Oktoberbebisar 2015
Embla twopointoh skrev 2015-09-17 22:19:05 följande:
Jag börjar också längta efter min dotter. Är i vecka 34, men ska ju snittas i vecka 37.Jag har ganska ont, främst i ryggen, men även i bäckenet, ligamenten och har smärtsamma sammandragningar. Jag har svårt att sova på nätterna och är konstant trött. Att man har en pigg och nyfiken 15-månaders att springa efter om dagarna hjälper ju inte upp tröttheten precis...
Jag funderar lite på hur hon, min 15-månaders, kommer att reagera när lillasyster kommer. Hittills har hon verkligen varit familjens lill-prinsessa, med två föräldrar och fyra ganska mycket äldre syskon som leker, gosar och tar hand om henne. Vi tycker att det är bara bra att det kommer en liten "konkurrent", så riskerar hon inte att bli så bortskämd, men vad kommer hon att tycka i början? Ett sådant litet barn kan man ju inte förbereda heller, hon förstår ju inte att det ligger en bebis i min mage.
Min tanke är att inte träffa storasyster för första gången efter förlossningen med en bebis i famnen, utan att jag hälsar på henne först och sedan visar lillasyster för henne. Vi planerar att inte låta syskonen hälsa på på sjukhuset, men det är mest för att det är oktober och förkylningstider (och det är inte ens säkert att de får hälsa på med tanke på att det då är säsong för RS-viruset...). Så, mitt första möte med nyblivna storasyster blir då hemma, när jag har varit borta i tre-fyra dagar (två-tre nätter). Att då direkt få se mig med en bebis i famnen kanske inte är så lyckat.
För att komplicera det hela så får jag ju inte lyfta och bära storasyster på flera veckor efter snittet, så jag har börjat redan nu att uppmuntra henne att till exempel själv klättra upp i mitt knä när jag sitter i soffan. Jag undviker att lyfta henne också, utan ber något äldre syskon eller min man att göra det (jag får ju så ont av tunga lyft i vilket fall som helst just nu). Men helt utan lyft blir det ju inte i nuläget (och det vill jag inte heller, hon är ju så go).
Det är 14 månader mellan mina äldsta, så det var ju lite samma situation. Storebror var våldsamt svartsjuk på sjukhuset, men så fort vi kom hem var det inga problem alls.
Hur har ni andra funderat kring syskon och svartsjuka? Vad har ni för erfarenheter?.
Min äldsta var 2,5 år när hon blev storasyster och det första hon sa när de sågs på sjukhuset var: jag gillar min lillasyster, så det var ju en bra start. De fick träffas utanför avdelningen och syrran låg i plastbaljan. Sedan har man fått hålla undan henne en del då hon lätt blir överexalterat och ville slänga sig över sin syster och den risken lär nog finnas nu med då hon lätt blir bufflig i sin iver. Det gäller mot mig också att det blir så dumt ibland som hon inte haft avsikt för, men hon har så svårt att bara ta det lugnt och lyckas inte styra t ex knän och huvud från att dunka i en. Annars tror jag hon kommer vara en stolt storasyster, även om hon kommer vilja få vara riktigt liten ibland och krypa upp i knät. Så där kan nog konkurrensen finnas kvar.
Då och då vill båda barnen se bilder från när de var bebisar på datorn, så det har blivit ganska ofta på sistone. Tyvärr slutade min kamera fungera upptäckte vi på förlossningen, så de första korten har bara sambon i sin telefon. Jag vet knappt om jag har sett dem, men egentligen borde vi se till att föra över dem till datorn nu för då blir det kanske lättare att förstå varför mamma är borta när lillasyster ser sig själv på sjukhuset.
Sambon är ju iväg på hemvärnsövning två gånger om året, men jag har nog bara sovit borta en natt utöver förlossningen sedan yngsta föddes. Dock har ju äldsta sovit hos sin pappa i perioder, så där har det ju varit tvärtom sedan hon föddes.
Nästa vecka får jag väl ta en sväng till biblioteket och låna lite syskonböcker så vi kan läsa och prata om vad bebisar gör och vad de kan göra med bebisen. Den äldsta tror att hon kan lära bebisen prata direkt och tror den redan kan säga ga-ga fast jag försöker påtala att de bara kan skrika i början. Jag vet att vi gjorde detsamma sist och att hon gärna läste böckerna efter bebisen hade kommit också.