Hej! Jag är 18 år, har en son på ett år, gift sedan 8 månader tillbaka och plussade för några dagar sedan med vårat andra barn. BF 14 Oktober än så länge.
Finns det fler som vill följas åt till hösten? 
Alla som vill är självklart välkomna, oavsett ålder! (Vi ser alla olika på vad som klassas som ungt)
Jag var på UMO i fredags, hon jag träffade var så otroligt otrevlig och sa bara att hon såg ett "extra" streck men hon tycker inte att det skulle vara något och att jag borde använda kondom osv för att inte bli gravid.
Men tar ett nytt nu i helgen med min kille, för vill vara på den säkra sidan.
ska i såna fall va i v. 10 (9+0)
plussade ungefär denna tid förra grav. med men som sluta i missfall v.16
har också haft en sån barnmorska, som sa innan jag ens hade tagit testet (detta var i somras) att hon skulle boka in en abort, så då blev jag oerhört ledsen och besviken! bytte jag till en som är sååå himla snäll och stöttar mig nu!
Jag var på UMO i fredags, hon jag träffade var så otroligt otrevlig och sa bara att hon såg ett "extra" streck men hon tycker inte att det skulle vara något och att jag borde använda kondom osv för att inte bli gravid.
Men tar ett nytt nu i helgen med min kille, för vill vara på den säkra sidan.
ska i såna fall va i v. 10 (9+0)
plussade ungefär denna tid förra grav. med men som sluta i missfall v.16
här är min mage imorse, v.4 (3+4), lite svullen under naveln ner till muffen :p men inte mer än så! 
Det är stort när man börjar fylla på med bebissaker hemma! Vi har redan mycket sedan sonen var nyfödd men för oss blir det ju en syskonvagn som blir det största inköpet framöver :)
Ja, på något sätt känns detta mer overkligt än första. Eller så är jag bara mer hormonell och känslig som börjar gråta varje gång jag tänker på att våran lille kille ska bli storebror.
Jag bad om ett planerat eftersom jag mådde dåligt under hela grav och var inlagd av olika anledningar. Jag ville inte gå över tiden och var osäker på om jag orkade en vaginal förlossning. Men jag fick en igångsättning som inte utvecklades som den skulle så det blev akutsnitt. Sonen låg med ryggen mot min rygg så det kunde vara en faktor till att han inte sjönk något. Jag var väldigt besviken eftersom jag vid det laget var inställd på att "klara att trycka ut honom själv". Inför nästa hoppas jag att det blir en vaginal förlossning, ingen igångsättning eller värkdrivande dropp :) Men snittet var inte så farligt, jag var uppe och gick (med hjälp av morfin) 12-18 timmar efter och klarade mig själv med sonen medan pappan var i skolan när vi kom hem 4-5 dagar senare.
Bloggar du? :)
Men nu med andra barnet är jag så rädd för att andra i min ålder ska se mig som WT eller ja, typ som en sunkmorsa... Jag fyller ju 19, väntar mitt andra barn. Andra i min ålder tar studenten till sommaren, de reser utomlands, festar, bloggar, jobbar osv.. Trots att jag vet att jag trivs med mitt liv och har en underbar familj att ta hand om och älska så är jag smårädd för vad andra ska tänka som att "räckte det inte med en?". Första barnet tänkte jag inte alls så, då var jag bara skitstolt och jätteglad och struntade i vad andra tänkte... Det kanske har kommit efter att jag nu levt ett år som mamma och känt hur mina gamla vänner ser mig.
Vi gick ut med graviditeten i vecka 11+4 med sonen men denna gång kommer jag försöka hålla det hemligt så länge som går, för att jag inte vill att de dömer mig. Trots att jag ser fram emot detta lilla liv så otroligt mycket!
mamma och pojkvännen vet! pappa har jag knappt någon kontakt med så jag känner inget behov av att berätta det för honom. idag känns den mindre än den gjorde när jag plussade, då kände jag mig verkligen gravid!
efter första ul har jag tänkt att gå ut med det för resten av släkten och typ lägga ut det på fb och så så andra vänner kan se!
Dålig bild men, känner mig så himla stor! Nu har jag ju visserligen ganska nyätit (sen middag idag) och så är det ju kväll så man är ju lite mer svullen, men iallafall! Vecka 13 :) 