Oktoberbebisar 2015

Här hemma har våran tjej redan hunnit fylla en månad, tiden springer iväg verkligen...
Hunnit med två besök på bvc och nu är tjejen upp i 4674g och hela 54 cm lång.
Hur går det för er med era bebisar? :)
Idag vet jag inte riktigt hur jag känner mig. Inte direkt nere egentligen, men inte glad, inte ledsen, inte pigg, inte akut trött. Ingenting egentligen. Tom liksom. Nollställd. Kanske är det som känns konstigt..?
Idag är första "riktiga" hemmadagen för oss. Maken jobbar och jag är hemma med båda barnen (storasyster går på förskolan tis-fre). Min mamma är dock här några timmar för att avlasta lite med dottern vilket är väldigt skönt. Hur har ni andra det idag?
Apropå sex. Vi testade för 3 veckor sedan (3 veckor efter förlossningen) och det kändes som att man var mycket större där nere... Min sambo tyckte inte det, men jag känner skillnad. Har ni andra känt så och isåfall, har det blivit bättre?
För övrigt va det väldigt skönt att slippa den stora magen som var ivägen :)
Hur mår ni och hur mycket sömn får ni att överleva/njuta av?
Hur gör ni med julklappar till bebisen?
Jag är så kluven, han behöver ju inget, men det känns taskigt utan när syskonen får.
Här är väl bristen på tillräckligt med sömn det som är jobbigt, vilket påverkar tålamodet och stubinen. Tack och lov kan han ändå ibland klämma till med runt 5 timmar ett första sovpass från ca midnatt. Sedan blir det oftare bara ett kortare på max två timmar för mig innan det är dags att gå upp vid halv åtta om vi ska iväg. Storasyster är morgonpigg och väcker gärna lillasyster vid 7, men får de, så tittar de gärna på Disney Junior, så jag kan sova en stund till.
Lilleman har blivit mer vaken och kan ligga och underhålla sig själv en stund. Han får numera oftast sova på en skötbädd vi har i reserv i sambons säng, så jag får sträcka ut mig mer. (Sambon sover i soffan) Lillemans sömnmönster har inte påverkats nämnvärt sedan samsovningen även om jag är tröttare än innan även om jag nog får sova mer ostört.
Kan knappt fatta att våra bebisar har blivit/snart blir 3 månader! Kommer ihåg när vi pratade om förlossningen och om man börjat känna några tecken. Tiden får alldeles för fort!
Idag var det dags för Julia att få sitt vaccin och fy vad ledsen hon blev. Gjorde så ont i mig att se henne så, men efter lite mat så var allt bra igen :) har ni tagit vaccin än och hur mådde era bebisar efter det?
Jag känner att jag har återhämtat mig nästan helt återhämtad sen förlossningen, lite dålig kondis bara men det får man väl träna upp! Jag har gått ner alla kilon jag gick upp, men mage än är fortfarande lite lös. Jag fick ganska mycket bristningar på magen tyvärr, men dom har redan bleknat lite. Någon annan som fick det?
Vaknade upp imorse av att jag mådde illa och 5 min senare va jag tvungen att springa till toaletten och spy. Jag hoppas verkligen att det här bara är en vanlig magsjuk. Det är så att Julia blev till trots att jag åt p-piller (missade aldrig någon dag) första tecknet på graviditeten var att jag spydde en hel dag nästan, trodde jag var magsjuk först, och jag fick kraftiga humörsvängningar. Nu har jag känt exakt likadant! Imorgon ska sambon iväg och köpa ett gravtest bara för att vara på den säkra sidan. Usch, är så himla nervös
Oj! Läskigt :S Vad gör ni ifall du skulle vara gravid?
Jag har tänkt så mycket på det där, och vi har pratat om det hemma med. Vi satsar absolut inte på ett syskon än på ett bra tag, men skulle jag bli gravid så är vi överens om att en abort är otänkbart.
Hur gick det med testet? Jag hoppas du får det svar du önskar dig!
Här är det omöjligt att vara gravid, men skulle vi "misslyckas" då jag lätt glömmer mina piller trots lapp på badrumsspegeln, så hade jag haft svårt för abort, men det hade blivit jävligt tufft med 4 barn på 6 år ... framför allt med tanke på det temperament min äldsta har. Andra barnet är ju relativt snällt, men har en enorm vilja just nu. Vi hoppas att kommande 3-årstrotsen blir lugnare än vad det är nu.