Skriver du lista för barnets rutiner??

Givetvis inte men som förälder ser du tidigt vad som fungerar för just ditt barn. På det viset ser du om rutiner är viktiga och hur mycket det påverkar dagen och hur otroligt jobbigt det blir för barnet att frångå det. Då följer man det även om det inte finns en diagnos på pappret. Om dagen blir förstörd av att tex ta en sovmorgon, att maten behöver läggas upp på ett speciellt sätt eller vad det kan vara för att dagen skall fungera skriver man såklart upp det både för barnet och den som skall ta hand om honom/hennes skull.

Så små barn utreder man inte men när det väl är dags går man ju igenom även hur barnet var som litet. Men just tydliga tecken så man kan konstatera där och då att det finns en diagnos är ovanligt men går man tillbaka i tiden när man har ett lite äldre barn så ser man ofta sömnproblem, svårigheter att varva ner, stora utbrott när något inte blir som barnet tänkt som kan vara längre än på andra barn. Dock är ju såna saker även vanliga hos barn utan diagnos och det är dumt att oroa sig för tidigt för många handlar det om faser och lite mer humör/frustration än hos andra dom personlighet. När barnet kommer upp i ålder och man utreder kan man ofta följa saker tidigt och framåt som en röd tråd, ofta har man redan sökt hjälp för tex sömnen eller utbrotten. Men återigen man kan inte se det /konstatera något så tidigt. Autism däremot brukar man kunna sätta ganska tidigt.

Herregud - jag tror knappt det är sant!!!

Är ni med listor enligt modellen "kl. 07:00 gör vi ditt och kl. 07:30 datt" verkligen på riktigt? Har ni planerat in vilken tid ni ska skita också? För att inte glömma sex...
"Tyvärr älskling, men det står inget om sex på schemat idag - däremot ska vi tvätta"
eller kanske:
"Nej lilla gumman, mamma kan inte kramas nu för på schemat står det att du ska vara ute och få frisk luft."

Har ni hört talas om ordet spontanitet? Ta dagen som den kommer? Låta livet hända?

Ungar som växer upp enligt en mall och ett schema där allt ska vara planerat in i minsta detalj - med föräldrar med ett kontrollbehov som inte är av denna världen - vad tror ni det blir för människor av dem?
Vad tror ni händer när schemat spricker - när man inte lyckas följa det man föresatt sig, hur känns det. Fett misslyckande.

Nä hörni mammor och pappor med kontrollissues - ta och dra ut pinnen ur röven och kom ner från era höga hästar till oss vanliga människor på jorden. Det är nog med tider som ska passas här i livet - skola, arbete osv. Varför ruta in resten också - känns inte vidare sunt eller kul för den delen.

Vad kan hända om ni inte har ett schema? Kanske ni råkar känna en känsla eller tänka en tanke? Vem vet - prova får ni se.

Mina tre ungar har aldrig haft något schema och nog har det blivit folk av dom ändå. Dom går och sover när dom är trötta och äter när dom är hungriga och vet ni vad? Dom är högfungerande samhällsindivider som dessutom kan tänka själva, och även känna efter själva. T.ex. så säger min minsta: Nu mamma vill jag sova! Perfekt - trött unge i säng som somnar gott utan tjafs och som vaknar av sig själv på morgon i lagom tid till att göra sig i ordning för dagis.   

Jag tror de flesta har rutiner som de går efter, vare sig det finns ner skrivet eller inte. De flesta kan utan problem frångå rutiner, om något annat är inplanerat men för de flesta vardagarna ser likadana ut. 

Vi vet att vi måste gå upp vid en viss tid varje dag eftersom det annars blir omöjligt att lägga barnet en vettig på kvällen. Visst ruckas det när man är bortrest men hemma följer vi det. 

Vi äter frukost ungefär vid samma tid varje dag, samma sak med mellanmål och lunch och middag. Visst ruckas det på ibland beroende på dagsformen, men annars brukar vi bli hungriga vid ungefär samma tid.

Om man vet att ens barn mår bra av att sova vissa tider och få mat vissa tider, varför ska man inte följa det? 

Nä det du beskriver är mer ett kontrollbehov eller att man som förälder/barn inte klarar av sin vardag kanske pga ett handikapp.

Jag har 2 barn med ADHD men jag har ju väl invanda rutiner och det räcker.

När barnen var små och vi hade barnvakt gjorde jag så. Jag ville inte att de skulle behöva hålla på och behöva gissa på en massa detaljer (hur mycket välling ska barnet ha och ungefär när, vad ska fixas innan läggning ex ett barn med och ett barn utan pyjamas och så vidare). Jag skrev också upp vilka kläder de kunde ta om de skulle ut, och vad barnen brukade vilja ha (inte lätt att gissa på en ettåring som pratar så bara föräldrarna förstår). Sedan fick barnvakterna göra som de ville. Jag sa alltid att de fick göra som de själva tyckte.

Nu är mina barn 6 och 10 och kan sedan många år prata för sig själva och inga lappar behövs Nu kan jag ofta komma på att jag åkt iväg, lämnat barn och barnvakter åt sitt öde och tänker att de väl får ringa om det är något

Oj, att du får ha barn med den inställningen !!!! 

Vilken inställning? Att vissa barn med funktionsnedsättning kan ha extra behov av tydliga rutiner? Vad är så provocerande med det?

Jag har hört många föräldrar beklaga sig över att deras ungar är skogstokiga och det räcker för mig att vara med dem en dag för att fatta varför det är så. De tror inte på rutiner.

Röriga mattider, fri tillgång till högar med godis/snacks som barnen bara springer och tar nävevis istället för att äta mat, en 8-åring i den släkten har redan satts på diet av skolsköterskan. De speedar ungarna med Cola fem minuter innan de slängs i säng på lördan och tror sen att de ska sova. (HAHAHAHA! Ren humor...)

De låter en 7-åring som redan har mörkrädsla och monsterskräck sitta uppe med de vuxna och se Pirates of the Caribbean-filmerna och är sen skitförvånade att barnet är jätteskrämt och inte vågar sova och får panikångest av att åka båt och en massa andra saker och får en läkare att skriva ut lugnande mediciner till barnet.

De får givetvis kämpa på med sina fobiska bråkiga barn då, det är bara svårt att inte tycka synd om barnen.

Schema för sitt barn, din idiot.