndsdelar och enbart visa upp 3 av dessa beståndsdelar för sjuåringen och få henne att förstå att hon inte ser en cirkel.
Det betyder dock inte att du faktiskt har en cirkel i handen när du håller i dessa tre beståndsdelar - vilket du envist försöker hävda på samma gång.
Ska du räkna på Kverulant67:s ekvation så får du givetvis räkna på HELA ekvationen. Säger inte det sig självt?!
Ge dig nu. :P
Nej, vad sjuåringen förstod var att det inte går att lösa något som anger att totalen för en population är minst 125 procent sett till hur populationen förhåller sig till SD. Eller snarare principen eftersom jag bytte ut partierna mot ankor i olika färger.
faktiskt en av henne rätt uppskatatd lek.
Vad du inte förstår är att du irrar omkring planlöst i en Oscar Reutersvärdfigur utan att veta var du befinner dig.
Padirac skrev 2019-12-18 18:47:29 följande:
Jag uppfattar det som att du tycker att det är OK med personliga påhopp på andra om det är du som gör dem - Dunning Kruger var ett exempel på det.
Men andra ska tydligen sätts på plats, enligt dig.
Just saying...
Jag uppfattar det som att språkliga och/eller emotionella begränsningar kan innebära att man saknar förmåga att förstå skillnaden mellan person och ämne.
Det var faktiskt detta som fick mig att fastna på Familjeliv - upptäckten att det som då var ett embryo till den nyauktoritära rörelsen - eller om man så vill på den tiden huvudsakligen SD-aktivister - blev så oerhört kränkt när man petade på en illa formulerad tanke och påpekade vad den innebar. Då var personangreppet en lika självklar respons från det som skulle bli nyhögern som ett brev från posten innan Maud Olofsson sett till att den inte skulle fungera längre.
Jag tror att det är viktigt att till och med på Familjeliv ifrågasätta de uppblåsta gemensamhetsskapande flabbandet från nyhögern och det kan man säkert göra på många olika sätt.
Själv föredrar jag att göra det genom att t ex påpeka att en population inte kan vara större än populationen själv och när personangreppen kommer så ser jag dessa för vad de är.
Vill någon placera mig i en kvart där jag sitter och trycker i mig mina kanyler, som en upprörd nyauktoritär gjorde för några månader sen, tja då tänker jag väl att man ofta utgår från egna erfarenheter men svarar snällt att populister har en tendens att ta sig själva på för stort allvar.
Eller så tänker jag på populisternas populist, Donald Trump - att ingen likt honom kan peka på självklarheten att inskränktheten inte tål att man skratatr åt den.
Det senare också en av de bärande teserna i Jantelagen
