Hej! Jag är 18 år, har en son på ett år, gift sedan 8 månader tillbaka och plussade för några dagar sedan med vårat andra barn. BF 14 Oktober än så länge.
Finns det fler som vill följas åt till hösten? 
Alla som vill är självklart välkomna, oavsett ålder! (Vi ser alla olika på vad som klassas som ungt)
Hej jag är 16 år och ska testa mig i nu i veckan, då min mens inte kommit sen i december, är jätte rädd för att testa mig för fick missfall i v.16 förra sommaren.
men skulle det va så att jag är gravid är BF 23 september :)
Hur mår ni andra??
Min mage är rejält svullen, som i vecka 20 med sonen om inte större... Den växer framåt kvällen och jag vet att det bara är tarmarna men shit, så här stor trodde jag aldrig att jag skulle vara i vecka 5! Annars mår jag inte så illa (vilket är skönt men även skrämmande), men jag är trött och kissnödig. Hoppas detta kommer resultera i en frisk bebis i september eller oktober!
Tror jag fick ett plus idag om jag inte ser i syne ???????? 23 år gammal, ett barn sen innan som fyller 5, så detta blir ju isf vårt andra ???? Nån som kan hjälpa mig att tyda? ????
Hej! Grattis :) hur har ni mått i "början" av graviditeten? Hur mår ni nu? :)
Okej :) Haha alltså dagen jag går in i "säkerhet" (vecka 13, 12+0 tror jag), det känns faktiskt långt dit men det är väl 1,5 månad tror jag :)
Jag ska till någon specialist 2 mars, om två veckor ungefär då, för att kolla upp hur det blir eftersom jag snittades för ett år sedan, då blir det förhoppningsvis ett ultraljud också :) Annars blir väl RUL i maj kan jag tänka mig :)
Det är stort när man börjar fylla på med bebissaker hemma! Vi har redan mycket sedan sonen var nyfödd men för oss blir det ju en syskonvagn som blir det största inköpet framöver :)
Ja, på något sätt känns detta mer overkligt än första. Eller så är jag bara mer hormonell och känslig som börjar gråta varje gång jag tänker på att våran lille kille ska bli storebror.
Jag bad om ett planerat eftersom jag mådde dåligt under hela grav och var inlagd av olika anledningar. Jag ville inte gå över tiden och var osäker på om jag orkade en vaginal förlossning. Men jag fick en igångsättning som inte utvecklades som den skulle så det blev akutsnitt. Sonen låg med ryggen mot min rygg så det kunde vara en faktor till att han inte sjönk något. Jag var väldigt besviken eftersom jag vid det laget var inställd på att "klara att trycka ut honom själv". Inför nästa hoppas jag att det blir en vaginal förlossning, ingen igångsättning eller värkdrivande dropp :) Men snittet var inte så farligt, jag var uppe och gick (med hjälp av morfin) 12-18 timmar efter och klarade mig själv med sonen medan pappan var i skolan när vi kom hem 4-5 dagar senare.
Bloggar du? :)
Men nu med andra barnet är jag så rädd för att andra i min ålder ska se mig som WT eller ja, typ som en sunkmorsa... Jag fyller ju 19, väntar mitt andra barn. Andra i min ålder tar studenten till sommaren, de reser utomlands, festar, bloggar, jobbar osv.. Trots att jag vet att jag trivs med mitt liv och har en underbar familj att ta hand om och älska så är jag smårädd för vad andra ska tänka som att "räckte det inte med en?". Första barnet tänkte jag inte alls så, då var jag bara skitstolt och jätteglad och struntade i vad andra tänkte... Det kanske har kommit efter att jag nu levt ett år som mamma och känt hur mina gamla vänner ser mig.
Vi gick ut med graviditeten i vecka 11+4 med sonen men denna gång kommer jag försöka hålla det hemligt så länge som går, för att jag inte vill att de dömer mig. Trots att jag ser fram emot detta lilla liv så otroligt mycket!