Iowhannah skrev 2015-10-04 22:12:21 följande:
Ja herregud vad trött jag är på det här nu! Jag lider verkligen med er som varit tvungna att gå över tiden!
I dag har jag haft så himla många sammandragningar. Jag önskar bara att de ska börja göra ont och sedan leda till värkar så vi får träffa vår bebis nån gång! Vi ska på bankmöte i morgon, så det vore ganska typiskt om det satte igång i natt eller i morgon bitti. Men det gör det väl inte. I går berättade min sambo att tanterna på jobbet säger att "första barnet kommer alltid efter beräknat datum". Jag vet ju att det inte är universell fakta och jag hoppas innerligt att bebis och jag kan bevisa det!
Men det blir väl den 10nde, som sambon har sagt hela tiden...
Jag födde första på bf-4, så självklart finns det ett gäng som föder innan. Jag tror jag har sett någon statistik på när flest föder som förstföderskor i någon föräldratidning, men det var nog något år sedan. Jag tror det var ganska jämt fördelat med en topp 2 veckor innan och två veckor efter bf för att sedan fasas ut som en standardkurva.
Ja, här önskar jag snarare tvärtom att sammandragningarna kan sluta göra så jäkla ont. De kommer inte så ofta, men är desto värre, likaså gör det ont när jag reser mig. För min del sitter det under magen, så just där byxorna sitter är det obekvämast och då är de ändå nerkörda så långt det bara går. Jag kan ju inte gå byxlös i flera veckor för då fryser jag. Hade det varit varmt hade det kanske fungerat med sarong och knyta ovanför magen. Så nuvarande sammandragningar är värre än jag minns förlossningsvärkarna, men sedan är jag medveten att man förtränger den känslan tills den dyker upp igen ... Sedan har jag svårt att finna engagemang i något nu, då inget är riktigt lockande. Så pinvärkar är nog bästa beskrivningen. Om de gör nytta återstå ju att se när förlossningen är över.
Det är så jag drar mig för att gå och lägga mig då det drar så i magen i början innan kroppen efter en stund lyckas slappna av, likaså om jag parkerar i soffan. i natt hoppas jag på en god natts sömn. Dagarna får gärna susa på utan att ha ont, så jag äntligen kan nyttja tiden och få göra något hemma, nu när det inte är hela världen om bebisen kommer tidsmässigt. Hade ju varit skönt att komma några steg på väg med att fixa, städa och kanske t o m baka.
Törsten eller känslan att vara sugen på något uppfriskande känner jag igen, dock lyckas jag inte komma på något bra, mycket Icas hallonläsk har det blivit på sista tiden. Aptiten har också sjunkit betydligt här. Fråga mig sedan inte hur många gånger jag gått på toa idag, men det har nog lite varit för att jag letat tecken på blödningar och att förlossningen mer kan vara igång. Det var ju så andra förlossningen startade i kombination med värkar, men det är kanske dags för en tredje variant ... Det svåra blir att bedöma när det är dags att åka in om inte första värkarna är extrema, väntar vi för länge lär vi kanske inte hinna in, men nu är en extra handduk framplockad om det blir förlossning hemma i alla fall.
Ikväll hade bebisen hicka så till och med barnen kunde se hur naveln hoppade till. Ja, naveln börjar så smått ploppas utåt den här gången.