• Anonym (Mamman)

    svärföräldrar som vill va föräldrar?!?

    Mina svärföräldrar är så otroligt engagerade i våra söner. Har varit det sen dag 1. Barnen är idag 3 och 6 år. De ringer varenda dag och frågar om de får passa barnen. De säger varje vecka "åh kan ni inte åka bort så att vi får rå om barnen lite själva", de köper presenter, sparar pengar, lagar favoriträtter, har köpt bilstolar i deras bil osv osv...
    De är pensionärer.

    Jag är jättetacksam för detta. Men ibland känner jag "det är våra barn, meningen är att ni ska vara lite mer i bakgrunden".

    Min man tycker att det är toppen. Han tycker att vi ska utnyttja hjälpen både för att barnen ska hämtas tidigare på dagarna, för att vi ska kunna gå ut & äta en gång i veckan, se en bio eller sova ut. Han ser inga problem i detta, men jag känner att de vill ta över vår roll.

    Hur gör man?

  • Svar på tråden svärföräldrar som vill va föräldrar?!?
  • Tecum

    Jag håller med din man och tycker nog att du överreagerar. Svärisarna varken kan eller vill ta över er roll som föräldrar, bättre att de är lite överambitiösa än oengagerade. Jag förutsätter då att de inte ifrågasätter er uppfostran eller ert föräldraskap eller har egna regler. 
    Men sätt gränser om det känns bättre, låt dem inte träffa barnen varje dag t ex.

  • Anonym (Mamman)
    Tecum skrev 2014-11-24 21:23:57 följande:

    Jag håller med din man och tycker nog att du överreagerar. Svärisarna varken kan eller vill ta över er roll som föräldrar, bättre att de är lite överambitiösa än oengagerade. Jag förutsätter då att de inte ifrågasätter er uppfostran eller ert föräldraskap eller har egna regler. 
    Men sätt gränser om det känns bättre, låt dem inte träffa barnen varje dag t ex.


    De gör för det mesta på sitt eget sätt med barnen. Kör sina regler när de har barnen. Men de gör inget som jag tycker är dumt eller så... Bara på sitt sätt vilket inte är fel.
  • Dixie

    Det är ju kul med så engagerade farföräldrar!

    Men ringer de varje dag och frågar om de får passa? Det låter ju lite överdrivet, kan ni inte då istället bestämma att tex tis och torsdagar hämtar de barnen på förskolan!

  • Anonym (pix)
    Anonym (Mamman) skrev 2014-11-24 21:40:19 följande:

    De gör för det mesta på sitt eget sätt med barnen. Kör sina regler när de har barnen. Men de gör inget som jag tycker är dumt eller så... Bara på sitt sätt vilket inte är fel.


    Gör det som är bäst för barnen. Låt morföräldrarna hållas om barnen verkar må bra av det. Skär ner på umgänget om barnen tar skada av det eller om de har behov av mer tid med er föräldrar.

    Ni känner era barn bäst och vet vad de behöver bäst (hoppas jag he he).
  • Anonym (Mamman)
    Dixie skrev 2014-11-24 21:45:28 följande:

    Det är ju kul med så engagerade farföräldrar!

    Men ringer de varje dag och frågar om de får passa? Det låter ju lite överdrivet, kan ni inte då istället bestämma att tex tis och torsdagar hämtar de barnen på förskolan!


    Varje dag kommer ett samtal eller sms "om ni vill låna ut barnen lite idag så är vi lediga hela dagen"

    Känns ju såklart väldigt skönt att alltid kunna gå ut & äta eller se en bio eller liknande. Är tacksam. Bara det att de känns så otroligt intensiva att man ibland känner sig "tvungen" att låna ut barnen...
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (pix) skrev 2014-11-24 21:46:40 följande:
    Gör det som är bäst för barnen. Låt morföräldrarna hållas om barnen verkar må bra av det. Skär ner på umgänget om barnen tar skada av det eller om de har behov av mer tid med er föräldrar.

    Ni känner era barn bäst och vet vad de behöver bäst (hoppas jag he he).
    Barnen har roligt där. De varken ber om att vara där eller inte åka dit.
  • Anonym (Låt dem?)

    Om inte deras sätt är direkt fel, mer än att det inte är som du hade gjort det, så ser jag nog inte heller problemet?

    Min man var mycket med sina farföräldrar som liten, och jag kunde se vilken bra relation de hade även som vuxna. Och har tänkt på hur otroligt värdefullt det varit för honom. Och den relationen grundlades litet som du säger, de pensionerade farföräldrarna var mycket med barnen. Hämtade dem, passade dem o.s.v.

    Om du/ni är litet mer proaktivt kanske ni även kan få litet mer lugn och ro? Om ni t.ex bestämmer att de hämtar barnen tidigare från förskolan en-två dagar i veckan och har barnen ett tag, så hinner ni kanske träna, handla eller liknande. Kanske även kan försöka bestämma i förväg, att "nästa lördag funderar vi på att rensa garaget och köra till tippen, kanske ni vill ta med barnen på någon aktivitet?", "vill ni kanske komma och äta här nästa helg, ni kan ju komma så ni hinner leka med barnen innan?" O.s.v. Ifall det är så att du backar undan och de känner ett behov av att ringa och fråga såpass ofta för att det inte ska gå för lång tid, om de redan i förväg vet att "då ses vi nästa gång" så kanske de inte ringer varje dag?

  • Anonym (pix)
    Anonym (Mamman) skrev 2014-11-24 21:48:31 följande:

    Varje dag kommer ett samtal eller sms "om ni vill låna ut barnen lite idag så är vi lediga hela dagen"

    Känns ju såklart väldigt skönt att alltid kunna gå ut & äta eller se en bio eller liknande. Är tacksam. Bara det att de känns så otroligt intensiva att man ibland känner sig "tvungen" att låna ut barnen...


    Det är väl det som är problemet. Att du (ni?) känner dig tvungen. Att låna bort barn är ju på dina (eller förhoppningsvis på barnens) villkor. Du lånar ut de bara så mycket som du vill.

    Varför har du dåligt samvete om du skulle säga nej? Tror du inte att morföräldrarna skulle kunna hantera det? Vilket behov fyller barnen hos morföräldrarna?

    Har du svårt med gränssättning rent generellt?
  • Dixie

    Då hade jag nog försökt styra upp det lite mer, med fasta dagar för passning, det borde ju underlätta planeringen för alla!


    Anonym (Mamman) skrev 2014-11-24 21:48:31 följande:

    Varje dag kommer ett samtal eller sms "om ni vill låna ut barnen lite idag så är vi lediga hela dagen"

    Känns ju såklart väldigt skönt att alltid kunna gå ut & äta eller se en bio eller liknande. Är tacksam. Bara det att de känns så otroligt intensiva att man ibland känner sig "tvungen" att låna ut barnen...


  • Anonym (Mamman)
    Anonym (Låt dem?) skrev 2014-11-24 21:51:12 följande:

    Om inte deras sätt är direkt fel, mer än att det inte är som du hade gjort det, så ser jag nog inte heller problemet?

    Min man var mycket med sina farföräldrar som liten, och jag kunde se vilken bra relation de hade även som vuxna. Och har tänkt på hur otroligt värdefullt det varit för honom. Och den relationen grundlades litet som du säger, de pensionerade farföräldrarna var mycket med barnen. Hämtade dem, passade dem o.s.v.

    Om du/ni är litet mer proaktivt kanske ni även kan få litet mer lugn och ro? Om ni t.ex bestämmer att de hämtar barnen tidigare från förskolan en-två dagar i veckan och har barnen ett tag, så hinner ni kanske träna, handla eller liknande. Kanske även kan försöka bestämma i förväg, att "nästa lördag funderar vi på att rensa garaget och köra till tippen, kanske ni vill ta med barnen på någon aktivitet?", "vill ni kanske komma och äta här nästa helg, ni kan ju komma så ni hinner leka med barnen innan?" O.s.v. Ifall det är så att du backar undan och de känner ett behov av att ringa och fråga såpass ofta för att det inte ska gå för lång tid, om de redan i förväg vet att "då ses vi nästa gång" så kanske de inte ringer varje dag?


    Ja jag ser att det byggs starka band mellan barnen och farföräldrarna. Som ett par extra vuxna att vända sig till som skämmer bort dom. Det är fantastiskt.

    Tack för rådet angående att boka upp lite i förväg. Det är inte helt dumt!
Svar på tråden svärföräldrar som vill va föräldrar?!?